Lysekil 26 april 1933 (markerat av farmor med ”allra sist”) Kära Judit, Du skrev om hur jag tidigare funnit det perverst att vi så där fullkomligt skulle slita alla band och förbindelser, när vi kanske ändå inte var alldeles döda och kalla för varandra. Det är riktigt...

Karin Boye Ängslan Svek, svek - annat var aldrig mitt liv. All min skam, penna, stackare, skriv. Skriv om vägar långt, långt bort från mitt sanna , skriv om en mur kring allt som var bäst. . . Nej, stanna. Outredda mörkers hot fyller mitt sinn. Åskdiger knoppningstid...

19 april 1933 Farväl Judit! Lev väl. Låt oss inte såra, inte oroa varandra mer. Låt oss respektera varandra även om vi inte mer vandrar sida vid sida. Skulle vi händelsevis möta varandra någon gång, så kommer du ändå att känna igen mig. Trots allt....

Leif Zern Du måste döda kärleken för att få den att leva. Sluta tala om den. Bädda ner den i jorden eller mellan vita lakan, i snö. Du måste sluta tala om kärleken som kropp, betrakta den som något du kan klä, med dina alldeles egna girlander, fåglar och kottar. Låt...

Viskadalen 23 januari 1933 Försök att tro mig - trots allt – när jag säger att jag inte har den ringaste lust och inte den ringaste tanke på att vilja sudda bort dig ur mitt medvetande. Hur kan du ge dig till att fantisera över någonting så perverst. Du gjorde mig god...

Lysekil 2 januari 1933 Hörnu, lilla vildanden! Tack för dina brev. Den där cocktailen du talade om måtte ha varit en aning för stark och för varm –tror du inte det? Både du och dina brev verkade en aning överförfriskade eller också måste du få fan i kroppen när du får...

Lysekil 30 december 1932 Hej Du, lilla vildanden! . . . Men hörrrrudu! Vet du riktigt om att du är född med skrivklåda och verkligen tycks ha författardjävulen i blodet? Jag beklagar dig innerligt av allt mitt hjärta, på samma sätt som jag beklagat alla mina andra...

Viskadalen 29 november 1932 Kära lilla vildanden, . . . Roligt att se dig på solsidan igen. Du passar onekligen bäst där. Säga vad du vill, så är du ändå mera ett solens människobarn än ett nattens. Och att du återvänder från ensamheten och finner dig väl i människors...

Pär Lagerkvist Vid Lägereld Genom min själ flyger en skadeskjuten fågel på fladdrande vinge. Slår mot rutan Flackar mellan kala väggar. Finner ingenstans fäste Blodiga fånge, hur kom du in i ditt fängelse? Och varför blöder du?

Viskadalen 17 november 1932 . . . Du inbillar dig väl aldrig ett ögonblick att jag skulle vilja bryta med dig, sudda bort dig ur mitt minne och tillvaro?. . . . . . Men jag vill inte på några villkor göra någon beroende av mig. . . . Den där gamla...

Pär Lagerkvist hjärtats sånger Låt oss vila ut från kampen, kära, låt oss dröja, låt oss komma nära det som varit, som vi gått förbi, det som varit du och jag - och som blev vi. Minns du ännu mig? Jag minns dig komma ung emot mig där syrenerna blomma, i en vår som ej...

Den 4 oktober får farmor Judit ett brev från farfar Herman: Pappa är nu just fyllda 6 år. Kära min lilla Judit! Den glädje jag kände då jag i fredags emottog Gunnars foto kan jag icke beskriva. För denna Din vänlighet skall jag alltid vara Dig varmt tacksam. Det var...