by Anders Arhammar | Feb 23, 2013
När intrigen nu tätnar blir jag otålig. Jag plockar upp minne efter minne ur silverskrinet, vart och ett med sin egen historia, vart och ett värt att spara i Oskars hemliga gömma. Minnen han ville behålla, inte bara i tanken utan även att ta på.
Lappar, brev, intyg, meddelanden, berättelser och foton.
Dödsbeskedet från far när mor dog, och minnet från när Oskar konfirmerade sig, tätt intill en vittrande almanacka från 1879.
De nära och kära sittande kring ett bord i trädgården när någon fyller år, paret under klockan bakom blommorna på något som antagligen är ännu en högtidsdag.
En blå anteckningsbok fylld av infall och idéer, alla hastigt nedrafsade med blyerts och antagligen oläsligt och oförståerligt som allt blir man inte tar itu med genast.
Och så, längst ner, ett sent brev från min farmor samt en maskinskriven dikt som heter blomsterdrömmar.
Fortsättning följer
Här finns del 1
by Anders Arhammar | Feb 22, 2013
Brevet till Oskar var skrivet från Högbergsgatan 26 i Stockholm. En oansenlig port, så där smutsgult funkismörk som ingen blir glad av. 1941 låg biografen Ritio här, men den stängdes på 70-talet och istället finns Mosebacke Hostel på adressen, ett modernt vandrarhem med snyggt söderläge. Ett modernt gästgiveri skulle man kunna säga.
I korsningen längre bort, i hörnet av Östgötagatan, finns nu ett tegelhus, men 1941 fanns där ett 200 år gammal hus som huserade Lilla paviljongen. En välkänd konstsalong som även gick under namnet ” Södra BB”, de yngsta konstnärernas kläckningsanstalt. Lilla paviljongen var en spännande blandning av antikvariat, boklåda, konstsalong och litterärt kafé där en rad unga lyriker och bildkonstnärer kom att debutera.
Madelaine Pyk, Carl-Fredrik Reuterswärd, Britt Lundbohm-Reuterswärd, Bo Setterlind, Paul Anderson, Tomas Tranströmer. Alla har de fått göra sin första debut här. 1962 flyttade salongen upp på Glasbruksklippan, till Nytorgsgatan 4, där den låg fram till 1980. Då togs den blåmålade skylten med texten “Hos Petra” ned.
Fortsättning följer
Här finns del 1
by Anders Arhammar | Feb 21, 2013
Lappen som faller ur är signerad Petra.
Liten saga.
Kastanjen
fäller sina frukter.
Plötsligt
under träden
skrattar unga riddare
med bruna ögon
Det blir en gåta, att lägga till “G-i finns hemma”.
Fortsättning följer
Här finns del 1
by Anders Arhammar | Feb 20, 2013
Innan jag når kuvertet som inte tömdes på sitt innehåll, bläddrar jag förbi ytterligare en bulk med vikta papper.
17 olika betyg och tjänstgöringsintyg som visar på att Oskar hade en viss strävan och ambition, men också på ouppnådda resultat och spruckna drömmar. Varför sprack drömmarna, vad var det som kom emellan?
Är det vad livet mynnar ut i, är det vad man sparar i sitt skrin av silver?
Brevet är adresserat till Oskar, där han ligger i lumpen 1941, i Nynäshamn.
På kuvertet står det någonting handskrivet kryptiskt i rött. ”G-i finns hemma”. Det är min farmor Judits stil, den känner jag igen. Men brevet är inte skrivet av henne, det är skrivet av ”tjockisen”. Och på baksidan av kuvertet kan man, efter lite pusslande, utläsa att det är skickat från Högbergsgatan
26A.
Käraste Oppavän, börjar det. Sänder dig några rader igen, fastän jag inte har något viktigt att meddela om.
Och sen kommer två sidor tättskrivet brev om en vardag som brevskrivaren vill dela med Oppavännen. Brevskrivaren slutar brevet med den kryptiska konstaterandet att G-i finns hemma och
Nu till sist de käraste hälsningar och kyss och kram till Oppa-vännen från Tjockis.
Det kryptiska konstaterandet om att G-i finns hemma är understruket med rött, samma rödpenna som använts för att skriva meningen på kuvertet.
Och meningen på kuvertet är skrivet med farmor Judits handstil.
Vem är då tjockis? En lös lapp faller ur …
by Anders Arhammar | Feb 19, 2013
Titta här kommer farmor i full fart, men vem är det hon har vid sin sida där till höger på bilden? Ett dolt minne fladdrar förbi, jag kan väl ha varit 6 år kanske. Vid ett litet runt bord sitter farmor och intill henne en väninna. Det kan ha varit kvinnan på bilden, eftersom något inom mig plockar fram just det minnet.
De båda damerna runt bordet dricker kaffe ur farmors egenmålade finkoppar, och intill kopparna står små glas med något lila i. Det luktar sött, men jag får inte smaka. För mig är det den hemmagjorda jordgubbssaften som gäller och vill jag ha mer saft, eller sylt med för den delen, så får jag ta nycklarna som hänger i lilla köket, bredvid den gamla svarta ficklampan, och traska ner i källaren. Där står flaskor och burkar på rad.
”Allt mitt är ditt”, sa farmor. Förutom då det lilla glaset med något lila i.
Damerna på bilden går målmedvetet över gatan, sneglar lite på den mötande sjömannen och fortsätter mot Medborgarplatsen. De är bästa väninnor. Hon till höger på bilden skulle kunna vara Ebba…
Fortsättning följer
Här finns del 1
