by Anders Arhammar | Feb 28, 2013
Ektorp den 17 juni 1958
Kära Lilla Judith!
Varmt tack för ditt lilla kort. Du är en i sanning hårt prövad liten kvinna. Ja, vad säger man och vad gör man i ditt fall? De döda bör få vila i frid men kvinnan är värd ett hårt straff, och du kan vara ganska säker på att det kommer också på ett eller annat sätt. Tänker du ta kontakt med henne?
Hur känner du dig annars? Det skall väl bli skönt med vila och avkoppling, för du reser väl nånstans, till Skåne eller utomlands. Får jag aldrig se dig ute hos mig? Ack, så glad jag bleve, om du ville ringa eller skriva och säga att nu kommer jag. Käraste hälsningar, din gamla vän Walborg.
I skrinet finns intet mer, så det slår vi igen. Men i källaren finns andra skrin, inte av falskt silver men i trä, papp och lack. Någon gång ska jag öppna dem också och låta det förgångna få vingar för en sista färd, innan det vänder åter i evighetens famn där allt är intet och inget är allt.
Här finns del 1
by Anders Arhammar | Feb 27, 2013
Hur fick du reda på det, farmor? Var det när du öppnade brevet med dikten som du förstod, eller var det några andra brev som uppenbarade det hela för dig? Några brev som din svåger Åke inte hunnit, eller kanske velat, slänga i tunnan.
Farmor Judit blev hursomhelst helt förkrossad. Hennes gode vän sedan många år tillbaka, hennes närmaste väninna som hon delat förtroligheter med, stöttat ekonomiskt, anförtrott sig till och delat tjejliv med.
Hur tar man sådant? Hur hanterar man att ens bästa väninna haft ett förhållande med sin man alltsedan sommaren 1936, ett halvår efter bröllopet. Hur många minnen fick inte Judit omvärdera, hur många frågor ställde hon inte sig själv och hur många svar blev hon skyldig.
Det finns ett brev i silverskrinet som inte fanns där från början.
Jag har lagt dit det för det är där det gör mest nytta efter alla dessa år. Det är från en äkta god vän, Walborg.
Fortsättning följer
Här finns del 1
by Anders Arhammar | Feb 26, 2013
Petra kallades hon, men det riktiga namnet var Ebba Pettersson. Hon hade en stor syskonskara, och kanske var det därför hon förblev ogift, om än uppenbarligen icke okysst. Det är inte samma dam som går här till höger på bilden, bredvid min farmor på övergångsstället Götgatan - Folkungagatan 1941, fångad av en gatufotograf. Det är en annan väninna, farmor gick ofta här med sina väninnor.
Ebba var en av farmors bästa väninnor, och sedan våren 1936 delar de samme man Oskar, ett halvår efter att farmor gift sig med honom. Och det kunde väl få gå för sig även på den tiden, i de bohemiska kretsar som farmor tillhörde. Men det var bara det att ingen talade om det för henne, inga vänner, sannerligen inte hennes bästa väninna och absolut inte hennes man Oskar, som fick kalla fötter på dödsbädden.
Men då var det för sent. 22 års svek för sent.
Fortsättning följer
Här finns del 1
by Anders Arhammar | Feb 25, 2013
Vem var det som skrev den här osignerade maskinskrivna dikten, som Oskar så gärna sparade bland sitt livs viktigaste papper? Någon ska få vad den aldrig har fått, och det genom att ledas av en förtrollande hand. In i ett blommande slott. En krysantem kostar idag 45 kronor, undrar vad den kostade förr.
Blomsterdrömmar
Kom möt mig i natten med skär krysanthem
strö vägen med idel små rosor
Då skall du få höra mig viska Je t´aime
och andra berusande glosor
Då skall Du följa mig till kärlekens land
stiga in i mitt blommande slott
och ledas av lyckans förtrollande hand
och Du skall få vad Du aldrig har fått
Ty intet mig fångar som blommornas doft
den tjusar och lockar och smeker
som himmelsk förvandling av jordbundet stoft
den alltid i sinnet mig leker
Men flytande som vällukt är kärlek i blom
pch brännande längtan så kort
till sist blott en önskan så öde och tom
att famnas av det som dog bort
Men möt mig då åter med skär krysanthem
fäst solig jasmin i mitt hår
bind fagra koraller till pärlstickat bräm
och åter min kärlek Du får.
Fortsättning följer
Här finns del 1
by Anders Arhammar | Feb 24, 2013
I farmors brev till Oskar den 27 juli 1956 från Montreux talar hon om att hon kommer hem, och även att hon skickat kort till alla Oskars släktingar samt två kort till Petra. Men här finns inga kyssar, inga diminutiv, inga smeknamn.
Det tog mig några dagar att tyda koden bakom ”G-i finns hemma.” Det var först efter besöket på Högbergsgatan 26 som alla pusselbitar föll på plats. ”Gästgiveri finns hemma,” skall det vara. En liten flört och vink om att när Oskar mötte upp så skulle intet fattas honom, vare sig mat eller annan fägnad som Petra kunde bistå med.
Och plötsligt står hela historien klar för mig. Oskar, min farmors man sedan 1936, hade ett förhållande med Petra, som drev sin konstsalong Lilla paviljongen. Eller ”Hos Petra” som den också var känd som.
Fortsättning följer
Här finns del 1
