Råstasjön – ett paradis för fåglar

IMG_8706

Vill du se hur en fågel ser ut i verkligheten, är chansen stor att du får det om du tar dig till Råstasjön i Solna, bara ett stenkast från Mall of Scandinavia. Det spelar ingen roll om du springer förbi, eller går närmare för att se vilken färg gässens ungar har.
Fågellivet runt sjön lever sitt eget liv, de verkar inte bry sig nämnvärt, hur nyfikna vi människor än är.
Men då inkludera jag inte den stora skocken sjöfågel som håller till på ön i sjön, där skränas det omåttligt hela tiden, vet inte vad de är oroliga för men något är det, typ varannan minut.

IMG_8710

Magnus Härenstams gravsten

ARH_5223

Sedan några år tillbaka har jag samlat konsten på Norra begravningsplatsen i Solna på en egen blogg, och idag fotograferade jag min 500:de gravsten på Norra begravningsplatsen i Solna.
Det råkade bli Magnus Härenstams gravplats, som smyckats med en bänk framför cementavgjutna fotavtryck samt en silhuettbild som påminner om hur Magnus såg ut i “fem myror är fler än fyra elefanter”.
Det känns som om Magnus, med en blinkning, bjuder in sin publik att sitta ner en stund, en sista gång.

Nu blommar det på kyrkogården

blommande kyrkogård

Vilken härlig tid det är nu på kyrkogården! Från att ha legat i månader av dvala, är det nu full aktivitet på både djur, kyrkogårdsarbetare och växtlighet. Från varje buske och varje träd hörs fåglar av alla sorter, och blomster sprider sig snabbare än kyrkogårdsarbetarna hinner rensa undan.
De har för övrigt fullt upp nu med att plantera nya häckar istället för de som man fick ta bort i höstas, så att klippa gräset verkar få anstå ett tag. Och uppriktigt sagt, det finns en skönhet också i det vildvuxna.

kyrkogårdsarbetare

En jul i ensamhet

“Det är julafton. Vad ska jag göra. Hmmm. Jag kanske ska skicka ett kort. Bra idé. Jag skickar ett till Solna.” Det här vykortet känns så sorgligt ensamt på något sätt, skrivet på julafton av någon som hade tid att göra det.

“Wishing you a merry Christmas and a happy new year.”

En lasagne i Hökarängen

lasagne

Gågatan genom Hökarängens centrum kantas av butiker, som alla har en 50-tals neonskylt över ingången. I vardera änden av gågatan finns en pizzeria. Den ena pizzerian, den som ligger vid torget, är tom. på den andras uteservering glittrar ölglasen i vårsolen. Alla uteborden är upptagna, men inomhus finns det plats att slå sig ner. I högtalarna spelas gamla slagdängor från gångna melodifestivaler. Lena PH dansar, mycket lämpligt, i Neon när jag drar ut min stol och slår mig ner.
Vid bordet intill mitt sitter en man och två kvinnor och äter pizza. Mannen har precis varit på sin fars begravning som trots allt blev en ljus tillställning, och den ena kvinnan berättar om vårens resa från Kirkenäs ner mot Tromsö. Hon är visserligen relativt nöjd med sceneriet, men inte speciellt imponerad av aktiviteterna ombord. Hennes väninna påpekar att Hurtigrutten inte är en festfärja, utan just en naturupplevelse.
Vid ännu ett bord, åt andra hållet, sitter en ensam äldre kvinna och skär försiktigt i sin lövbiff med tillhörande glas rödvin. Hon tittar hela tiden ner på sin tallrik och skär upp maten i jämna bitar.

Jag äter köttfärslasagne.