Hökarängens centrum ligger bredvid slutstationen för Stockholms första tunnelbanelinje. Den beslutades mitt under andra världskriget, 1941, och 1950 stod linjen mellan Slussen och Hökarängen färdig.
I centrum finns Sveriges första gågata, ett bilfritt affärsstråk med träd och soffor samt butiker som alla har nya neonskyltar i femtiotalsmodell.
Vill man spela in en film från den tiden, finns miljön här. Men jag saknar en Konsum och kanske Temposkylt?
För att komma till Norra Latins sommarhem på Björkö var man tvungen att betala lite pengar, men några fick stipendium och kunde komma dit ändå. Det är augusti, en morfar fyller år igen och får sitt årliga kort. Har man ingen närvarande pappa, så är en morfar väldigt viktig.
"2 augusti 194x. Kära morfar!
Jag gratulera så mycket på morfars födelsedag! Gunnar."
En gammal telefonkiosk, det är knappt man tror sina ögon! Men vi som var med när telefonkioskerna var det mest mobila som fanns, vi vet att det inte fanns en vit plasttelefon med vanlig sladd i kiosken, utan en stålklump med en telefonsladd som mer såg ut som en duschslang. Och är vi riktigt gamla, då vet vi hur man genom att knacka på klykan kunde ringa gratis, eller i alla fall med bara EN tioöring.
Det är inte varje dag man får se en havsörn cirkla i skyn. Idag var de två stycken som spanade efter ett byte.
Jag försöker följa en humla, med mobilkameran. Med en selfiestick går det mycket lättare.