Ett svartvitt kort och man riktigt ser värmen och avsaknaden av skugga. men männen på bilden verkar trots det kostymklädda!
Luxor 1 aug 1962.
Kära alla vänner! En hälsning från Luxor där det är omkring 40 grader mitt på dagen men härligt på morgnarna. Vad vi sett här är både imponerande och tjusande! Imorgon skall vi åka till konungarnas dal där gravarna finns.
Här smäller det på så att fjädrarna ryker. Två koltrasthannar försöker visa vem som bestämmer över gräsmattan. Det ser ut som en svart fjäderboll, eller kanske mer som en svart sprinkler, därnere vid foten av flaggstången. Till slut flyger den ena koltrasten till vänster, upp i ett träd. Den andra flyger en bit åt höger och står stilla på gräsmattan ca 50 sekunder.
Det är oklart om han vann, eller vad som hände, för sen flyger han vidare åt höger och upp i ett träd.
Till sist äger ingen gräsmattan, utan den fortsätter att fuktas ner av ett stilla kallt vårregn som sprider sig över fjärden som en dimma.
En stad för flanörer. “Lurken” går runt och bara insuper atmosfären, tänker på “sitt lilla körsbär” och det är nästan på dagen 67 år sedan.
“Nu har jag vandrat runt i fyra dagar utan att få något grepp om stan. Allt är så storslaget. Planteringar, byggnader och parker. Ingen idé att ge ngn skildring här. Bara några hälsningar. Jag åker härifrån den 15 augusti så vi träffas väl nån gång efter den 20. Kram och puss “Lurken”.
De tre folkdräktsklädda damerna i förgrunden vänder kyskt ryggen åt den nakne Strindberg och ler så glatt och vykortsmässigt mot fotografen. Inte mycket har ändrat sig sedan 1946 då kortet är skickat, förutom grönskan som nu täcker in stadshuset till stor del. Strindbergsstatyn är skapad av Eldh.
O hej Marie, Jedtz bin ich wieder in Stockholm, börjar kortet som talar om att han som skrev det strax även kommer att skicka ett brev.
Plåtgrinden är borta och idag kan alla, som vill, promenera förbi salutbatteriet som flyttats ner lite närmare kajen. Framför fören till Chapman ser det ut som om det förr fanns ett vrak som sticker upp ovan vattenytan i den gyllene kvällssolen. Landgången har också blivit lite längre ser det ut som.
Himlen kan faktiskt glöda på det där sättet och det är lätt att förstå var Evert Taube fick raderna ” Se hur hela Uppland står i lågor” ifrån. Vykortet är troligen från sen 60-tal, bilden är tagen sommaren 2011.
