by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Igår kväll var det härligt väder. Månsken och stjärnesken. Vi hade kommit överens med pojkarna att ro ut och det gjorde vi också. När vi kom ner var utom “pojkarna,” Herbert R., Bror och Ivar därnere, men dem brydde vi oss inte om, utan rodde ut mitt för näsan på dem. H. var riktigt full i söndags, så honom tittade vi inte åt.
Pojkarna hade dragspel med sig och vi spelade och sjöngo. Vi rodde till Bergshagen, där gingo vi iland och slogo oss ner och lekte “fria på narri”. Men snart måste vi bryta upp, ty vi skulle vara hemma klockan halv elva. Men vi hann inte hem förrän elva och då sade mamma, att vi inte få vara ute så länge om kvällarna. Vi blevo ganska avsnoppade.
Idag har det regnat litet också och varit ganska kallt. Men badade gjorde vi ändå, fast det var hemskt kallt i början och “cirkusdirektören” satt i en båt och metade och tittade av alla krafter. På eftermiddagen voro Greta och jag på en promenad genom hagen till Byn. Det var förtjusande vackert, solen höll just på att gå ned. På kvällen sutto vi på “sågbocken” och pratade med Albin och Carl en liten stund, men klockan tio måste vi gå in. Då satt vi uppe och hade lampan tänd och sjöng och spelade och pojkarna sutto på stenmuren och hörde på.
Nu är klockan 11, Greta ligger i sängen och vispar ägg, och jag sitter vid bordet och skriver. Det är så lugnt och tyst ute, stjärnorna tindra och månen strör silver över nejden. Den står mitt över sjön och i sjön bildas en lång, skimrande strimma. Det är så gudomligt vackert. Men nu måste jag gå och lägga mig efter en sista blick på den i månljuset glittrande viken.
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
På söndag kväll voro pojkarna på cirkusen. De ville naturligtvis bjuda oss men vi ville inte gå. Vi gingo ner till sjön istället och då kom det en motorbåt med tre herrar i. De frågade om vi ville fara ut ett tag och det ville vi naturligtvis. Det var skönt.
Jag satt högst uppe i fören nästan för mig själv, men de andra flickorna sutto i aktern bredvid en, som var förfärligt dum och äcklig. Jag hörde som väl var inte vad han sade, jag bara njöt.
När cirkusen var slut kommo pojkarna hit, men då var det så sent, så vi gingo snart in. Igår lärde jag mig att väva och det är väldigt roligt. Jag undrar inte på, att mamma trivs så förträffligt i vävstolen. På kvällen lånade vi pojkarnas cyklar och åkte (över stången) ända till vagnsbacken. Det gick väldigt. Och härligt var det också. Fram mot tiotiden kom den allra vackraste, blekröda måne upp och då gingo Greta, Albin, Carl och jag ner till bryggan och beundrade kvällens skönhet. Rut blev arg på oss och gick in och då följde inte K.S. med heller.
Idag har det regnat nästan hela dagen, men nu framåt kvällen har det klarnat upp. Trots kölden och regnet ha vi badat. Det var hiskeligt kallt att blöta sig, men sen, när det väl var gjort, var det skönt. Vi ha setat inne nästan hela dagen och skrivit “tavlor och deviser”, “långkatekes” m.m. livat.
Ibland blev det väldigt bra. Som t.ex. När det blev en tavla, som föreställde oss, hoppande ut genom bodfönstret, under vilket det stod “I ett obevakat ögonblick” eller “Spionerna i arbete på rapportkontoret” “ïnspiration”. Vi skrattade förfärligt och förde ett väldigt liv häruppe.
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Oh, ett sådant väsen det var i vägen igår kväll. Det var förstås den där cirkusens skull. I varenda vägkrök var det slagsmål och supning. Albin, Carl och Arvid var med oss hela kvällen. Först voro vi ända till Hoxterängen och sen gingo vi till Kolsjön. Där sutto vi en stund och pratade och därifrån gingo vi direkt hem. Vi sågo en hel hop fulla, som gapade och skreko.
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Oh, vad jag är glad! Idag fick jag svar från den käre lille pappa att jag får resa till Warpnäs. Tänk, en riktig gammal värmländsk herrgård! Jag har nu skrivit till Tora, att jag får komma och att hon får säga när.
I torsdags natt bakade vi drömpannkaka igen. Nog skrattade och fnissade vi litet, men inget att tala om. Men när vi lagt oss började en sådan där tordyvel att kravla på väggen över Gretas säng och hon blev så rädd, rusade upp ur sängen och stirrade med fasa målad i sitt ansikte på väggen. Då kunde jag inte hålla mig för skratt längre, utan frustade till värre än en häst och Greta följde exemplet. Så det blev åter misslyckat. Det går nog inte för oss att göra det ordentligt.
Igår tappade jag min blus i sjön, när vi voro och badade. Jag var halvt påklädd och Rut, som stod med baddräkten om benen fick hoppa i efter den. Den var alldeles genomvåt, så jag måste gå med badlakanet om mig hem. När pojkarna voro här i går lekte vi nummerleken nästan hela tiden, annars bruka vi leka “fria på narri” och vara “Kamgarnsarbeterska” frånskilda etc. Det är väldigt livat.
Ikväll skall det bli cirkus vid Bäcken, men jag tror inte att jag går dit. Får väl se. Klockan 6 ensam i hela våningen. Rut, mamma och Greta äro på en auktion hos den där otäcka slaktarn. Han skall resa till Dalarna med hela sin familj. Det är en riktig otäcking, han är gift med en ung, vacker människa och har fyra barn och så skall han få ett med den där “lösa Räv-Anna”. Det är verkligen nedrigt. Riktigt skönt att han reser härifrån. Men – fy, det var ett otrevligt ämne.
Nu på eftermiddagen har det dragit upp tunga moln på himlen ja, det har t.o.m. kommit några regndroppar. Tänk om det skulle bli regn i morgon, då vi planerat en bestigning av “Snipa” i Ränkesed med pojkarna. Det skulle vara trevligt just.
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Ja, vad skall jag nu skriva. Kanske att vi de tre sista nätterna legat i ladan och att det har varit härligt. Eller att Karl och Albin samt K.S. kommer hit varenda kväll och att vi ha väldigt livat och de äro stiliga och käcka. Men det har jag ju skrivit förut.
Nytt däremot är att mamma har satt upp mattväv på magasinet från vilken hon inte kan slita sig. Hon är så flitig, att hon knappast går därifrån för att äta. Och så – tänk, idag har jag fått ett brev från Tora, i vilket hon bjuder mig till Varpnäs! En gammal värmländsk herrgård! Om jag finge det ändå! Jag får för mamma och nyss har jag skrivit till pappa och frågat. O, att svaret måtte bli gynnsamt! Även Naemi har jag fått brev från idag och hon skriver, att hon nu börjar trivas i sin nya ställning.
I bersån ljuvlig solskensdag klockan halv 2. Jag blir så poetiskt stämd när jag ser allt det sköna omkring mig. Jag förstår inte människor, som kunna gå sin bana fram, blinda för naturens skönhet. Åh, bara jag ser de vitstammiga susande björkarna, de dunkla granarna, de lummiga syrenhäckarna och den svala sjön blir jag hänförd. När jag sitter ser jag solen spela in mellan trädens fina lövverk, det susar så hemlighetsfullt i hela parken och asparnas blad dallra – dallra oavbrutet. Och fåglarna sjunga såsom endast fåglar kunna sjunga en vacker sommardag.
Fåglarna sjunga.
Asparnas blad
dallra i vaggande gång.
Granarna sucka.
Björkarnas rad
susa en underbar sång.
Själv vill jag drömma
drömma om sus
av björkar i sommarskön prakt.
Vinden dör bort.
Böljornas brus
tystnar. Till ro de sig lagt.
