by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Inatt ha vi legat i ladan, Greta, Rut och jag. Det var väldigt livat. Igår kommo endast Karl och Yngve hit. Albin var ute och jagade änder och de andra vet jag inte var de voro. Vi lekte påve först och sen sutto vi i bersån och pratade.
När klockan var en kvart över elva togo vi godnatt och skulle gå till ladan och lägga oss, men det stodo några utanför, och vi ville inte gå när de sågo. En stund sutto vi på bänken vid grinden, men så funderade vi ut så knepigt att vi sade godnatt, gick in, gick genom “boa”, hoppade ut genom bofönstret och smeto bakvägen till vedbacken och äntrade upp. Så lågo vi och pratade och skojade en lång stund, bl.a. gissade vi initialer såsom V.G. S.B. K.S. K.Lj. o.s.v. Vi skrattade väldigt.
Idag har jag skjutsat en herr Ullström och hans fru till Växvik. Det var livat, men jag måste sitta i hans knä hela vägen dit och det var ju inte vidare trevligt. Men på hemvägen njöt jag av alla krafter. Flora sprang nästan hela vägen, och den var förtjusande vacker, särskilt på ett ställe, där “Snipa” stupar rakt ner i Ränken.
Idag voro Greta och jag galna, må tro, vi togo två cigaretter som vi fått av Kalle och gick upp på Östra Skansen och rökte upp dem. “Förbjuden frukt smakar bäst!” Fastän det nu är ganska sent (Klockan är 8) tror jag att jag går och badar.
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Oh, vad Greta och jag voro arga igår. På kvällen, just när vi stod och pratade med pojkarna och planlade en utflykt till Kolsjön senare på kvällen, kom Janne dragandes med en hel massa folk uppifrån Nytomta, bl.a. den så mycket omtalade Karin Olsson från Sund. Så måste vi följa med till bersån, helt enkelt gå ifrån pojkarna, vilka naturligtvis då reste till ”Hungaria”, och sitta och sjunga och spela för besökandena.
Vi voro alldeles rasande Greta och jag, när vi långt omsider sluppo ifrån och rodde ut en stund för att svalka våra upprörda känslor. Idag har jag varit väldigt duktig, må tro. Jag har skurat och gnott det lortiga köksgolvet samt tvättat tre av mina klädningar, en blus samt två par “benfodral”. Och ändå var jag inte alls trött. Tvärtom riktigt pigg.
Jag sitter i salen och skriver och jag kan inte låta bli att titta ut ibland. Det är ju en så härlig utsikt. Först Verners lilla söta, röda stuga med den vackra verandan och lönnen framför. Och så i bakgrunden det ståtliga, skogbevuxna i toppen avrundade Marfjället. Till vänster växa härliga björkar nästan inpå fönstret och i en av dem sitter en liten fågel och drillar så vackert. Björkgrenarna gunga så sakta fram och tillbaka när vinden susar förbi och från Verners skorsten stiger en liten grå rökpelare rakt upp mot den blånande sommarhimlen. Ack, sommar, hur härlig Du är!
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Oh, vad roligt vi har haft i natt! Mamma och Rut var i Arvika igår och på kvällen kommo vi flickor överens med Yngve, Albin, Carl och ”Arve” att vi skulle fira Naemis avsked med en soluppgång på “Knallen”. Vi gåvo oss av vid 11-tiden och komme dit upp en kvart över tolv. Och klockan 3.10 skulle solen gå upp! Så vi hade tid på oss! Men vi slogo oss ned, Naemi, Rut, Albin och “Arve” för sig samt Greta, Yngve, Carl och jag för oss i gröngräset och vi pratade både skoj och allvar och hade väldigt livat.
Ibland gjorde de olika kotterierna påhälsning hos varandra, men blevo genast avvisade. Till slut slogo vi oss dock ihop och lekte “nummerleken” och “fria på narri”. Och så skulle vi då se solen gå upp. Men vi förföljdes av samma otur som förra gången: solen gick upp i moln! Men vi tröstade oss med den gudomliga utsikten istället och äntrade så ner.
Vi kommo hem vid femtiden, då vi förstås genast döko i säng. Och så upp klockan 10 för att följa “Vänta-Jänta” till stationen. Greta och jag fick skjutsa till vår stora glädje, men så lagom glada blevo vi, då vi på stationen träffade Elin, som äntligen skulle åka med hem! Vi va hemskt arga, men vi kunde ju inte neka.
(“Pigera” äro väldigt arga på oss för att pojkarna inte tittar åt dem nu, utan jämt äro med oss). I eftermiddags har jag setat nere på Verners veranda en stund och pratat med Verner, Kalle och Albin. Och nu sitter jag här och skriver. Ja visst ja! Adjö!
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Idag är det Margaretha ju. Klockan 8 i morse gick jag upp och kokte kaffe och bjöd Greta på sängen. Brickan hade jag dekorerat med blommor och grönt samt karameller. Hon fick en hel massa kort och brev, väl en tio stycken. Naemi fick också ett högst “pinmysigt” brev från pappa, vilket innehöll att hon redan imorgon skall resa till Göteborg och bli någon slags affärsförestånderska i Johansson från Eslöf kristallaffär. Vi blevo inte litet bestörta, men snart hämtade vi oss och håller nu på att rusta till Naemis resa i morgon.
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Första dagen i “fruntimmersveckan”. Och vackert väder, ovanligt nog. Igår och förrgår var det riktigt kallt.
På kvällen, när pojkarna kommo, var Karl Persson med dem och för att slippa undan honom, gingo vi andra bort till skolhuset. Om en stund kom han efter, men då brusto vi ut i gapskratt mitt i ansiktet på honom och gingo genast hem igen och satte oss i bersån och lekte “nummerleken” hela kvällen.
Igår regnade det väldigt ett tag på förmiddagen och då kom Greta på den goda idén att vi skulle gå och bada. För att inte kläderna skulle bli våta togo vi av oss här hemma, satte på oss baddräkter och mössor och så långa kappor, och så klädda gingo vi ner och badade. Det var ganska kallt. Men så som vi såg ut, när vi kommo hem! Det var verkligen en syn för gudar!
På kvällen lekte vi “nummerleken” i bersån ända till klockan 11. Det är nu Karl, Albin, (Herbert och Verner) och Arvid, som regelbundet kommer hit varje kväll och ibland Yngve. Det var ju torsdag igår och när vi tagit godnatt av pojkarna skulle Greta, Naemi och jag baka drömpannkaka.
Vid tolvtiden klädde vi av oss i linnena, tog fram stekpanna, salt, mjöl och vatten och tände eld i spisen. Allihop fattade tag i skeden för att ösa mjölet i koppen. Vi ville nog låta bli att skratta, men när vi öst i en sked höllo vi på att kikna av skratt och så gick det 5, 6 gånger. Då äntligen fingo vi öst i tre skedar mjöl, tre skedar vatten (allihop höllo i skeden) utan att flina nämnvärt.
Så rörde vi om och välte röran i stekpannan. Om en stund skulle vi hålla i kniven och vända pannkakan, men då var det slut med Greta. Hon sjönk ner i en stol och formligen hoppade av skratt, men inte ett ljud kom över hennes läppar. Naemi och jag vände kakan under tystnad och sedan sprang Greta fram och tillbaka mellan spisen och stolen, för att hålla i kniven och skratta.
Äntligen välte vi upp kakan på ett fat under kvävda fnissningar och delade den i tre delar, satte oss på var sin tröskel och åt upp det under djup och högtidlig tystnad. Det var förfärligt vad den var salt. Sen gingo vi direkt och lade oss utan ett ord. Men jag kunde inte somna. Jag hörde hur Greta nästan storskrattade borta i sin säng, och så låg jag så fasligt illa.
Bortåt tre-tiden somnade jag äntligen efter att ha varit uppe och bäddat om min säng två gånger. Jag drömde att vi och alla pojkarna voro i Vik på en auktion och att jag där gick in i ett hus och drack två liter vatten! Så det blev ju ingen, som bjöd mig. Men det var kanske därför att vi fnissade. Nästa torsdag ska vi göra om det ordentligt.
