Oh, vad Greta och jag voro arga igår. På kvällen, just när vi stod och pratade med pojkarna och planlade en utflykt till Kolsjön senare på kvällen, kom Janne dragandes med en hel massa folk uppifrån Nytomta, bl.a. den så mycket omtalade Karin Olsson från Sund. Så måste vi följa med till bersån, helt enkelt gå ifrån pojkarna, vilka naturligtvis då reste till ”Hungaria”, och sitta och sjunga och spela för besökandena.

Vi voro alldeles rasande Greta och jag, när vi långt omsider sluppo ifrån och rodde ut en stund för att svalka våra upprörda känslor. Idag har jag varit väldigt duktig, må tro. Jag har skurat och gnott det lortiga köksgolvet samt tvättat tre av mina klädningar, en blus samt två par “benfodral”. Och ändå var jag inte alls trött. Tvärtom riktigt pigg.

Jag sitter i salen och skriver och jag kan inte låta bli att titta ut ibland. Det är ju en så härlig utsikt. Först Verners lilla söta, röda stuga med den vackra verandan och lönnen framför. Och så i bakgrunden det ståtliga, skogbevuxna i toppen avrundade Marfjället. Till vänster växa härliga björkar nästan inpå fönstret och i en av dem sitter en liten fågel och drillar så vackert. Björkgrenarna gunga så sakta fram och tillbaka när vinden susar förbi och från Verners skorsten stiger en liten grå rökpelare rakt upp mot den blånande sommarhimlen. Ack, sommar, hur härlig Du är!