Oh, vad roligt vi har haft i natt! Mamma och Rut var i Arvika igår och på kvällen kommo vi flickor överens med Yngve, Albin, Carl och ”Arve” att vi skulle fira Naemis avsked med en soluppgång på “Knallen”. Vi gåvo oss av vid 11-tiden och komme dit upp en kvart över tolv. Och klockan 3.10 skulle solen gå upp! Så vi hade tid på oss! Men vi slogo oss ned, Naemi, Rut, Albin och “Arve” för sig samt Greta, Yngve, Carl och jag för oss i gröngräset och vi pratade både skoj och allvar och hade väldigt livat.

Ibland gjorde de olika kotterierna påhälsning hos varandra, men blevo genast avvisade. Till slut slogo vi oss dock ihop och lekte “nummerleken” och “fria på narri”. Och så skulle vi då se solen gå upp. Men vi förföljdes av samma otur som förra gången: solen gick upp i moln! Men vi tröstade oss med den gudomliga utsikten istället och äntrade så ner.

Vi kommo hem vid femtiden, då vi förstås genast döko i säng. Och så upp klockan 10 för att följa “Vänta-Jänta” till stationen. Greta och jag fick skjutsa till vår stora glädje, men så lagom glada blevo vi, då vi på stationen träffade Elin, som äntligen skulle åka med hem! Vi va hemskt arga, men vi kunde ju inte neka.

(“Pigera” äro väldigt arga på oss för att pojkarna inte tittar åt dem nu, utan jämt äro med oss). I eftermiddags har jag setat nere på Verners veranda en stund och pratat med Verner, Kalle och Albin. Och nu sitter jag här och skriver. Ja visst ja! Adjö!