Måndag den 29 juli 1912. En var förfärligt dum och äcklig.

På söndag kväll voro pojkarna på cirkusen. De ville naturligtvis bjuda oss men vi ville inte gå. Vi gingo ner till sjön istället och då kom det en motorbåt med tre herrar i. De frågade om vi ville fara ut ett tag och det ville vi naturligtvis. Det var skönt.

Jag satt högst uppe i fören nästan för mig själv, men de andra flickorna sutto i aktern bredvid en, som var förfärligt dum och äcklig. Jag hörde som väl var inte vad han sade, jag bara njöt.

När cirkusen var slut kommo pojkarna hit, men då var det så sent, så vi gingo snart in. Igår lärde jag mig att väva och det är väldigt roligt. Jag undrar inte på, att mamma trivs så förträffligt i vävstolen. På kvällen lånade vi pojkarnas cyklar och åkte (över stången) ända till vagnsbacken. Det gick väldigt. Och härligt var det också. Fram mot tiotiden kom den allra vackraste, blekröda måne upp och då gingo Greta, Albin, Carl och jag ner till bryggan och beundrade kvällens skönhet. Rut blev arg på oss och gick in och då följde inte K.S. med heller.

Idag har det regnat nästan hela dagen, men nu framåt kvällen har det klarnat upp. Trots kölden och regnet ha vi badat. Det var hiskeligt kallt att blöta sig, men sen, när det väl var gjort, var det skönt. Vi ha setat inne nästan hela dagen och skrivit “tavlor och deviser”, “långkatekes” m.m. livat.

Ibland blev det väldigt bra. Som t.ex. När det blev en tavla, som föreställde oss, hoppande ut genom bodfönstret, under vilket det stod “I ett obevakat ögonblick” eller “Spionerna i arbete på rapportkontoret” “ïnspiration”. Vi skrattade förfärligt och förde ett väldigt liv häruppe.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 – 1924

Illustration för Judit Boudins dagböcker 1912-1922

Relaterade poster

Bläddra i dagboken