Igår kväll var det härligt väder. Månsken och stjärnesken. Vi hade kommit överens med pojkarna att ro ut och det gjorde vi också. När vi kom ner var utom “pojkarna,” Herbert R., Bror och Ivar därnere, men dem brydde vi oss inte om, utan rodde ut mitt för näsan på dem. H. var riktigt full i söndags, så honom tittade vi inte åt.

Pojkarna hade dragspel med sig och vi spelade och sjöngo. Vi rodde till Bergshagen, där gingo vi iland och slogo oss ner och lekte “fria på narri”. Men snart måste vi bryta upp, ty vi skulle vara hemma klockan halv elva. Men vi hann inte hem förrän elva och då sade mamma, att vi inte få vara ute så länge om kvällarna. Vi blevo ganska avsnoppade.

Idag har det regnat litet också och varit ganska kallt. Men badade gjorde vi ändå, fast det var hemskt kallt i början och “cirkusdirektören” satt i en båt och metade och tittade av alla krafter. På eftermiddagen voro Greta och jag på en promenad genom hagen till Byn. Det var förtjusande vackert, solen höll just på att gå ned. På kvällen sutto vi på “sågbocken” och pratade med Albin och Carl en liten stund, men klockan tio måste vi gå in. Då satt vi uppe och hade lampan tänd och sjöng och spelade och pojkarna sutto på stenmuren och hörde på.

Nu är klockan 11, Greta ligger i sängen och vispar ägg, och jag sitter vid bordet och skriver. Det är så lugnt och tyst ute, stjärnorna tindra och månen strör silver över nejden. Den står mitt över sjön och i sjön bildas en lång, skimrande strimma. Det är så gudomligt vackert. Men nu måste jag gå och lägga mig efter en sista blick på den i månljuset glittrande viken.