by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Klockan är 10. Regnat nästan hela dan: Rysligt! Usch! Hela förmiddagen sutto Tora och jag i hennes rum och skrevo brev, läste och stoppade strumpor. Fröken Hagström var på Tora vid middagen för att vi hade stängt in oss så och för att vi hade varit uppe på Lillerud och dansat den där kvällen. Vikströmskärringa hade skvallrat. Attan också.
På eftermiddagen promenerade Tora och jag till “Sanna”, en stuga som ligger en bit härifrån och där lärlingarna ska ha bal ikväll. På kvällen voro vi som vanligt vid minnesmärket och utförde en indiandans omkring det. Det var livat. I eftermiddags kom herr Ingeström hem, han reste in till Karlstad med oss på fredag. Nu skall jag gå och lägga mig. Jag undrar ved de göra uppe i Sulvik just nu. Det skulle vara roligt att veta. Godnatt.
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Igår eftermiddag voro Tora och jag så flitiga. Vi stoppade nämligen strumpor. Och så skrevo vi brev till Palm. På kvällen voro vi borta i vägen och byggde ett minnesmärke åt mig, d.v.s. jag deltog ju inte. Så här ser det ut. (Här finns en liten teckning). Och så ljungkvistar mellan var sten i ringen. John höll tal och jag skrattade trots stundens högtidlighet, så jag kunde knappast röra mig. Sen skulle jag svara förstås, men kom inte längre än till ”oförberedd som jag är”, då exploderar vi allesammans av skratt, så jag kunde inte fortsätta. Sen fick vi gå och lägga oss klockan halv tio.
Idag skall vi resa in till Karlstad. Jag har nyss klätt mig färdig och väntar på att vagnen skall köra fram. Gunnar har rest till Trossnäs idag för att sälja grönsaker och blommor. Det gör han var fredag.
Sent på kvällen. Ja, vi reste in till Karlstad idag, som bestämt var. Vägen var härlig. Tallskog på båda sidor. När vi kommo in i Karlstad tittade nästan alla på oss och vi måtte allt ha tagit oss stiliga ut också. Först gingo vi till “kondis” och satte i oss fyra tioöresbakelser var. Sen gick vi till bokhandel och Tora köpte 6 böcker 1-kronas, 25 öres och 10 öres. Sen gick vi till “kondis” igen och köpte för en krona choklad och åt bakelse igen, så jag var alldeles sjuk. Och sen reste vi hem.
Vi läste i böckerna hela vägen. I eftermiddags har fröken Hagström kommit hem. Hon förefaller att vara särdeles trevlig. Jag har fått flytta ner från hennes rum till gästrummet, ett stort rum i brunt. Ikväll sutto vi alla fyra i nattdräkterna uppkrupna i fröken Hagströms soffa och pratade. Nu sitter jag vid mitt nattduksbord och skriver, men jag är så sömnig att jag måste gå och lägga mig.
… Så här såg minnesmärket ut …
I Judits dagbok finns en skiss över minnesmärket, och i den maskinskrivna avskriften av dagboken finns en kopia av den.
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Själva Herrgårdsbyggningen är vit med två stora verandor. På tre sidor om den ligger parken med stora lummiga tråd. Mitt framför ligger trädgården, där det finns fullt med bär av alla slag, vilka vi flitigt åto av. Uthusen äro mycket stora, tidsenliga och mycket bra. Särskilt logen, stor som ett större dansgolv och ladugårdsrännet, där en bred körgång går runt omkring rännet högt upp. Det finns 150 kor och 40 härliga hästar. Putte är en liten söt en, som Tora och jag var dag kör efter posten med. Så är det de stora vagnshästarna, Conny och Jarl, och ridhästen, Fingal, och så alla arbetshästarna, Cato och Tell, Frey, Freja, Greven, Countess o.s.v .o.s.v.
Toras bröder, Gunnar och Johan äro mycket snälla och artiga. Jag tycker nästan bäst om Gunnar. Han har en hel massa kaniner och jag har fått en liten förtjusande grå och vit kaninunge, som jag döpt till Kalle. När Tora och jag kom fram på måndag eftermiddag drucko vi först kaffe. Sedan besågo vi uthusen och var i “Anders kontantaffär” och pojkarna bjödo på “godis”. När vi ätit kväll gingo vi ut och promenerade (fast det var ganska sent) varken fröken Hagström, hushållsfröken, eller direktören själv voro hemma, se.
När vi kommit tillbaka slogo vi oss ner i salongen och åto melon. Det var livat. Sen gingo vi upp och lade oss efter en stunds “rännande” mellan rummen. När jag legat en stund fick jag höra Tora ropa “Gunnar”, men han svarade inte. Då frågade jag vad det var. Jo, hon hade hört steg ute i hallen alldeles tydligt och var så rädd. Jag bad henne komma in till mig och vi kröpo ner i samma säng och somnade snart. Jag har ett så rart rum med två fönster och utsikt åt inkörsvägen. Möbeln, som går i ljusgrått består av en toilettspegel, ett skrivbord, en kommod, en soffa, ett bord, två stolar, en bokhylla och en stor skön hörnsäng.
På tisdag voro vi ute nästan hela dagen, utom när vi åto. Bara inne litet och spelade på flygeln ett slag ibland. På kvällen klädde Gunnar ut sig till flicka och vi gick fram och tillbaka mitt för näsan på lantbrukslärlingarna. (Det finns nämligen en lantbruksskola här på Warpnäs). Sen kila vi bort till Lillerud, en egendom, som direktören nyss köpt, och hälsa på ett par småtöser, som skulle ligga lekstugan. När vi varit där “boyscoutade” vi hem och slog oss ner i salongen och vispade ägg och åt gott och spelade. Men snart måste vi gå och lägga oss, ty klockan var mycket. Tora låg på soffan i mitt rum, och jag låg och läste en lång stund, fastän det var så sent.
På onsdag eftermiddag kom en flicka nerifrån Trossnäs, Karin Alström, hit på besök och då rände vi omkring med henne överallt. Senare på eftermiddagen kom direktörn själv hem. Farväl alla trevliga aftonstunder i salongen! Men vi fingo gå till Lillerud, fru Vickström, husmodern där, kom hit och bad för oss, och där lekte vi “dunk”, och sen voro vi uppe i en stor härlig salong och dansade. Gunnar dansar inte alls illa. När vi kommo från Lillerud, var klockan halv tio, och vi fick gå och väcka Hjalmar, kusken, så att han skulle skjutsa Karin hem. “Ovanligt nog”, som Tora sa, fick vi följa med och det var en härlig åktur.
Vi reste förbi officersmässen och där var bal, det var väldigt stiligt, flera stora ljuskronor, officerare i snobbiga uniformer, damer i ljusa eleganta toiletter och härlig musik av ”Kungliga Värmlands”. Idag har vi inte gjort något särskilt. Varit efter posten, varit i trädgårn och ätit bär och hälsat på hästarna. Så ha Tora och jag gemensamt skrivit kort till flera klasskamrater.
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Söndag klockan halv 2. Nu har jag haft mycket livat sen jag skrev i boken sist. På fredag kommo vi i tillfälle att “bräcka” av “pigera” riktigt. Helga hade kommit till Verner under dagen och genast rände hon iväg till Selma men kom hit gjorde hon inte. Så vi blev arga på henne. Nåväl på kvällen satte sig hon och “pigera” på verandan i tydlig väntan på “pojkarna”. Men “pojkarna” som alltid annars bruka gå ner till Verner reste bara förbi och satte sig på “sågbocken” i väntan på oss, som kommo nerifrån sjön. Och så rodde vi ut.
När vi kommo tillbaka tog vi Godnatt och gingo in och pojkarna gingo ner. Men snart gick vi ut igen för att kika på månen och då kom pojkarna genast upp till oss igen. Åh, va ”pigera“ va arga! På lördag reste jag till Arvika med båten. Jag hade sällskap med Ingegärd och vi sutto uppe på däck och pratade hela tiden. När vi kommo till Arvika, bjöd hon på kaffe och bakelser på “kondis”. Där fanns ett piano och jag spelade en hel massa stycken. Vi sutto där ganska länge och hade mycket trevligt. Därifrån gingo vi till “Arvika folkpark” och satt där en stund. Så följde Ingegärd mig till “Hulterans villa”, där Almqvists bor. Där blev jag särdeles väl mottagen, fast Elsa var borta på Styrsö. Fick kaffe och pratade och spelade, så att jag glömde att se på klockan och försummade båten. Då skulle jag resa med sista tåget. Men det ville inte fru Almqvist utan hon ville att jag skulle ligga där över natten, vilket jag också gjorde.
På söndag förmiddag var Erik och jag ute och rodde, sen följde han mig till 11.30 tåget och jag reste iväg. Gick från Ottebol. Var rysligt trött när jag kom hem, ty jag hade “mina saker”, vilket ju alltid tröttar. På söndag eftermiddag voro Greta, Albin, Calle, “Arve” och jag på Snipa. Härlig utsikt. Gudomlig, rent av. Där fanns väldigt med blåbär och jag åt värre. När vi kommo hem, bjöd vi pojkarna på kaffe i bersån och “pigera” satt på Verners veranda och va rasande.
På kvällen voro vi ute och gick. På måndag förmiddag packade jag in mina saker, Greta och Rut följde mig och så gingo vi åter till Ottebol. Nu för att resa till Warpnäs. Vid Kil fick jag vänta i tre timmar och det var gräsligt tråkigt. Jag gick och drack kaffe med bakelser för att någorlunda fördriva tiden. Vid framkomsten till Edsvalla mötte Tora med ekipage, två stiliga hästar, droska och kusk i livré. Efter en härlig åktur bl.a. förbi Trossnäs, anlände vi hit till Warpnäs och här är förtjusande.
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Tänk, vad tiden springer iväg. Redan i augusti! Oj, oj. Snart slut på sommaren! Nej – jag vill inte tänka på det!
Nu har jag så litet kvar i min bok så nu måste jag skriva riktigt smått. Igår var Verner och Calle inne en liten stund på kvällen och då dansade vi nere i köket ett tag. Jag dansade en vals med Calle, han dansade nästan lika bra som Albin. Igår regnade det precis hela dagen men idag har det varit vackert. Jag har tvättat i eftermiddags och stått och pratat en lång stund med Yngve och Fabian, som seglat hit från Arvika. Han är lika trevlig än, som han var förr.
