by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Igår hände det litet grand här. Både ledsamt och roligt. Lillan och jag hade varit uppe i bergen och lekt (tänk, jag hade lekt, vi hade eldat upp i grottan) och mamma och Rut voro och plockade blåbär. När vi kom hem, fick vi höra, att en gubbe hade drunknat nere vid Låka. Man hade funnit segelbåten drivande vid Koskär och strax därpå den döde. Hu! Elin och jag voro nere och tittade på honom, där han låg, insvept i sitt segel.
På kvällen gingo vi ner till bryggan och spelade som vanligt. Därnere låg en stilig segelbåt. Strax därpå kom det två studenter ned, av vilka den ene var en fullkomlig skönhet. Du milde så stilig han var. Om en stund kom en äldre herre ned, och Rut och jag igenkände i honom direktör Karlsson från stan.
Vi hälsade förstås och han pratade värre och presenterade de två studenterna, den vackre var hans son. Sen dansade vi därnere på bryggan, jag dansade en one-step med den vackre, han “neg” alldeles för mycket. De hade seglat i alla möjliga krokar ända från Styrsö, nu skulle de segla hem idag klockan 4.
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Idag är det regnväder, ruskigt och tröstlöst grått. Således är man instängd utan att kunna bada, sitta på bryggan och spela etc. Igår gick vi upp klockan 12, Rut och jag. Sen togo vi på oss baddräkter och badmössor och Rut även en kjol och sålunda ekiperade gingo vi och badade.
Det var skönt, bara jag inte hade skurit mig så infernaliskt under foten. På kvällen kom Hilding och Josef Hammar ner till bryggan och vi dansade där till klockan 11. Ganska skoj.
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Igår hade vi skoj. Vid halv ettiden begåvo sig Elin, Rut och jag, försedda med väldiga smörgåspåsar, iväg till Tjörn. Det ligger en mil inåt landet, och där skulle bli en fest. Vi marscherade friskt på, under avsjungande av “Vi gå över”, “Tre trallande jäntor”, beväringsvisor och frälsningsarmésånger i brokigt virrvarr. Folk, som såg och hörde oss, trodde väl, att vi voro nyutsläppta dårar.
Vid halv tretiden kommo vi fram. Då stod kyrkoherde Holm där och höll föredrag. Inte allas pimp, näskott. Jag hälsade på honom sen. Efter föredraget va vi och drack kaffe och satte i oss de smörgåsar, som vi inte slukat på vägen. Vi levde rullan, så de oskyldiga naturbarnen från detta härliga Tjörn, betraktade oss med fasa och ogillande målade i sina bildsköna anletsdrag. Bl.a. fick vi inga skedar, utan fick röra med en träpinne. Det skulle vi betala ett öre mindre för, tyckte vi.
Efter kaffet gnodde vi upp till kyrkan, där det skulle bli konsert. Där flög jag ögonblickligen upp i de blå rymderna, då Fr. Erlandsson sjöng. Oh, härligt!! Men ack! Jag hamnade hastigt på denna jämmerdal igen, då folkskolekören unisont klämde i med en sång, så att det slog lock för öronen. Jag funderade på att obemärkt försvinna från stridsplatsen sen, då jag fick syn på en oskyldig Tjörnyngling, som såg så ohejdat ointelligent ut, att jag måste ta till näsduken för att inte skratta högt. Och sedan var det en verklig njutning att studera denne av hjärtat oskyldige, unga lantbo.
Efter konserten bar det av till lekfältet. Där tillbringades en timma med att avbörda sig onödig fetma d.v.s. leka ringlekar. Vi hoppade och dansade och gnodde värre än en individ på Hökällan, som har anfall. Det var en käck chalmerist och några stiliga studenter där, som jag gnodde mest med. Men beskriv min fasa, då det enkla naturbarnet från kyrkan med tydlig avsikt att “ta” mig kom dinglandes i riktningen mot stackars mig. Jag dök skyndsamt utanför ringen, för jag kände att jag inte skulle ha kunnat hålla mej för skratt.
Efter ringlekarna, delades sångarpriset ut. Hemskt orättvist förresten! Den “lock-för-öronen-slående “kören” fick priset. Sen blev det hopperi igen ända tills vi drog iväg hemåt. Hem anlände vi vid halv 1-tiden. Hade varit borta 12 timmar precis. Åh, vad smörgåsarna, pannkakorna och syltet, som lilla morsan dukat fram, smakade. Och att sen få krypa i säng. Ach, sybaritisch!
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Det har varit en stridig dag idag. Jag tror aldrig jag upplevt någon dylik. Först hela förmiddagen arbetade jag och knogade i ett kör i köket, för att få allt iordning tills mamma skulle komma. Sen gick jag verkligen och badade för att få en stunds vila, men snart var det att gå hem och laga så att barnen fick mat. Nå – mamma kom på eftermiddagen och sedan alla hälsningar och nyheter voro undanstökade satte jag mig att i lugn och ro läsa tidningen. Då fick jag höra ett förfärligt bråk på gården och rusade ut.
Där stod Viktor, full och galen, med en boxhandske på, blodig om munnen och skulle ryka på sin far. Mellan dem, arbetande att avvärja Viktors slag, stod fru U. med förtvivlan i ögonen och skrek oupphörligt: “Viktor!!, Viktor!”. Jag tänkte först att rusa fram och tala med Viktor, men då jag fick se det farliga vapnet, fick jag sådan hjärtklappning, så att jag nästan miste andan.
Då kom mamma, gick lugnt och sansat fram och tog Viktor därifrån och skickade honom ett ärende, som han skulle gå. Jag sade bara: “Hur kunde mamma…” och fick så ett hysteriskt gråtanfall. Föll ner på en sten och bara grät, högt och obehärskat, så att tårarna strömmade. Ingen kunde hejda mig.
Nu förstår jag inte hur allt var möjligt. Jag – den lugnade, sansade! Dock gick gråten över till slut och jag blev lugn igen. Mamma och jag sutto och talade i köket om en del tråkiga saker sen, och då grät jag dock inte. Men – jag känner mig så besynnerlig. Jag är inte mitt gamla jag längre – jag vet inte vad jag är…
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Nu har jag inte skrivit på några dar, ty jag har haft så mycket att göra. Se, mamma skrev att hon skulle komma på lördag och jag satte i av alla krafter för att få allt klart till dess. Men så kom hon inte! Istället kommo Naemi, Hjalmar, Hilding och en student till och hans bror hit på lördag. Så jag fick minsann schå med med att laga mat till dem.
Pojkarna hade seglat ända från Hjuvik, 30 sjömil härifrån. Vi voro med dem ute och seglade och på kvällen hade vi bal på logen till Klockan 1. Sen låg vi ute på backen till klockan 2. Då gick jag in och la mig, men de andra stannade kvar. Rut och Naemi de tosingarna, låg sen i ena ladan, pojkarna i den andra. Tänk såna historier det skall bli!!
Idag ha vi dansat och ätit hela dagen. Och nu vid 3-tiden ha pojkarna gett sig iväg. Helge, studenten, satt ner i köket hela tiden medan jag lagade mat och förde ett liv, så jag satt på kofferten och höll mig för magen och skrattade nästan hela tiden. Ja, de’ va’ humor!!
