Igår hände det litet grand här. Både ledsamt och roligt. Lillan och jag hade varit uppe i bergen och lekt (tänk, jag hade lekt, vi hade eldat upp i grottan) och mamma och Rut voro och plockade blåbär. När vi kom hem, fick vi höra, att en gubbe hade drunknat nere vid Låka. Man hade funnit segelbåten drivande vid Koskär och strax därpå den döde. Hu! Elin och jag voro nere och tittade på honom, där han låg, insvept i sitt segel.

På kvällen gingo vi ner till bryggan och spelade som vanligt. Därnere låg en stilig segelbåt. Strax därpå kom det två studenter ned, av vilka den ene var en fullkomlig skönhet. Du milde så stilig han var. Om en stund kom en äldre herre ned, och Rut och jag igenkände i honom direktör Karlsson från stan.

Vi hälsade förstås och han pratade värre och presenterade de två studenterna, den vackre var hans son. Sen dansade vi därnere på bryggan, jag dansade en one-step med den vackre, han “neg” alldeles för mycket. De hade seglat i alla möjliga krokar ända från Styrsö, nu skulle de segla hem idag klockan 4.