by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Puh, det tar på krafterna att kliva upp på “Klinten”. Men mödan får sin lön, och den förtjusande utsikt, som nu utbreder sig för mina ögon är verkligen mödan värd. Så här i all ensamhet kan jag då få pusta ut efter dagens larm. Jag har verkligen varit duktig nu, mens mamma varit borta, skurat, diskat, lagat mat, stoppat strumpor och gjort allt möjligt småplock därtill. Men det är inte tråkigt just. Tvärtom upplivande att ha lite ansvar vilande på sig. Och så är det ju det att allt bestyret kommer en att glömma alla längtande tankar, vemodiga och glada om vartannat, som annars kan göra en alldeles förtvivlad ibland.
Ah, Värmlandsskogar åh, de gröna björkhagarna och den solglittrande sjön med ljusa leende stränder och susande säv! Åh, Gud! Det är så svårt, så svårt att tänka på, att jag kanske aldrig kommer till Värmland mer.
Ah, Värmland, du susande skogarnas boning
min vilda längtans land.
Med vemodsfull skymning
och dunkelblå kväll
och böljeskvalp i säv vid strand.
Du solljusa land med de hagarna gröna.
där björkstam snövit står,
där lövmassor vagga
i lekande vind
och blommornas väldoft rår.
Hur längtar jag ej till de vågor som glittra
i solljusets gyllne prakt.
De kanske bli mörka
och dystra och vreda,
när stormen drar fram med makt.
Min vilda, trotsiga längtans boning
du land där skogar rå
med skymmande dunkel
bland tallarnas stammar
fast himlen är ljus och blå.
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Igår hade vi ganska livat här. Vi hade lånat en kortlek av Viktor och Elsa spådde oss. En del var utmärkt alldeles sanning, varom mer senare. Sen spelade vi “kasino”, och rätt som det var kom jag på den utmärkta iden att vi skulle göra en äggtoddy att “moja” oss med. Förslaget accepterades ögonflux. Ner i köket efter socker, glas och ägg och mitt i allt springet ropet ”Fram med konjaksbuteljen”. Det va humor.
Sen levde vi rullan värre ute på verandan och begav oss slutligen upp på “Klintens” topp, där vi lågo och sprattlade och sjöngo till omkring midnatt. Fastän jag ej skulle upp och koka kaffe idag, gick jag upp vid den tidiga timmen av en kvart över nio, ty jag skulle följa Elsa till båten. Så nu har hon rest. Igår spådde Elsa bl.a. att jag skulle få brev från en herre. Jag har ej fått något brev från en maskulin individ här än, men idag fick jag kort från Gunnar och brev från Alban! Han skriver förstås om det här “klabbet” med Anna-Lisa och tycks vara mycket ledsen. Men han blir nog glad igen.
Tänk, att jag klippt en liten lugg. Helt omotiverat tog jag igår och kapa av den långa “looken” som hängde mig i syna jämt! Vad ska mamma säga om det?
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Oh, såna förtjusande brev jag fick i morse, ett från Elionore och ett från den kära Anna-Lisa. Skulle jag rätta mig efter det brevet, så bleve jag nog ofantligt högfärdig. Tänk, vad den lilla “tösa” överskattar mig! Men det är också ett visst behag i det, det är minsann så sällan man blir, och jag blev gräsligt glad över hennes brev. Har läst det 4 gånger. Elionores var också så rart.
Idag gick jag inte upp förrän klockan 2. Det är ju rysligt! Men sen stod jag i köket och stekte pannkakor i två timmar. Efter kaffet voro Elsa och jag och badade och vi funno en utmärkt dykplats. Jag dök på huvet flera gånger. Det påminde mig så om Värmland… Nej, jag får inte börja längta. För att förjaga de tankarna, gå ner i köket och laga kvällsmat, Judit!
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Nu har det verkligen hänt litet. Jag skrevs i onsdags och bjöd Elsa hit, och igår kom hon. Senare på kvällen kom Naemi och Hilding, och när vi varit och hämtat Elin med dragspelet hade vi bal på logen. Det gick alldeles utmärkt att dansa där, golvet var fint och blankt som ett parkettgolv. Amandus kom dit och bad att få spela ett slag, han var visst litet i gasen, för du milde värld, så falskt han spelade!
Vi kunde inte dansa, vi måste ställa oss i dörren med ryggen mot honom, så att han inte skulle se hur vi skrattade. Till slut förstod han visst och gick sina färde med en förnärmad min. Senare på kvällen vid 12-tiden drogo vi iväg till bryggan, men där var det några andra, så vi gick upp i “Hålkäften” och kommo inte hem förrän vid halv 2-tiden. Hilding fick ligga i mitt rum.
Idag på förmiddagen kom Ade. När vi ätit litet, började det störtregna, så att vi kunde inte vara ute. Vi “balade” i stället på logen. Sen klarnade det upp litet, så att de andra gick och badade, mens jag lagade middag. Så fort vi ätit reste N., A. och H. och vi gick omkring härhemma och slöade.
Jag kunde inte hålla mig för skratt då Rut, för att pigga upp situationen lite, satte spelklockan igång och försökte att dansa “one-step” efter den gamla hederliga “Fjorton år tror jag visst att jag var”!
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Inga världsomskakande händelser! Den ena dagen är den andra fullkomligt lik. På förmiddagen strök jag en del kläder, som jag tvättade i går. Jag fick också brev från mamma med pengar i. 10 krisch. Det va ju inte så dumt.
Före middan va Lillan och jag och badade och det blåste så att vågorna höll på att kasta omkull oss. Sen la jag mig ytterst ute på berget, där bränningarna går upp, och där sköljde vågorna alldeles över mig och höllo på att dra’ ner mig. Det var väldigt skoj. Men ack! Mina husmorsomsorger drevo mig snart hem att laga middag. Jag tänkte att steka skinka, men beskriv min fasa, då jag fick se, att den stora fina skinkan hade fullt med mask! Jag höll på att kräkas! Hu!
Nå, på “gubbens” inrådan gav jag hunden hela härligheten, och han blev glad, må tro. I eftermiddags ha vi varit och klippt av rågstrån att göra “Lemonsquashsugrör” av. Och nu sitter jag och väntar på att Elin skall komma hit med dragspelet, så att man kan liva upp sig med lite spel ett slag.
