by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Idag har morsan rest till Göteborg för att sedan fortsätta till Stockholm. Skall resa dit och se sig om, den lyckliga tallen! Nu är jag husmor igen, och det får jag nog vara minst en vecka nu.
Idag har det regnat och blåst, så att vi har varit inne mest hela dagen. Jag har skurat och ordnat. Så har jag skrivit och bjudit hit Elsa och Ade. Undrar om de komma. Jag har också skrivit ett kort till Eric Wessman och bett honom att skicka ett par foton, som jag fick av honom då vi voro i Alingsås. Usch, vad det blaskar och regnar.
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Tänk, nu har redan juni månad flytt sin kos. Fastän här är ganska enformigt, flyger tiden iväg, så man förstår inte vart den tar vägen. Ja, denna dagen har gått som alla andra. När vi skulle gå och bada, togo vi med oss smörgåsar, mjölk och stekta ägg, för att vi inte skulle svälta ihjäl, när vi låg och soltorkade.
Jag fjällar på kroppen nu så att jag kan dra av stora skinnflak, och armarna ser ut som om de vore mjölbeströdda. I eftermiddags har jag skurat mitt rum och sen ha vi varit ute och plockat såpass mycket blåbär, att vi kunna koka sylt av dem. Nu har Rut och jag nyss kommit hem från en roddtur. Vi rodde ut och besågo den stiliga segelbåten “Orvaissa”, som ligger förtöjd utanför Höviksnäsbryggan. Den var väldigt snygg, vit med guldornament och grön botten. Det är visst svenska konsuln i Berlin, som äger den.
På hemvägen rodde vi så vilt, att jag tappade en åra i sjön. Vi fick kravla och ro med en brädbit för att få tag i den. Sedan bröt jag av en årtull, och trilla raklång baklänges, så att jag fick kramp i hålfoten. Vi skrattade så vi kunde knappt ro till slut. Nej, nu får jag väl gå in och lägga mig. Klockan är halv 11 och det börjar blåsa kallt. God natt!
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Kväll klockan 11. Uppe på högsta toppen av “Klinten” sitter jag och skriver. Det är så ljuvligt. Långt bort i väster lyser aftonrodnaden så blekskär och havet har rödaktiga strimmor, där skenet dallrar på det.
I öster ser jag en stor klar stjärna, ”Österns stjärna”. Strax nedanför mig susar en rönn i den friska kvällsbrisen, den fläktar så svalt förbi mig men jag fryser inte. Jag sitter så mjukt insvept i mammas varma, röda krage och bredvid mig sitter Rut och sjunger: “Fall julesnö och susa djupa mo! Brinn Österstjärna genom junikvällen”!
I eftermiddags ha vi varit ute och rott igen. Det måtte ha varit ebb då för vi kunde omöjligt få ut båten. Till slut fick jag ta av mig skor och strumpor och plumsa i och knega och dra för att få ut båten. Äntligen gick det då. Nej, nu måste jag sjunga med Rut: “Se vågorna stråla i aftonens glans”.
Nå, när vi rott och knogat en stund landade vi vid Höviksnäs brygga och tog oss en massa “sväng om”, som vanligt. Jag hade och har fortfarande en splitterny klänning, blå och vitrandig med röd krage, röda ärmuppslag, röd slips, rött fickuppslag och röda kanter på kjolen. Lägges därtill röda hårband och röda strumpor, så är jag väl ”blåröd” nog! Nej, nu ser jag inte att skriva längre. Nu är det bara en blek reflex kvar av aftonroda´n. Havet börjar se blåsvart grått ut, och den härliga kvällen har övergått till nordisk sommarnatt.
Aftonrodnans gyllne sken
nu förbleknat har.
Och i ljumma kvällen sen
ingen glans finns kvar.
Vågen, nyss så purpurstänkt
börjar välta grå.
Som i dyster dröm försänkt
berget mörkt ses stå.
Rönnen susar kvällsömnig
suset är så matt.
Över nejden sänker sig
nordisk sommarnatt!
… Det saknas några månader …
Här verkar det som om Judits dagbok för tiden fram till 1 juli har försvunnit. Vi letar vidare. Nu har hon hursomhelst kommit till Höviksnäs i Bohuslän. Där kan man få härliga, salta bad. Där träffar flickorna en yngling som hette Hilding Andreasson, som sedan rätt ofta var gäst i deras hem, en mycket snäll pojke, som hamnade i kategorin “hemgångare”, dvs pojkar som fick komma och gå som de ville hemma hos Boudins. Eftersom farfar i Sulvik dog förra året, blir det inget Värmland denna sommar.
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Igår kom Naemi ut som vanligt och vi mötte henne med ”dans och spel” på bryggan. Denna gången hade hon med sig ett brev till mig, ett länge efterlängtat brev från Anna-Lisa. Men det här brevet gjorde mig nästan huvudyr.
Den gamla kära tösen har till sin egen förvirring och ledsnad haft en förälskelsehistoria med en pyssling, eller vad det var, uppe i Stockholm. Och nu var hon så upprörd och ledsen för Albans skull. och jag min arma varelse…
(Här har vi fortfarande inte hittat fortsättningen.)
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Idag har inte vädret varit så strålande som de föregående dagarna. Då och då har det regnat och skvätt. Jag har varit mest inomhus och ordnat. Till middag kokte jag vitling med smörsås och ungarna tyckte det var mycket gott.
Vi hade inte väntat att mamma skulle komma ikväll, men det gjorde hon och hade med sig en hel del saker förstås. Elin hjälpte Rut och henne att bära hem en korg och jag bjöd dem på kaffe då de kommo. Nu sitter jag vid mitt öppna fönster och skriver, regnet plaskar så melodiskt mot bladen på träden och vid gärdsgården står den lille rare kalven med huvudet på sned och tittar så melankolisk på hur dropparna falla. Han vill ha solsken och vackert väder, den lille ”kalvsingen”.
Nu måste jag tråckla ihop en klänning som jag klippt till idag, och sen skall det bäddas så jag får nog inte tid att skriva mer idag.
