by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Dragspelet ljuder och ungdomen dansar. På Höviksnäs brygga virvla en student och en ljusklädd flicka om efter ”Den norske valsens” smäktande toner. Och de andra flickorna skratta och jubla då de håller på att ta överbalansen vid en uppstående planka.
Hilding har varit vår trogne följeslagare under de sista dagarna. Igår kväll rodde vi ut till holmarna under det ”allestädes närvarandes” glada melodier och sen blev det en sväng om på bryggan. Men idag har Hilding rest, vet ej när han kommer tillbaka, ville nog så gärna stanna.
Även mamma har rest in till stan idag på obestämd tid. Så nu är det jag som är ”husmoran”. Jag har lagat kläder och kokat gröt och varit nog så duktig. Nu sitter jag och längtar efter honom, efter glada kamrater! Och tankar komma och tankar gå, men ingen vet vad jag tänker på!
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Nu har jag en hel massa att skriva om hur trevligt vi hade det igår. Vid fyratiden begåvo Hilding och vi oss iväg till Sundsby, till en skyttefest därstädes. På väg dit gingo vi förbi kyrkan. Den är av den vanliga lantliga typen.
Så kommer vi till skolhuset och där skulle vi hämta skolläraren. Sedan han undfägnat oss med saft och vatten, bar det äntligen av till Sundsby. Här var en massa folk, mest feminint, som vanligt. Där sjöngs och talades och delades ut skyttepris. Sen skulle det bli dans i skyttestugan.
Elin och jag skulle försöka att ”bostona” ett slag, men du milde värd en sån trängsel. Jag skrattade så jag måste stanna då jag såg hur ”bönnera” knuffades hit och dit av varandra. De flög som små svalor över golvet och drabbade ihop som flodhästar. Och svetten rann. Och det var ett hemskt flåsande. Snart nog tog vi vår Mats ur skolan och gingo för att se Sundsby herrgård.
När vi sett det gingo vi vidare för att få lite mat ty vi voro gräsligt hungriga. Utanför en stuga slängde vi oss till ett par ungars oerhörda förvåning ner i gräset och pojkarna skickade vi in efter smörgåsar. Men några sådana stod det ej att uppbringa. Vi förklarade emellertid resolut att vi gingo ej därifrån förrän vi fått mat. De stackars pojkarna fick knoga iväg till nästa stuga. Efter en timmes tid kommo de tillbaka med en påse skorpor. Dessa slöko vi som ett inte, och ett allmänt jubeltjut utbröt då Hilding drog fram ett paket med 6 oerhörda smörgåsar.
När vi ätit upp dem voro vi verkligen mätta och drog iväg hemåt. På Sundsby dansbana hamnade vi och dansade 1,5 timme. Men sen voro vi så trötta att vi måste ge oss hem. Å en sån lång väg! När jag kom hem värkte mina fötter så att det var något till ljuvligt att få krypa ner i sängen.
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Det blev ingen Stenungsundsfärd av. På förmiddagen var Naemi nere och telefonerade och då kom en student Hilding Andreasson framklivande och presenterade sig. Han ville att vi skulle följa med ut och ro. Vid Stenungsund skulle det inte bli något vidare roligt, sa han.
Ja vi följde hans råd och i sällskap med honom, ett dragspel och en skollärare Lindblad, rodde vi till Brattön på eftermiddagen. Där var förtjusande trevligt. Precis som på fastlandet, inte alls så kal som annorstädes här i skärgården.
Folkskolläraren bjöd på kaffe i gröngräset innanför en bondgård däruppe, och där lågo vi och ”förlängde livet” och hade särdeles roligt. Men tyvärr måste vi hem och dit anlände vi vid niotiden. När vi ätit och bäddat, klonade vi iväg till en bergstopp där enligt gammal sed en tjärtunna skulle avbrännas. Det var förtjusande stiligt att se hur det ena bålet efter det andra tändes på höjderna runt om. Till slut kunde jag räkna ända till 14 brinnande tjärtunnor.
Det var ganska mycket folk däruppe och vi utbragte leven och sjöng fosterländska sånger och Rut, Naemi och jag sjöng trestämmigt. Så spelade Elin och jag på det ”allestädes närvarande dragspelet” och de andra svängde glatt om bland tuvor och stenar. Men då bålet brunnit ner tågade vi iväg för att finna en bättre dansbana.
Sedan dansade vi lite varstans på vägarna, one-step och two step och boston och pas-de-deux, ända till vid 1-tiden då vi begav oss hem. Så var det slut på den trevliga midsommaraftonen.
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Bing-bång, bing-bång! Kyrkklockorna ringa in det nya året. Klockan är tolv på nyårsnatten. Alla utom Naemi och jag äro på vaka. Under det gångna året, det kära 1912, har det hänt så mycket, både roligt och tråkigt. Men det roliga har dock betydligt övervägt det tråkiga. Ett i alla avseenden rikt och gott år har 1912 varit för mig, och med saknad säger jag det nu farväl.
När jag sitter och tänker tillbaka på det gångna året, framstå sommarens ljuva minnen klarast. Underliga tankar välva sig i min hjärna. “Månne jag kunnat så leva under året, att jag utan ledsnad kan tänka tillbaka på det”. Ack ja, en sjuttonåring välver ej onda planer i sitt huvud. Hon vill hela världen väl. Ibland kan det ju vara så mörkt och tungt i hjärtat men ungdomsblodet tar dock ut sin rätt, det mörka och tunga jagas bort och sjuttonåringen vill ej tänka på något sådant.
“Gud, hjälp mig, att på ett rätt och värdigt sätt gå det nya året till mötes”!
… Den försvunna dagboken är volym 3 …
…som berättar vad som hände under våren 1913. Vilket verkar vara en hel del, för så här börjar nästa volym.
Judit Rencke Dagbok Vol. 4 1913 sommaren och hösten.
Den, som läser denna bok utan tillåtelse är ingen bra människa.
Forts.
…lovade att försöka ställa saken till rätta! Får se, hur det här avlöper. Denna helgen har avlupit mycket lugnt. Jag har varit mycket lat, bara ätit promenerat ooh läst. Idun och Vecko-Journalen, Handelstidningen och Göteborgsposten i flera nummer och två 25-öresböcker. “Björnarna på Hohen Esp” av N.v Eschtruth, ganska rara. Nu är jag så stoppmätt, så genomprosaiskt stoppmätt att jag inte orkar skriva mer.
by Anders Arhammar | Feb 29, 2020
Vi hade det riktigt trevligt på julafton. Jag fick ganska många julklappar. I julottan var ingen av oss. Orkade inte. Gick ej och lade oss förrän halv ett på julafton. På eftermiddagen voro vi i aftonsången och åto inte middag förrän klockan 7. Igår, annandagen var jag först på middag hos Tora. Irma och Eleonora voro där också. Det var rätt trevligt. Vi rökte damcigaretter till kaffet. Jag gick ganska tidigt ty jag skulle på supé hos Johanssons. De andra voro där förut. Mycket bra supé. På kvällen var jag sjuk av all mat. Så litet jag nu har kvar av min bok. Men så är det ju snart slut på detta året. Får se, om något särskilt händer dessa sista dagarna.
