by Anders Arhammar | Feb 29, 2020
I fredags reste Bertil till Leksand, den lyckliga osten. Idag fick jag brev från honom. Han har även skickat upp de mest förtjusande liljekonvaljer i en näverkruka. Han är allt bra rar ändå. Och så stilig! Jag begriper inte att jag inte är kär i honom. För det är jag inte. Fast det tror dom förstås här hemma.
Igår, söndag, var jag hos Anna-Lisa på födelsedagskalas. Hade för första gången min nya blå klänning. Där var Alban B., Ingeborg, Ture A. och jag. Det var mycket roligt. Vi dansade nästan hela tiden. I förrgår kom Greta hem från Arvika. Jag har inte träffat henne än. Idag har mamma och jag bakat nästan hela dagen. Mamma saffrans- och rågbröd, jag småbröd. Micke gott. Ja, ja. Ja, i mor´n är det julafton. Erik kommer hit. Han skall inte resa förrän juldagen.
by Anders Arhammar | Feb 29, 2020
Tänk, endast en vecka kvar till julafton! Jag undrar hur julen skall bli i år. Egentligen har jag en hel massa att skriva om men vet inte var jag skall börja. I söndags var Bertil här, blev allmänt omtyckt, tyckte om alla. väldigt trevligt. I måndags åtta dar var Naemi och jag hos Ljungströms på supé med dans. Det var Folkes födelsedag och mycket trevligt. Vi kommo inte upp förrän halv två.
I söndags hade vi julfest i skolköket. Mycket roligt. Vi hade gröt, fisk och julklappar. Jag fick en korkskruv, (för att det skulle bli symmetri). Alla fick väldigt bra julklappar. Så dansade vi 2 timmars tid. Gick inte förrän klockan 12. Tora och jag togo bil hem. När jag stod utanför här och betalade, kom Gösta. han såg mycket förvånad ut och frågade var jag hade varit. “Behöver du inte bry dig om”, sade jag för att retas med honom. Hela november och december har det regnat oavbrutet och stormat “hiskligt” ibland. Men idag är det vackert väder. Hoppas det håller i sig.
by Anders Arhammar | Feb 28, 2020
12 dagar! Inte längre ändå. Ikväll har jag varit ute med Bertil. Han var väldigt rar. När vi stodo i porten och togo “adjö” kom pappa. Jag presenterade. Pappa bad honom vara välkommen upp! Pils. Tänk nu har Ljungströms fått ett stort arv, så nu har de riktigt “snobbat upp sig” “lekamligen”, ej det minsta “andligen”. Jag var där igår kväll på té. Gösta frågade när vi skulle gifta oss. Idiotiskt. Ich will nicht mehr schreiben. Good night!
by Anders Arhammar | Feb 28, 2020
Jag kan inte begripa vart tiden tar vägen. Den försvinner ju som en blixt. Jag tycker att det var som igår då vi reste från Värmland. Och då är det snart 3 månader sedan. Ack, den härliga sommaren 1912! Men vartill tjänar väl sommarutgjutelser mitt i detta gråa Novemberslask. Tyvärr till intet!
I förra veckan var A.L. och jag och såg “Prinsen av Burgund”. Den var söt. Särskilt andra akten var förtjusande. Men jag gjorde den nedslående upptäckten att löjtnant Lindström hade uppstoppade ben! Han sjönk betydligt i mina ögon. Idag har jag fått ett långt bussigt brev från Greta. Hon trivs utmärkt där uppe. Jag brevväxlar nuförtiden med Greta, Gunnar I. och Eva. De två förstnämnda är det roligt att skriva till och få brev från. Kan ej påstå det om den sista. Nä, adjö. Får se hur länge boken får ligga innan jag nästa gång öppnar den.
by Anders Arhammar | Feb 28, 2020
Nu måste jag allt skriva i “dag” boken igen. Vi har börjat i skolan nu igen. Att läsa, menar jag. Det är både roligt (själva skolan) och gräsligt (läxorna). Den 28 oktober var det mosters födelsedag och jag var också bjuden. Det var 50-årsdag. Väldigt fint. Greta hade sin ljusblå, jag min vita klänning. Inget roligt just.
I lördags voro Irma, Tora och jag på “Nya” och sågo “Regementets dotter” (Cavalleria rusticana). Det var härligt. Debutanten (en löjtnant Lindström) var förtjusande, men sjöng inget vidare bra. Mycket svag röst. På Gustav Adolfsdagen hade jag ganska skoj på eftermiddagen. Hela dagen hade vi lov. Först gick Josef och jag till stan. Där träffade vi Naemi och Erik. Om en stund mötte jag Bertil och vi stod och pratade en lång stund. Under tiden gick de andra. Bertil hade sällskap, så jag ville inte gå med honom, utan sade adjö och gick för att söka upp de andra. Men en sådan trängsel. Jag gick en lång stund alldeles ensam, så träffade jag Tora och Helga och följde med dem en stund, tills jag äntligen fick tag i de andra. Vi fingo om en stund tag i pappa och han gick med oss och promenerade i folkströmmen på Östra. Sen träffade han Dahléns och gick med dem på Valand. Josef hade gått hem så nu var det N. E. och jag, som skulle leta reda på ett tomt bord på ett kondis. Men det var stängt!
Då gingo vi till automaten och åto bakelser och sen gingo vi hem. Tänk, nu har Greta rest till folkhögskolan i Arvika. Den osten! Lille Kalle “Plutt” har fått scharlakansfeber, stackars liten och är på “Epidemiska”. Anna-Lisa är i “karantän”.
