Lördag den 9 november 1912. Vi stod och pratade en lång stund.

Nu måste jag allt skriva i “dag” boken igen. Vi har börjat i skolan nu igen. Att läsa, menar jag. Det är både roligt (själva skolan) och gräsligt (läxorna). Den 28 oktober var det mosters födelsedag och jag var också bjuden. Det var 50-årsdag. Väldigt fint. Greta hade sin ljusblå, jag min vita klänning. Inget roligt just.

I lördags voro Irma, Tora och jag på “Nya” och sågo “Regementets dotter” (Cavalleria rusticana). Det var härligt. Debutanten (en löjtnant Lindström) var förtjusande, men sjöng inget vidare bra. Mycket svag röst. På Gustav Adolfsdagen hade jag ganska skoj på eftermiddagen. Hela dagen hade vi lov. Först gick Josef och jag till stan. Där träffade vi Naemi och Erik. Om en stund mötte jag Bertil och vi stod och pratade en lång stund. Under tiden gick de andra. Bertil hade sällskap, så jag ville inte gå med honom, utan sade adjö och gick för att söka upp de andra. Men en sådan trängsel. Jag gick en lång stund alldeles ensam, så träffade jag Tora och Helga och följde med dem en stund, tills jag äntligen fick tag i de andra. Vi fingo om en stund tag i pappa och han gick med oss och promenerade i folkströmmen på Östra. Sen träffade han Dahléns och gick med dem på Valand. Josef hade gått hem så nu var det N. E. och jag, som skulle leta reda på ett tomt bord på ett kondis. Men det var stängt!

Då gingo vi till automaten och åto bakelser och sen gingo vi hem. Tänk, nu har Greta rest till folkhögskolan i Arvika. Den osten! Lille Kalle “Plutt” har fått scharlakansfeber, stackars liten och är på “Epidemiska”. Anna-Lisa är i “karantän”.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926