Nu har jag en hel massa att skriva om hur trevligt vi hade det igår. Vid fyratiden begåvo Hilding och vi oss iväg till Sundsby, till en skyttefest därstädes. På väg dit gingo vi förbi kyrkan. Den är av den vanliga lantliga typen.

Så kommer vi till skolhuset och där skulle vi hämta skolläraren. Sedan han undfägnat oss med saft och vatten, bar det äntligen av till Sundsby. Här var en massa folk, mest feminint, som vanligt. Där sjöngs och talades och delades ut skyttepris. Sen skulle det bli dans i skyttestugan.

Elin och jag skulle försöka att ”bostona” ett slag, men du milde värd en sån trängsel. Jag skrattade så jag måste stanna då jag såg hur ”bönnera” knuffades hit och dit av varandra. De flög som små svalor över golvet och drabbade ihop som flodhästar. Och svetten rann. Och det var ett hemskt flåsande. Snart nog tog vi vår Mats ur skolan och gingo för att se Sundsby herrgård.

När vi sett det gingo vi vidare för att få lite mat ty vi voro gräsligt hungriga. Utanför en stuga slängde vi oss till ett par ungars oerhörda förvåning ner i gräset och pojkarna skickade vi in efter smörgåsar. Men några sådana stod det ej att uppbringa. Vi förklarade emellertid resolut att vi gingo ej därifrån förrän vi fått mat. De stackars pojkarna fick knoga iväg till nästa stuga. Efter en timmes tid kommo de tillbaka med en påse skorpor. Dessa slöko vi som ett inte, och ett allmänt jubeltjut utbröt då Hilding drog fram ett paket med 6 oerhörda smörgåsar.

När vi ätit upp dem voro vi verkligen mätta och drog iväg hemåt. På Sundsby dansbana hamnade vi och dansade 1,5 timme. Men sen voro vi så trötta att vi måste ge oss hem. Å en sån lång väg! När jag kom hem värkte mina fötter så att det var något till ljuvligt att få krypa ner i sängen.