Tisdag den 1 juli 1913. Jag bröt av en årtull, och trilla raklång baklänges.

Tänk, nu har redan juni månad flytt sin kos. Fastän här är ganska enformigt, flyger tiden iväg, så man förstår inte vart den tar vägen. Ja, denna dagen har gått som alla andra. När vi skulle gå och bada, togo vi med oss smörgåsar, mjölk och stekta ägg, för att vi inte skulle svälta ihjäl, när vi låg och soltorkade.

Jag fjällar på kroppen nu så att jag kan dra av stora skinnflak, och armarna ser ut som om de vore mjölbeströdda. I eftermiddags har jag skurat mitt rum och sen ha vi varit ute och plockat såpass mycket blåbär, att vi kunna koka sylt av dem. Nu har Rut och jag nyss kommit hem från en roddtur. Vi rodde ut och besågo den stiliga segelbåten “Orvaissa”, som ligger förtöjd utanför Höviksnäsbryggan. Den var väldigt snygg, vit med guldornament och grön botten. Det är visst svenska konsuln i Berlin, som äger den.

På hemvägen rodde vi så vilt, att jag tappade en åra i sjön. Vi fick kravla och ro med en brädbit för att få tag i den. Sedan bröt jag av en årtull, och trilla raklång baklänges, så att jag fick kramp i hålfoten. Vi skrattade så vi kunde knappt ro till slut. Nej, nu får jag väl gå in och lägga mig. Klockan är halv 11 och det börjar blåsa kallt. God natt!

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926