by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Igår hände något så pimpigt, så jag höll på att dåna, precis. På måndag reste mamma och Rut in till stan för att möta Viktorzon, som här skall tillbringa sin semester. Jag gick här i all min ensamhet och styrde och ställde iordning tills de skulle komma ut på tisdag eftermiddag.
På tisdag kommer väl V. ensam klivande! Mamma hade varit vid 9 – tåget, han kom med 7 – tåget och hade letat sig ut på egen hand. Jag fick gå och telefonera till mamma förstås och hon kom ut på onsdag morgon.
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Idag fick vi storfrämmande helt plötsligt. Pappa och fru Dahlén. De ha varit med och badat och vi fotograferade oss i badet. Hoppas det blir bra. Nu på kvällen sitter jag på verandan och skriver. Det har varit så skönt väder de sista dagarna och ikväll är det lika härligt, som vanligt.
Igår kväll sutto vi länge ute i trädgårn’ och såg på raketer och stiliga fyrverkeripjäser, som uppsändes från några krigsbåtar, som hade “lekkrig” ute på sjön. De skjöto med löst krut, så att det dånade och blixtrade.
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Nu är jag här på Höviksnäs igen. Mamma skrev att jag gärna kunde resa ut på torsdag och det gjorde jag. Strax innan jag reste och var nere i affären hos Naemi, kom Greta dit. Vi hälsade och pratade värre. Hon följde mig till båten, och väl ditkommen, beslöt hon plötsligt att följa med. Jag gillade naturligtvis beslutet på det högsta och hon reste med och vi hade väldigt skoj på båten.
Väl framkomna blevo vi bjudna på kaffe av värdfolket på grund av Kristinadagen och Viktors födelsedag. Sen voro vi och badade, och på kvällen rodde vi ut och sjöngo och spelade. Det var så härligt. Månen gled upp, stor och röd och bildade en lång blänkande strimma i sjön. Sent, sent lade vi iland, och gingo hem, för att krypa i säng.
Idag på förmiddagen reste Greta redan. Hon måste till Nääs igen. Nästan hela förmiddagen var jag sedan och badade. Jag upptäckte en utmärkt bra, ny badplats. Sen låg jag och stekte mig i solen två timmars tid. I eftermiddags ha Rut och jag varit ute och plockat bär. Det var förtjusande vackert, där vi voro, berg och skog, ormbunkar, älggräs och dallrande solsken mellan rönnarnas lövverk.
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Igår ringde jag på till Kihlmans för att möjligen träffa någon och få Rakels adress och så träffade jag henne själv! Det blev ett väldigt prat förstås. Hon var också tillfälligtvis i stan och naturligtvis måste jag dit upp på eftermiddagen.
Där träffade jag “Danilo” också och på kvällen voro vi och en ung änkling, herr Linde, i Trädgårn. Och “Danilo” och jag förde ett fasligt spektakel. “Danilo” följde mig hem. Idag träffade jag Hilding nere hos Naemi och han var med mig härhemma sen. Nu har jag efter många mödor äntligen skrivit ett brev till Elsa. Det tog på krafterna i värmen.
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
På båten mellan Höviksnäs och Göteborg. Ett sådant gudomligt väder. Solen strålar och glittrar på de små vågorna och jag njuter i fulla drag av den friska havsluften. Jag sitter alltid längst bort i aktern alldeles ensam och har det skönt.
Igår hade vi ovanligt nog inget främmande. Inte ens Naemi kom ut. Vi gick hemma och dåsade och hade mycket tråkigt. Till sist gjorde vi en kraftansträngning, tog “det allestädes” och gick ner på bryggan och klämde i med “den norske”. Det var några ungdomar därnere, men som vanligt ingen, som kunde dansa. Då tog vi oss för att leka ringlekar och levde värre därnere en lång stund.
Plötsligt fick vi under ett uppehåll i det vilda skrålet höra veka fioltoner från en båt ute på sjön. Vi ropade i land spelemannen och under det månen sände en glittrande ljusflod över böljorna, gledo vi fram i en härlig Boston efter “Liljekonvaljens avskeds” toner. Men, snart måste vi hem och i säng, och nu sitter jag här och tänker på månstrimman och fiolspelet, under det att vågorna lustigt dansa omkring båten i solskenet.
Nu på kvällen sitter jag hemma i den tomma våningen. Här är så ödsligt och kallt. Alla dukar och prydnadssaker nerlagda. När jag kom till stan mötte Alban mig vid kajen. Vi “bilade” hem och sen dillade vi omkring i Slottsskogen och pratade. Det var mycket lättare än jag trott. Han var glad och livad, litet melankolisk ibland förstås, men det var så lite så. Han hade kamera med och fotograferade mig bl.a. då jag håller två vilt främmande ungar, en i vardera handen. I eftermiddags har jag varit hos Naemi.
