by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Inte på en hel vecka har jag nu skrivit, så nu är det sannerligen på tiden, att jag skriver “Litte”. På lördag hade K:s kaffebjudning för traktens folk och där var en farlig massa. På kvällen kom herr K. och Daniel, så då blev det luft i luckan. Daniel, Greta och jag smet upp i hängmattorna och satt där och hade skoj. Daniel, galen som vanligt.
På söndag följde vi dem ända till Svenshögen. Då vi gick hem fingo vi höra härlig grammofonmusik på ett ställe, och där stod vi så länge, så vi kom inte hem förrän sent. Måndag eftermiddag var vi och drack kaffe nere i “Hällesdalen” och på tisdag förmiddagen reste Rakel och jag till Höviksnäs. Vi gick ända till Ödsmål och Urban följde oss.
Från Stenungssund gick vi med postbåt, och trots att det regnade satt jag uppe hela tiden, för det stank som gröna döden därnere. Vädret har varit ruskigt, att vi ej kunnat bada. Men ikväll ha vi haft en härlig roddtur. Först rodde vi ut en bit och sutto och spelade och lyssnade till en underbart eko. Rätt som det var, blev hela nejden upplyst av en kornblixt, och sedan följde den ena på den andra. Och så började mareld att glimma och månen gled fram ur ett moln under det vi hörde härlig musik från krigsskeppen vid Stenungsön. Oh, så ljuvligt det var!
När vi skulle ro iland, började plötsligt postbåten att smälla och jag sa på skoj till flickorna, att J var full och ämnade sig ut till oss. De trodde det, och till slut blevo vi alla så rädda, att vi rodde iland vid “Hålkäften” och gömde oss bakom ett berg. Men postbåten avlägsnade sig alltmer, och vi, våra dumsnutar, rodde hem. Då vi gick förbi ”Låka” brygga, kom en båt med topplanterna och röd och grön lanterna sakta inglidande. Nu sitter jag klockan kvart över och skriver, R. läser och ute glimmar ännu då och då en kornblixt.
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Torsdag tror jag. Tja, egentligen har jag inget att skriva om. Allt går sin gilla gång här. Idag blev det ju lite omväxling när fru K. kom hem, men tyvärr en obehaglig sådan. När vi satt och drack kaffe, hade Rakel just serverat påtåren, men Naemi hade inte druckit ur.
Om en stund befallde hon Rakel på sitt otrevliga sätt att ge henne mer kaffe. “Du kan väl ta dig själv”, sa Rakel. Men då blev fru K. arg och grälade av alla krafter på Rakel, så jag blev så lessen, att jag måste gå från bordet för att ej börja gråta. Och sen grät Rakel och jag ikapp. Usch, så tråkigt! Men nu på kvällen äro vi litet gladare igen.
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Igår reste fru K. till stan så nu äro vi ensamma här. Tiden har förflutit som vanligt här, bärplockning och ätning och så vidare. Ganska tråkigt.
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
Oh en sådan härlig segeltur vi hade igår. Vid middagstid kom helt plötsligt en skeppare hit och frågade om fru Kihlman skulle följa med på en segeltur. Hon kunde inte, ty hon skulle gå på födelsekalas. Vi fick följa med istället och oh, så skönt det var.
Vi seglade iväg vid halv tre-tiden och kom fram till Lyckorna klockan 6. Vi kryssade hela tiden och det gick så båten låg på ena sidan, så att vattnet slog in. Åh, vad jag njöt. Vid framkomsten skulle R. och jag springa till Irma för att hälsa på henne. Hon bor på Ljungskile. Hon var inte hemma. Snopet!
Nå, vi köpte bullar och choklad och galopperade tillbaka, ty vi skulle inte få stanna längre än en halvtimme, för skepparen var rädd att vinden skulle mojna av. När vi kommo till stora hotellet, satt fröken Börjesson, som också varit med, där, och hon bjöd på kaffe. Vi drack och åt upp vartenda dugg på kakfatet, och när vi skulle gå, kom en vindpust och tog papperet som låg på fatet, så uppasserskan trodde väl, att vi slukat dem med. Det smakade emellertid utmärkt (kaffet, ej papperet) och mätta, glada och belåtna gåvo vi oss iväg vid 7-tiden och så gick det för härlig medvind.
Redan klockan Halv 9 var vi hemma. Då åt vi och sedan gav vi oss iväg för att möta fru K. Som ännu inte kommit. Väl ditkomna stod vi utanför och levde rullan. Om en stund kom ett par karlar ut och tvingade oss att gå in och dricka kaffe. Det var humor. Sen begåvo vi oss hem, sjungande med full hals. “Vi gå över daggstänkta berg”.
by Anders Arhammar | Mar 3, 2020
I torsdags fick jag ett brev från Rakel, i vilket hon bad mig komma till sig och på lördag reste jag hit. Hällesdalen heter trakten, här är härligt med hav, skog, dalar och berg.
Igår, då jag kom, mötte Rakel i Svanesund. D. var också härute och vi ha badat och skojat och plockat blåbär, så jag är nästan sjuk. I eftermiddags reste D. och H. till Göteborg. På kvällen gick R. och jag ned till havet. Det blåste rysligt (och det gör det än förresten) och vi satte oss i en båt och gungade härligt, skönt. Nu skall jag fortsätta att läsa i “Gösta Berlings”.
