Torsdag den 13 november 1913. Detta har jag skrivit i mörkret.
Jag har inte brytt mig om att skriva någon dagbok, sen i somras. Men nu tänkte (kladd) (Detta har jag skrivit i mörkret framför glöden i lilla rummet).
Söndag den 5 oktober 1913. Åh vad allt är tråkigt.
Helt plötsligt beslöt jag mig för att skriva dagbok. Fastän inget händer utom det gamla vanliga. Igår var dock Naemi och jag med Nils på “storan” och såg “Gri-Gri.” Den är ju söt. Victor Svensson var mycket sympatisk. Men jag har ju sett pjäsen förut, så det var inget nytt.
Åh, vad jag tycker allt är tråkigt! Anna-Lisa har rest långt bort från mig och kommer inte igen på ett helt år. Det är så synd om Alban, tycker jag. Ett par kvällar i veckan går jag ut med Nils. Inget roligt. Jag är så rädd, att han skall bli kär i mig, för jag skulle aldrig kunna hysa några varma känslor för honom. Aldrig!
Ah, vad allt är tråkigt. ingen att förtro mig till, och så gå här hemma i hushållet med dess evigt enahanda! HU. Om jag bara kunde låta bli att tänka! Men under det jag går här och ordnar, snurra tankarna om i mitt huvud, så jag kan bli tokig! Tänk, om mamma och de andra som tro, att jag går här så nöjd med min tillvaro, kunde ana, hur det se ut i mitt inre!! Bara trots och uppror!
Gräsligt! Jag längtar vansinnigt till Värmland, till de solstekta klipporna och det djupgröna vattnet vid havet och efter någon, som jag kunde älska så djupt och stort, som jag är mäktig att kunna. Och då skulle det bara finnas vi två, han och jag… Alla andra människor brydde vi oss ej om.
Men denna stora, vilda längtan håller alldeles på att fördärva mig. Jag går härhemma och ser lugn och nöjd ut, och ingen, ingen har jag nu, som förstår mig. Vad skall jag göra? Ack, om något ville hända!!
Något stort, härligt, som i ett slag förvandlade min hela tillvaro till en stor gränslös lycka!
Tillbaka i Göteborg efter ett hopp som indikerar ännu en förlorad del av Judits dagböcker.
Fredag den 22 augusti 1913. På söndag reste farsan och jag.
Nu är det jämt en vecka sedan jag sist skrev i my little book. Och nu befinner jag mig på Billdal hos Anna-Lisa och himlen är övermulen och regnet piskar mot rutan, stormen viner och Hu!!!!
På lördag reste jag in till stan. Hade sällskap med Rakel till Stenungsund och sedan med David till Göteborg. Regn förstås hela tiden! Jag reste hem och klev in i den mörka, tysta våningen, som dock snart genljöd av mina snarkningar. (bjäko). Plötsligt väckes jag i min söta sömn av pappa, som kom hem och inte blev lite förvånad, då han fann mig ligga snusande i sin säng. Jag fick krypa över till den andra och sov snart igen.
På söndag reste farsan och jag, han till Släp och jag till Billdal. I Billdal mottogs jag på det vänligaste av A.L. och hennes fader. Och nu har jag varit här sen i söndags och nästan hela tiden har det regnat, utom igår. Mellan regnskurarna ha A.L. och jag gjort långa promenader.
En kväll var det fyrverkeri i Uhléns trädgård och det var stiligt. Den ena raketen efter den andra flög fräsande upp i luften. Så var det illumination också, mycket stiligt. Igår hade vi “liffat”. Vi tog oss nämligen en tripp till Landvetter. På stationen stod Erik och grina och han följde oss sedan till sitt residens. Sen åt vi middag på ett pensionat och sen gick A.L. Och E. att hämta Börjessons och herr B. och jag stegade hem till E. igen. Snart kommo de andra dit, och jag kokte kaffe med Albans och Eriks hjälp och sen “drack” vi och hade riktigt gemytligt. Tyvärr måste vi resa hem snart för att hinna med sista tåget till Billdal.
Fredag den 15 augusti 1913. Imorgon lämnar jag, antagligen för evigt.
Denna dagen har varit ganska “glad”. På förmiddagen voro vi och badade och och när vi ätit middag, rodde Rut, Rakel och jag till Brattön. Vi hade motvind så det var ett fasligt jobb att ta sig iland. Sedan vi besett ön, beställde vi härligt kaffe och drack detta under fruktfyllda, susande äppelträd.
När vi rodde hem, seglade vi med en schal och rodde så fort att det bara tog 20 minuter. Så fort vi ätit kvällsmat, bar det av till bryggan och där dansade vi i månskenet till klockan 11. Ett avskedsbad, ty ack! imorgon lämnar jag, antagligen för evigt, detta ljuva Tjörn och reser till Billdal, ty Anna-Lisa har bjudit mig dit. Så detta är sista gången jag skriver i min dagbok här på Tjörn. Godnatt!!
Torsdag den 14 augusti 1913. Företagit en liten månskenspromenad.
Idag ha vi setat på verandan och läst och stoppat strumpor nästan hela dagen. På förmiddagen voro vi dock och badade, men den gode värld, en sådan köld. Trots denna voro vi i riktigt länge.
Nu på kvällen ha H. och jag företagit en liten månskenspromenad, först till Lunden sedan till bryggan. Och sen ha vi setat en lång stund på bänken utanför och pratat.