Jag har en blogg av främst två skäl. Det ena är för att ni ska få en glimt av världen sedd ur min synvinkel, det andra för att ha en kreativ verkstad som i bästa fall leder vidare. Här fyller jag oförtrutet på med texter, bilder, tankar och ord. Dock blir det ytterst få blogginlägg numera, eftersom instagram tar sin plats. Så här följer…
Jag har en blogg av främst två skäl. Det ena är för att ni ska få en glimt av världen sedd ur min synvinkel, det andra för att ha en kreativ verkstad som i bästa fall leder vidare. Här fyller jag oförtrutet på med texter, bilder, tankar och ord. Dock blir det ytterst få blogginlägg numera, eftersom instagram tar sin plats. Så här följer några du kan se på mobilen. Du kan se fler på en dator.
Mina senaste Instagram
Så passerar vi ännu en ettadag. Den är inte alls på topp, som den år 2011 var. Den hade nästan maximalt med ettor, bara år 1111 hade fler. Men vårt 2026:te år kan få vara med, för i motsats till år 1111 kan vi idag mäta massa sekunddelar. De fanns förvisso också år 1111, men det var ingen som brydde sig då. Och varför ska man bry sig egentligen, det är ju som våra åldrar, bara siffror.
Årets kakfrossa, den 21 i ordningen, bytte i år upp sig till ”Princess” i Sundbyberg, vilket visade sig vara ett lyckat val. Mycket att välja mellan, vare sig man var yngst,som Jack, eller äldst, som jag. Tack alla som kom!
Känslan strax innan man får influensavaccinet strax efter man fått Covidvaccinet. Men innan pneumokockvaccinet. Förr fick man bokmärken efteråt. Nu får man bara ett plåster… #vaccinated
Två skickliga illustratörer signerade sina märken på postmuseum i Stockholm idag. Marta Leonhardt ligger bakom ”Vinterlek”, ett häfte med 10 olika motiv. Ska vi gissa att en del av de lekande barnen på hennes frimärken är inspirerade av hennes egna barn? Det är andra gången som Marta formgivit märken inför vintern. Förra gången var 2024 års julfrimärken.
Årets julfrimärken är skapade av Amanda Jonsson Lundgren som även har designat och illustrerat Postnords vackra julkort i år. @postmuseum @amandajonsson_art @postnord
Josefines träd i minneslunden på Sollentuna har med åren vuxit sig mäkta stort från den lilla ekplanta den var 1988 när Josefines aska grävdes ner vid dess rot. Det trädet mäter min tid i livet. Jag ser hur jag åldrats, vilket kan vara nyttigt, när min hjärna fortfarande tror att jag är i en helt annan kalender.
Promenaden fram till minnesträdet är också en påminnelse om livets förgänglighet, när jag läser namnen på gravstenarna i skenet av alla fladdrande helgonsljus. Där är han som hämtade in vagnarna från parkeringen på Obs. Där är hon som stod i kassan i badhuset, där är vår före detta granne och hans fru, och deras granne och hon på dagis och han med lastbilen.
Jag tar en kopp kaffe, kaka och chokladbit som bjuds ut i det vita tältet vid min brors och mors grav och sätter en liten planta ljung i minneslunden, fast man inte får det egentligen.
Men den är vacker, gör sig bra bland allt granris och flämtande ljus, och den står sig fint mot Josefines gulnande, mäktiga träd där i bakgrunden.
Vad vet du egentligen om vad andra vet? Den 29 oktober möttes Steven Pinker, Åsa Wikforss och Anders Hansen på Scala för en kväll om gemensam kunskap – det som uppstår när alla vet något, och vet att alla andra vet det.
Här nere följer utvalda texter från bloggen, allteftersom de dyker upp
Mormor Judit sjunger med sin pappa Julius.
En skrapig inspelning från en smalfilm som gjordes på 1990 talet. Men kanske det blir bättre om jag hittar originalet någon gång.
Min pappa är försvunnen
Efter lunch ringer en kvinna upp och säger att någon Gunnar har man ännu inte begravt. Min pappa är inte bara borta, han är försvunnen. hon försäkrar att hon inte sett fel i sina papper och ber mig kontakta begravningsbyrån. På Bardels begravningsbyrå säger man föga…
En promenad längs en gång
När du går mot minneslunden på Katarina kyrkogård med kyrkan i ryggen, passerar du först Lars Wivallius grav. Wivallius var en äventyrare som dog 6 april 1669. Han var också naturpoet och en ryktbar bedragare som fick tillbringa flera år i fängelse. Det var…
När farmor lärde sig spela orgel
Hon var ung och vacker. Inte så ung att hon inte visste vad hon gjorde, men ung nog att bejaka sina känslor och leva i nuet utan några djupare tankar på framtiden. Kanske man kan säga ung nog att vilja leva upp sina drömmar. Och hon var vacker nog att få sina drömmar…
Jag som staty
Jag har anmält mig som staty till One and Other projektet i London. Tyvärr får jag den första varje månad ett ledset brev som berättar att jag inte blivit utvald i utlottningen, men att jag står på väntelista. Under tiden ligger jag i träning. Nu senast stod jag en…
En annan värld
Det finns en annan värld som vi inte ser. Det är först när vi stannar en stund på en plats, som den andra världen träder fram. En timmes vila på en parkbänk vid Mosebacke torg lockar fram den andra världen. Duvorna som exakt synkroniserade gör samma rörelser, går åt…
Frimärkena som hittade hem
Det hände sig vid juletiden 1962, att vår dåvarande konung fyllde 80 år. Eftersom familjen då var skatteskrivna i Nicolai församling, liksom alla utlandsboende på den tiden, så skickade vår farmor små presenter till sina barnbarn via långsam post som bara gudarna vet…
Den lilla dolda gravstenen
Det finns en grav på Norra begravningsplatsen som kämpar mot naturen. Ja det kanske finns flera, men den här har liksom förlorat redan innan matchen börjar. När den är gömd i snö känns det omöjligt att den ska komma upp i tö. När tallarna runt om fäller sina kottar,…
Selfies in the sixties
Inget är nytt under solen!! 1965 kunde man göra Selfies, men det är först nu man kan dela med sig. Så här kunde det se ut. Man köpte en smalfilmskamera på något obskyrt postorderföretag i Borås. Sen köpte man en Kodak dubbelåtta (också känd som vändåtta) i…
Basin Street West
Basin street West låg på Broadway. Nej inte där, i New York, utan på 401 Broadway i San Francisco. Klubben var känd som en jazzens högborg. Alla musiker av rang, och andra också, uppträdde där genom åren. Mot slutet av klubbens tillvaro, de stängde 1973, gick man…
Skitböcker är inte att förakta
(Och inte skitförfattare heller. Text skriven för framförande på bokens dag när den nu inträffar.) “På eftermiddagen dagen därpå kom barnen ihåg att de skulle gå och hälsa på katterna. Larry gick bort till muren och visslade. Efter en liten stund kom pojken. Han log…
Sabbatshissen
Jag såg en hiss i ett hus en hiss med ett särdeles ljus På söndan så öppnades dörren sen öppnades den inte förrän det blev lördag igen då gick dörren upp i himmelen. Och all sköns ljud strömmar in ljud av änglasång och mandolin dofter som hör himlen till rosor, dagg…