Måndag den 9 februari 1914. De hade precis tangodille.

Igår förmiddag, söndag, trodde jag så säkert att man skulle få sig en trevlig promenad i Slottsskogen och kika på allt folket, men därav vart intet. Det störtregnade och halvstormade. Usch!!!!

Eleonore ringde på mig och bad mig komma dit på eftermiddagen så jag gick, trots att vi själva fick främmande, Elin och Georg A. och Bertil. Hos Eleonore fick vi mycket mat och så dansade dom tango nästan hela tiden. De hade precis tangodille. Irma skulle lära mig och det gick ganska bra. Det var bara Sonja Hjärne och Irma utom mig.

Då jag kom hem halv 12 hade ju de främmande här gått. Men de hade visst fört ett väldigt liv som vanligt när Bertil är här. Han hade hanterat Eva, så hon var öm i hela kroppen idag. Hon har legat här de sista nätterna, för hos Johanssons ha de haft ett väldigt rumsterande för Gretas avskedskalas skull. Tänk, att ingen av oss skall gå, för att moster har varit så idiotisk. Greta säger, att hennes enda önskan är att kalaset vore över. Albert, som hon avskyr av alla krafter, kommer ju dit. Stackars barn!

Onsdag den 4 februari 1914. Jag måtte vara allvarligt förälskad i honom.

Åh, vad det är tomt och tråkigt här. Jag går precis som en maskin och uträttar mekaniskt alla sysslor under det att alla mina tankar gå upp till Värmland och till honom. Jag måtte vara allvarligt förälskad i honom, jag kan ju nästan aldrig tänka på något annat.

Häromdagen var jag med Eva i stan ett slag på eftermiddagen. Eric ringde och ville att jag skulle gå med honom, men jag hade redan lovat Eva. Jag har skrivit ett brev till Anna-Lisa, i vilket jag talat om Eric och alla hans tråkigheter, men jag vet inte om jag skall skicka det. Jag har ju lovat honom att inte nämna något till någon. Jag får bestämt fråga honom först.

Måndag den 26 januari 1914. Riktigt trevligt som vanligt.

Åh, vad det blåser! Riktig storm! Och tänk, vad här töar. Alla tak och åkrar åt söder ligga alldeles bara. Det forsar i dikena och landsvägen lyser igenom på flera ställen. Det är verkligen konstigt att en sådan massa snö har försvunnit på två dagar. Nu är det 6 grader varmt ute.

I morn bär det iväg. Jag har packat nu och så var jag ute med “sparken” ett tag men det var så vått, att jag måste ge mig hem igen. Igår var jag hos lärarinnan på kalas. Dagmar var där också. Senare på kvällen var jag med Kalle och åkte “spark”. Det gick väldigt i vagnsbacken. Jag var riktigt rädd. Och trots att det var hemskt väder och regnade ganska duktigt hade vi riktigt trevligt som vanligt.

Torsdag den 22 januari 1914. Jag förstår mig inte själv.

På tisdag reser jag senast. Är tvungen att slita mig härifrån. Det skall bli hemskt att ej få se honom, kanske aldrig mer!! Det känns så besynnerligt att tänka sig det.

Jag skall gå ut med honom ikväll igen. Tänk att jag nu varit här en hel månad! Ofattligt. Ingenting har jag gjort. bara spelat, ätit och läst. Och så skrivit brev förstås. Och jag har stannat här bara för hans skull. Endast för hans skull. Jag förstår mig inte själv.

Tisdag den 20 januari 1914. Ute med Kalle och spatserat.

Kallt. Usch!! Ja, i söndags och igår kväll har jag varit med Kalle ute och spatserat. Mycket trevligt!!! Idag skrev jag för skoj skull ett brev till honom. Det skall bli intressant att höra vad han tycker om det. Det var bara “pippi”.

Idag har jag fått brev från Naemi med fem kronor från den lille snälla pappsen. Guldfemma till och med!