Åh, vad det är tomt och tråkigt här. Jag går precis som en maskin och uträttar mekaniskt alla sysslor under det att alla mina tankar gå upp till Värmland och till honom. Jag måtte vara allvarligt förälskad i honom, jag kan ju nästan aldrig tänka på något annat.

Häromdagen var jag med Eva i stan ett slag på eftermiddagen. Eric ringde och ville att jag skulle gå med honom, men jag hade redan lovat Eva. Jag har skrivit ett brev till Anna-Lisa, i vilket jag talat om Eric och alla hans tråkigheter, men jag vet inte om jag skall skicka det. Jag har ju lovat honom att inte nämna något till någon. Jag får bestämt fråga honom först.