Måndag den 9 februari 1914. De hade precis tangodille.

Igår förmiddag, söndag, trodde jag så säkert att man skulle få sig en trevlig promenad i Slottsskogen och kika på allt folket, men därav vart intet. Det störtregnade och halvstormade. Usch!!!!

Eleonore ringde på mig och bad mig komma dit på eftermiddagen så jag gick, trots att vi själva fick främmande, Elin och Georg A. och Bertil. Hos Eleonore fick vi mycket mat och så dansade dom tango nästan hela tiden. De hade precis tangodille. Irma skulle lära mig och det gick ganska bra. Det var bara Sonja Hjärne och Irma utom mig.

Då jag kom hem halv 12 hade ju de främmande här gått. Men de hade visst fört ett väldigt liv som vanligt när Bertil är här. Han hade hanterat Eva, så hon var öm i hela kroppen idag. Hon har legat här de sista nätterna, för hos Johanssons ha de haft ett väldigt rumsterande för Gretas avskedskalas skull. Tänk, att ingen av oss skall gå, för att moster har varit så idiotisk. Greta säger, att hennes enda önskan är att kalaset vore över. Albert, som hon avskyr av alla krafter, kommer ju dit. Stackars barn!

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926