På tisdag reser jag senast. Är tvungen att slita mig härifrån. Det skall bli hemskt att ej få se honom, kanske aldrig mer!! Det känns så besynnerligt att tänka sig det.

Jag skall gå ut med honom ikväll igen. Tänk att jag nu varit här en hel månad! Ofattligt. Ingenting har jag gjort. bara spelat, ätit och läst. Och så skrivit brev förstås. Och jag har stannat här bara för hans skull. Endast för hans skull. Jag förstår mig inte själv.