by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Igår reste lilla pappsen. Först bjöd han Maja och mig på frukost på “Kronprinsen”, och där såg vi bl.a. professor Kjellén och Albert Engström. Ej sköna att skåda någon av dem. Sen var vi hos Naemi ett tag och så följde pappa med mig till Gahns och köpte där en ny stilig väska och en portmonnä åt mig. Och så skiljdes vi vid Tegelbacken och han reste sedan 5:35 på eftermiddagen, närmast till Uppsala.
Idag är det solskensväder. Jag har nu setat och stenograferat en stund. sorgligt nog har jag varit ganska lat med stenografin på sista tiden, men jag har haft så mycket annat att göra. Jag har fått brev från Niels idag, ett rart och vänligt brev.
Hanna reste igår ut till Nysätra för att ställa ordning lite, och om vädret blir vackert, flyttar vi ut i nästa vecka. Usch, jag har så ont i halsen, och har haft det flera dagar. Imorse tittade jag mig i halsen i en spegel och var då alldeles vit på ena sidan. Bara jag inte går och får difteri.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Usch då, regn och blask. Men jag skall väl inte ondgöra mig över det, för det lär vara “välgörande för årsväxten”. men på somliga ställen t.ex. Falun och Bollnäs m.fl. lär de inte ha för trevligt. Där ha vårfloderna svämmat över, så att stor förödelse har åstadkommits, järnvägsbankar ryckts bort etc.
Igår var jag med Ragnhild på en promenad utåt Skepps och kastellholmarna. Det är verkligen riktigt trevligt därute. Fast fullt av busflottister förstås. och inte ett smack har jag hört till om väskan. Så idag får jag väl gå och köpa mig en ny. Jeklar!!
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Ja; från och med idag är det ny tid, s.k. sommartid, d.v.s. alla stadens klockor ha fått sina visare framflyttade en timma. Va’ de’ nu ska vara bra för. Usch, tänk så tråkigt!
Igår förmiddag då Naemi pappa och jag hade varit på Feith´s saknade jag min väska. Och fastän vi snarast möjligt hörde efter på Feith`s fick vi inte tag i den. I väskan hade jag omkring 5 kronor, båda nycklarna o.s.v. Idag har jag redan varit och anmält det på poliskontoret. Ack, om jag finge igen den ändå! Mest för nycklarnas skull! Om jag inte får igen den, måtte det vara någon oärlig människa, som hittat den, ty min fullständiga adress fanns i väskan.
Ja, vi voro på middag hos doktorinnan. Middagen var ju mycket god förstås, men där var då inget roligt. Utan jag avlägsnade mig snart och gick med pappa och Naemi på Fenixpalatset, där det verkligen är utmärkt musik. Och där ögonflirtade jag alldeles vilt med en ung, stilig herre. Jag måste dock gå redan klockan 10, ty för att komma in, hade jag stämt möte med doktorn utanför klockan halv 11. Oh, om jag finge tillbaka väskan ändå.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Ett sådant tråkigt väder, det varit de senaste dagarna. Riktigt kallt och ruskigt. Och idag, söndag, småregnar det. Usch, så tråkigt!
Igår var doktorn borta både till middag och kväll, så jag var fri och var med Naemi på Tip-Top biografen. En liten ynklig “bio” med en gammal mamsell, som satt och hamrade på ett skrällande piano. Stackars människa.
Dramat, “När en kvinna älskar” var urfånigt till handlingen, men eftersom de uppträdande voro ganska vackra, tröstade vi oss någorlunda. Egentligen skulle jag gått med pappa ut, men så skulle han gå på ”Annnonsera” med några affärsbekanta, och den har jag ju redan sett, så jag brydde mig inte om det. Om en stund kommer han och Naemi upp till mig, och då får vi väl se, vad vi kan hitta på att göra, hela förmiddagen.
Usch så tråkigt, att det regnar! Då kan man ju inte gå ut och stråla med sin nya, stiliga hatt, stor, gul stråhatt med svart sammetsunderbrätte i elegant façon. Idag är jag bjuden på middag hos doktorinnan Bohnsack. Det blir väl, som vanligt.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Ja, uppvisningen avlöpte utan några värst störande moment. Visst var det några, som stod och “velade” lite emellanåt, men det spelar ju ej så stor roll. Ingen damp ner i balansgången.
Det var förresten mycket trevligt att gå slagäntring under “valse pleurantes” ljuva toner och balansgång under “My Beautiful Doll”s sprittande. Det var alldeles fullpackat med folk och det applåderades flitigt.
I hoppen fick jag mest bifall, förstås. Så fort löjtnanten fick syn på mig före uppvisningen, kom han förstås fram, tog mig i hand och tackade för senast, under förvånade blickar från de omkringstående flickorna.
Efter uppvisningen blev det dans, “min” ingenjör-flottist från gymnastikbalen dök genast ner på mig. Men det var rakt inget roligt, utan jag åkte snart hem under hällande regn.
På torsdag kväll kom lilla farsan till stan. Jag var och mötte honom tillsammans med Naemi. Egentligen skulle jag vara tillsammans med honom på fredag förmiddag, men då kom tant Hulda till stan, och jag hade lovat att möta henne. Och sen följde jag henne omkring i affärerna och så var vi på “kondis” och idag på förmiddagen har jag också ränt omkring med henne, bjudit henne på frukost på Feith´s o.s.v.
Vi träffades i affären hos Naemi, och medan jag väntade på henne, spådde Naemi mig allt möjligt trevligt. Det var pengar och resor, traktering av en hjärtlig herre, som ofta tänker på mig, ett trevligt besök, och pengar och den “hjärtliga herrn” igen.
Det lustiga var, att det var precis detsamma, som fru P. spådde mig häromdagen. En mörk efterhängsen herre var också med hela tiden, och denna gången kulminerade det i “förlovning i min kammare” med “den hjärtliga herrn”. Jo-jo!!
Det var förresten rysligt roligt alltihop, utom att jag skulle få gråta, för en dams skull, få ett tråkigt brev e.d. Oj, oj!
