Söndag den 14 maj 1916. En liten ynklig “bio” med en gammal mamsell.

Ett sådant tråkigt väder, det varit de senaste dagarna. Riktigt kallt och ruskigt. Och idag, söndag, småregnar det. Usch, så tråkigt!

Igår var doktorn borta både till middag och kväll, så jag var fri och var med Naemi på Tip-Top biografen. En liten ynklig “bio” med en gammal mamsell, som satt och hamrade på ett skrällande piano. Stackars människa.

Dramat, “När en kvinna älskar” var urfånigt till handlingen, men eftersom de uppträdande voro ganska vackra, tröstade vi oss någorlunda. Egentligen skulle jag gått med pappa ut, men så skulle han gå på ”Annnonsera” med några affärsbekanta, och den har jag ju redan sett, så jag brydde mig inte om det. Om en stund kommer han och Naemi upp till mig, och då får vi väl se, vad vi kan hitta på att göra, hela förmiddagen.

Usch så tråkigt, att det regnar! Då kan man ju inte gå ut och stråla med sin nya, stiliga hatt, stor, gul stråhatt med svart sammetsunderbrätte i elegant façon. Idag är jag bjuden på middag hos doktorinnan Bohnsack. Det blir väl, som vanligt.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926