by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Oh, så skojigt vi hade här på söndag förmiddag. Först var jag och övade gymnastik. Till klockan 1 hade jag bjudit ihop ett par stycken på kafferep, istället för på min födelsedag.
Jag hade fått 5 kronor av doktorn att köpa bakelser och konfekt för. De bjudna voro Maja, Karin B., Israelsson och l-ö-j-t-n-a-n-t- G-r-a-n-f-e-l-t. Hur den sista kom med, är verkligen lustigt. Då jag gick från gymnastiken fingo vi sällskap till spårvagnen, och medan vi stod där och väntade frågade han varför jag hade haft så bråttom från gymnastiken. Och jag talade om, att jag skulle ha kaffebjudning klockan 1 och måste skynda mig hem och ta emot gästerna. Och så stod vi där och “menade” och jag slängde fram, mest på skoj: “Skall löjtnanten komma med”? “Jo tack, mycket gärna jag skall bara gå och raka mig först”. “Ja, det behövs”, tyckte jag och bad honom vara välkommen.
Och han kom mycket riktigt och Naemi Och Israelsson höll på att svimma av överraskning förstås. Och sen hade vi alldeles förtjusande trevligt, drack kaffe, åt konfekt, satt på balkongen och rökte cigaretter. De tyckte förstås alla, löjtnanten nästan mest, att jag har det alldeles härligt. Och ikväll skall gymnastikuppvisningen gå av stapeln.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Den 1 maj var jag och Dagmar ett tag på eftermiddagen och hälsade på Eric och Anders, och sen voro vi alla på Odeonteatern, men det var ett gräsligt fånigt stycke, som spelades där. För övrigt har jag varit mycket flitig att sy.
Nu har jag klänningen färdig så när som på uppläggningen av kjolen, och så har jag sytt en gymnastikblus. Vi skola ha uppvisning den 9, nästa tisdag. hoppas att det inte blir alltför “fiasko”. Biljetterna äro dyra, de kosta 1 krona men det blir dans efteråt.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Ja, idag är det första maj. Och strålande vårväder, som de föregående dagarna. Igår fick jag brev hemifrån med 20 kronor, och så fick jag ett par eleganta kängor med Naemi då hon kom hemifrån. Och så fick jag telegram från Niels och Anna-Lisa.
På förmiddagen var jag först och övade gymnastik under löjtnant Granfelts ledning. Och sen voro Naemi och jag ute och spatserade, och var på Törnblads och tog oss en “Lemon-squash”. Till middagen var notarie Forsberg här. Och på kvällen bjöd jag Naemi på “Annonsera” på Vasateatern. Det var roligt, men inte så roligt, som jag föreställt mig. Idag skall jag börja sy sommarkläder. Har just nu lånat in Hannas maskin.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Ett sådant gudomligt väder! Solen strålar, så det riktigt bränner, och en ljuvlig bris fläktar. Nu ha utom alla crocus även buskarna uppe i kyrkbacken börjat slå ut. Ett par äro alldeles gröna och kastanjeknopparna sväller, så man nästan kan se det.
Idag har jag fått brev från Josef, vari han skickade all de fotografier han tog, när han var här. Av hela hopen var det bara tre, som var bra. De andra voro mer eller mindre misslyckade. Igår kväll låg jag och läste en lång stund sen jag lagt mig, för att läsa ut Hjalmar Söderbergs “Förvillelser”. Ja, det var verkligen förvillelse och av kärlek förstås, förresten var boken bra och låter mycket lik verkligheten.
Fast när jag läser om sådana där historier, kan jag knappast låta bli att tacka Gud för min sunda och förståndiga syn på saker och ting. På natten drömde jag en hel massa, bl.a. om Håkan. Och en sådan dröm! Du milde hur drömmar kunna vara. Bevare mig väl. Ikväll är Naemi och jag bjudna ut till Lidingön. Men jag vet knappt, om jag reser, även om jag kan komma ifrån. Ja, och imorgon fyller jag 21 år.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Det ska katten orka stenografera.
Tänk, nu har jag varit så lat med det, att jag inte sett åtet på en hel vecka, tror jag. Men så har det ju också varit Påsk och tre helgdagar. Och två förmiddagar före påsk var jag ute på Lidingön och hjälpte Anna med en vit sidenblus. På torsdag förmiddag reste Naemi till Göteborg. Jag följde henne till stationen förstås, och önskade att få resa med. Ack, den som det fått. Det var förfärligt mycket folk nere på stationen. Gick förresten ett extratåg till Göteborg, 10 minuter före det ordinarie.
På Långfredagen var jag i kyrkan. Kungsholms för första gången. Det var varken bättre eller sämre än andra kyrkor. På påskafton satt doktorn och jag som vanligt i vår ensamhet och åt de traditionella påskäggen. Det är första gången jag tillbringat påsken utanför hemmet. Och det var inte något särskilt svårt. Man vänjer sig vid allt. Men nog längtar jag vansinnigt hem ibland.
Påskadagens förmiddag voro Greta E. och jag tre, säger 3 timmar på Strandvägen och Törnblads. Där var förstås överfullt på båda ställen och snobbades allmänt med vårdräkter och hattar. Och blåste, så det var riktigt “benstuderingsväder”. Vilket ju de korta, vida kjolarna också i hög grad bidraga till.
På middag voro vi bjudna till majorskan Spak. Det var 12 personer, major och fru Grahl med sina två rara pojkar, doktorinnan Bohnsack, herr Möller, Håkan Spak med fästmö, fröken Alma Hamrin, doktorn och jag. Förresten var det riktigt trevligt. Fröken Hamrin, som var söt, men lite blyg och tyst, och jag försökte förstås tillbringa så mycken tid, som möjligt i Vincent Spaks rum, där herrarna rökte. Och den trevliga Eric Grahl och jag småflirtade, så att Håkan ansåg sig böra tillhålla oss det orätta häri. Jo, jo!
Som vanligt blev det tidigt uppbrott, vilket jag i Eric Grahls ögon tydligt kunde se, att han lika lite som jag gillade. Annandagen var jag med Karin på en promenad utåt Djurgården, iförd mina nya, sprättiga, gula skor med den sorgliga påföljden, att jag fick ett stort skavsår på ena hälen. Därför har jag hållit mig inne hela dagen idag. Trots att det varit ett sådant bedårande solskensväder. 18-19 grader varm och härligt.
Jag har lagat en blus, stoppat strumpor, skrivit en bokförteckning åt doktorn och läst 25-öresböcker av alla krafter. De senaste dagarna har jag slukat följande. “Farornas palats”, intressant, ”Solomes roman” skojig, “Allt för hennes skull”, typisk, “I ungdomens vår”, typisk, men inte så galen på sina ställen, och “Mellan tvenne kvinnor”, ganska rolig.
Men nyss läste jag ut den sista ”farornas etc.” som rör sig om livet i Versailles under Ludvig XV. Ja, där fanns nog sjutton tillräckligt av intriger, kärlek, hemligheter, hyckleri och sånt där. “Och genom det hela går som en röd tråd en ung älsklig flicks vaknande kärlek”, som det brukar stå i roman- eller skådespelrescensionerna.
Doktorn är borta ikväll, så jag är ledig. Från rummet intill höres “juris” smäktande stämma accompagnerad på guitarr på ett synnerligen enkelt sätt. Nu har jag sett “juris” någon gång, och måste tyvärr säga, att han ser rent av otrevlig ut. Det skulle vara mycket intressantare och roligare om han gjorde motsatsen. Du milde, vad han gormar därinne!
