Lördag den 29 april 1916. Du milde hur drömmar kunna vara.

Ett sådant gudomligt väder! Solen strålar, så det riktigt bränner, och en ljuvlig bris fläktar. Nu ha utom alla crocus även buskarna uppe i kyrkbacken börjat slå ut. Ett par äro alldeles gröna och kastanjeknopparna sväller, så man nästan kan se det.

Idag har jag fått brev från Josef, vari han skickade all de fotografier han tog, när han var här. Av hela hopen var det bara tre, som var bra. De andra voro mer eller mindre misslyckade. Igår kväll låg jag och läste en lång stund sen jag lagt mig, för att läsa ut Hjalmar Söderbergs “Förvillelser”. Ja, det var verkligen förvillelse och av kärlek förstås, förresten var boken bra och låter mycket lik verkligheten.

Fast när jag läser om sådana där historier, kan jag knappast låta bli att tacka Gud för min sunda och förståndiga syn på saker och ting. På natten drömde jag en hel massa, bl.a. om Håkan. Och en sådan dröm! Du milde hur drömmar kunna vara. Bevare mig väl. Ikväll är Naemi och jag bjudna ut till Lidingön. Men jag vet knappt, om jag reser, även om jag kan komma ifrån. Ja, och imorgon fyller jag 21 år.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 - 1926