by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Har nyss kommit från gymnastiken. Men idag var jag inte med. Jag satt på läktaren och såg på och kritiserade. Och där fanns tyvärr mycket att anmärka på. Särskilt armrörelser. För att inte tala om hoppen. Jag undrar sannerligen inte på att Löjtnant Granfelt, då vi en gång talade om hopp, sade att flickor kunna ändå inte lära sig hoppa riktigt bra. Nej, det ser sannerligen inte så bra ut här. Det är rent av ynkligt.
Ja, idag har jag varit lös och ledig hela eftermiddagen. Doktorn skulle nämligen ha middag för sina systrar till åminnelse av sin salig avlidne far. Och då var jag ju överflödig, så jag fick 5 krisch att föda mig på och roa mig för o.s.v.
Som jag inte var ett dugg hungrig gav jag den s.k. sjutton i middag, och bjöd Naemi på ”Regina”, där dom spelade “Prästen”. Riktigt bra. Egil Eide, Rickard Lund och Carlo Wieth. Alla mycket stiliga, var på sitt sätt. Eftersom Carlo Wieth ståtade med kortbyxor, kunde jag till min stora tillfredställelse konstatera att han hade hiskeligt vackra ben.
Från biografen gingo vi och tittade på i gymnastiken. Och nu sitter jag här klockan halv 11 och känner mig nästan hungrig då jag nu av Hanna, som nyss var inne och ordnade för natten, fick höra matsedeln:
“Ostron med rostat bröd och smör och porter. 2. Soppa med tunga och något annat fint (tryffel). 3. rökt lax med någonting också fint( spenat, förlorade ägg) som jag inte kommer ihåg. 4. Stekt anka med sallad, äpplemos, oliver och olivsås. 5. kronärtskocksbottnar med sparrisknoppar (och nån sås). 6. fruktglass med varm choklad. 7. frukt. Viner: vitt vin, champagne, sherry. Jo – jag tackar jag. De ä inte vanli ”bivackmat” de inte.
Jag kan inte låta bli att skratta, då jag tänker på ett uttryck, som Naemi och jag i afton kört med. “Ska du röck köttet ur näva på mä ditt hälvöt”! Vilket lär ha yttrats vid något tillfälle av den så kallade “Dalkärn” i Värmland.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Oh, what a pleasant evening, yesterday! But- jag orkar inte skriva på engelska när jag nu skall berätta om allt roligt från igår. Nea -saadan. Klockan vid 8-tiden gav Naemi och jag oss iväg upp till Rådhusrestaurangen, där “kolifejet” skulle avhållas. Vi hade båda våra nya mörkblå sidenklänningar. Där samlades så småningom en skara ungdomar, manliga och kvinnliga medlemmar i”Gymnos”.
Vid halv 9-tiden började sammanträdet. Det varade över en timme och där var val av styrelse, årsberättelse, väckande av förslag, utdelning av pokaler o.s.v i det oändliga. Damernas klädedräkt blev föremål för en ganska livlig debatt. Så väcktes ett förslag om att tills vidare hyra en sportstuga någonstans utanför Stockholm, och det var ingen dum idé.
Löjtnant Granfelt uppenbarade sig plötsligt, förfärligt solbränd och stilig som aldrig det i frack o.s.v. Till första dansen blev jag uppbjuden av en flottistbeväring, som sedan bjöd upp mig flera gånger och strax innan han skulle gå (permission till halv 2) bad han att få mitt telefonnummer. Jag visste faktiskt inte hur jag skulle göra. Till slut kläckte jag dock ur mig det, och han bad att få ringa någon gång. Var förresten ingenjör nyss utexaminerad från “Tekniska”. Såg inget vidare ut, men var lång och kraftig. Usch, jag önskar att han inte ringer!!!
Andra valsen uppenbarade sig löjtnant Granfelt i balsalen och bjöd genast upp mig. Jag blev förstås förtjust, och de andra flickorna betraktade mig med avundsamma blickar. Sen dansade jag varenda dans. Åkerström och Eric uppenbarade sig inte förrän vid 11-tiden. Då dansade jag med dem förstås. Och med flottisten ingenjören – löjtnant Hellstedt eller vad han hette, löjtnant Blomquist, Sjöberg o.s.v. Ett tag spelade jag också. Heddy var där förstås med Einar, och hon spelade också. Ja, det var förtjusande trevligt. Och allra trevligast var att löjtnant G. genast bjöd upp mig till allra sista valsen, och han tryckte min hand så hårt, där vi valsade omkring. Han är alldeles förtjusande rar och jag tror sannerligen att jag skulle kunna bli kär i honom. Men jag vet inte om jag vågar! Det finns 52 flickor i föreningen “Gymnos”.
Klockan halv tre slutade härligheten. Då vi skulle gå hem, gjorde jag den trevliga upptäckten, att jag glömt mina nycklar. Roligt! Jag fick förstås följa med Naemi hem. Åkerström (vi hade lagt bort titlarna nu, och han heter Anders) och Eric följde oss förstås. Och sen klämde Naemi och jag ihop oss i hennes 3/4 m. breda säng. Puh, vad det var trångt!
Klockan 5 somnade jag och låg i en orolig halvslummer till klockan 7. Jag låg och tänkte – inte på löjtnant G. nej, verkligen inte, utan på “Avgrundens folk” av Jack London, vilken bok jag nyss läst. Och sade mig att jag inte skulle ondgöra mig över det trånga utrymmet, det finns många som har det mycket, mycket värre. Klockan 7 palta jag mig upp och begav mig hem. Hanna blev något snopen, när hon öppnade för mig.
Det är en alldeles förtjusande morgon. solen glittrar över fjärden, himlen är hög och klarblå. Lördag förmiddag. Jag sitter och väntar på försäkringarna. Det har varit så många denna veckan, en agent, som varit i Bolagets tjänst i 10 år skulle visst på detta sätt hedras, eller vad det va. Jag har suttit och läst igenom några brev, ett från Ansa, mycket trevligt, som jag fick häromdagen och ett från Bertil. Tänk, jag bryr mig faktiskt inte ett dugg om honom längre. Detta brev var fullt av självförebråelser om hur eländig han är, och hur god och upphöjd jag, etc. Förr skulle jag nog rörts därav. Nu var jag komplett likgiltig för hela klabbet. Tror inte ens jag besvärar mig med att svara.
(En halv sida stenografi följer här).
Häromdagen var jag och köpte ett par stiliga bruna skor – på kredit i den affären, där vi ha kredit och rabatt. Ja, vad skall man göra?! Får väl försöka betala det denna månaden. Och så måste jag ha ny hatt och en ny kjol och två sommarklänningar och flera blusar och flera linnen och byxor. Ack, den som hade massor av pengar ändå. Då befunne jag mig just nu i detta ögonblick i en förtjusande dress i en bil på någon av Calcuttas gator för att resa till “General Hospital” och hälsa på dear Gretel. Oh, du goe Gud vad hon skulle bli förvånad.
Och sen skulle jag fara till Italien och Schweiz och Frankrike och England och Amerika och köpa alla möjliga trevliga och vackra saker till dem där hemma och mig själv. Och så skulle jag ta sånglektioner och köpa mig en Rechsteinsflygel. Och till slut skulle jag gifta mig med någon stilig, rar, trevlig och framför allt manlig och stark man, som skulle älska mig lika högt, som jag ämnar älska honom och så skulle vi göra bröllopsresa runt Sverige och stanna en lång tid i det härliga härliga Värmland. Jag och min älskade! Och sen skulle vi flytta till ett rart och vackert hem här i Stockholm och vara så lyckliga, så lyckliga. Ack ja, om…
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Oh, I hope it will be a pleasant evening this day. Our gymnastic company shall have a feast with dance. I have invited Eric and N. little Åkerström. And the whole morning I have arranged my new silkgown.
I dont think they are so fine there, that I ought to put on my paleblue gown. Oh that gown. Once – once I have had her on. I hope it will be “en vogue” even next winter.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Lowly the twilight is falling. The heaven is clear and blue, and only a light little breeze breaks the calm surface of the lake. Some lamps have been lightened round it and send glittering reflexes in the blue water. It is spring in the air. Oh, beloved spring how I long for you!
Today it had been such a beautiful weather. Sunny and warm. Just springweather. Ragnhild and I had a charming promenade on Strandvägen, and then we went to Törnblads to have, she coffee and I a lemonsquash. The darker it becomes, the whiter the lights glitter round the shores. in the early twilight they glimmer just red.
Now it is a Sunday morning. On these mornings all is so quiet and calm. No carriages, which scrambling go down the street, no workers, who carry the coals from the boats alongside the shore and no puffing automobiles. When the clock strikes ten, the churchclocks begin to ring. It sounds so solemn in the calm morning.
Oh, this night I had such a beautiful dream. I dreamt, that I was on flight with a man, who was my beloved. We fled for some evil people, who would capture us and kill us. We climbed up a high mountain in heavy snow, but I felt not at all
frightened, because my beloved was with me. At last we reached a big house, and there we went in to hide ourselves. But our cruel enemies came after us even there. It seemed to me as amongst them there were some very handsome and cruel women, who would take my beloved from me.
We sat on a bank beneath a large window whilst we waited for what they would do with us. And so my beloved kissed me. Oh, such a kiss! It was such a wonderful, delightful feeling I felt in my dream. And after that long lingering kiss all was dim and after a little while I awoke. But still I felt that undescribable sweet kiss on my lips, and when I now shut my eyes I feel my whole mind filled up with it. Oh, I wonder, if I ever shall get such a kiss. Now I know how I shall feel when “the right man” will kiss me, if ever there will be any “right man” for me. Oh, I never had such a dream before.
by Anders Arhammar | Mar 6, 2020
Now I have a great many things to write about. Last saturday, which was a holiday I was by Ekebergs all the morning and they invited me for dinner. After dinner Dagmar followed me up, and even Eric and Åkerström came here. They eat here some three hours and chattered. D. went after a while, she had invited a girl to her in the evening. At 8 o`clock Eric and Å. went and after supper I had a long promenade with Eric.
On sunday Naemi telephoned that our cousin Josef and Aunt Sofie would come to town. We met them at the station and after we have had coffee by me, we went to “Röda kvarn”. It was a very good program. Then I must go home, but I heard that N. och J. had been at the theatre in the evening. Next morning we were at “Nordiska kompaniet”, “Vaktparaden” and “slottet”. J. had a camera with him and took several views. At “nordiska” aunt S. bought some rising lillies of the valley and gave to me. l have them now on my writing table in a glass and the scent is so sweet.
Yesterday morning I showed J. the old town between the bridges and then the view from “Katarinahissen”. From “slussen” we then took a boat to “Djurgården” and went to “skansen”. It is very enjoying to go around about there, look into and on all the little nice houses and the animals. It is not allowed to fotograph there but J. took some thief-fotographs. On one of them I stood in a “Lappkåta”. I hope, that all the fotographs will be good.
After “Skansen” we were at “Nationalmuseet” and “Nordiska museet” and so at Strandvägen and Landelius. Thats a fine morningwork, indeed.
Yesterday I had a letter from Bertie. An odd one. And today letter and fotograph from Anna-Lisa, a very pleasant letter as usual. Today J. and aunt will went back to Göteborg again, and I shall go out for an English promenad with Karin B.
