by Anders Arhammar | Mar 7, 2020
På onsdag var jag (jämte hela Skandias personal) bjuden till direktör Herlitz på supé. Naemi och Rut hade beslutat sig för att se “Stövlett-Katrin” på “Intiman”.
Uppe hos Herlitz var förstås en väldig apparat igångsatt för att ta emot så mycket folk (98 st). Ett par andra våningar hade delvis apterats till mycket omsorgsfullt inredda toilettrum, och i matsalen, hallen, vardagsrummet och herrummet, voro bord dukade.
I salongen rådde redan, då jag anlände, en försvarlig trängsel, så jag föredrog att stanna kvar nere vid dörren och prata med Ingeborg.
Jag blev något förvånad och förtjust, då jag fick höra, att min bordskavaljer var — magister Lindén, den stiligaste nästan av hela bunten.
Han bjöd mig förstås med en elegant bugning armen, då supén anmäldes serverad, och sen hade vi riktigt trevligt vid bordet i hallen, där Ingeborg presiderade. Maten och vinerna voro utmärkta. Och sen blev det dans ända till klockan 1 under servering av allehanda slags getter och läskedrycker. Gräsligt roligt. Jag dansade med en hel del av herrarna – först och främst Lindén förstås, samt herr Warelius, som ju nu slutat i Skandia, men dagen efter slog hela livbyråns personal med fullständig häpnad genom att eklatera förlovning med fröken Gyllencreutz.
Det hela hade visst gått synnerligen hastigt. Han dansade förresten bra, och jag gratulerade honom förstås till att ha fått fröken Gyllencreutz, som är en av de raraste i hela bolaget. Gav henne t.o.m. en kristallvas som kombinerad förlovnings och lysningspresent.
Som sagt, till klockan 1 svängde vi gladeligen om, och sen följde Lindén mig hem. Vi promenerade iväg upp igenom Humlegården arm i arm, livligt pratande och tog en stor omväg hem. Och kommo överens om, att det hela varit särdeles angenämt.
På torsdag var Rut med i gymnastiken och väckte åtskillig uppmärksamhet i sin svarta tröja och duktig, som hon är.
Efter gymnastiken ville Elsa, Rut och jag alls ej gå ordentligt hem utan gav oss i väg nedåt staden mellan broarna för att där hemsöka något nattkafé.
I förbifarten inledde vi en längre konversation med den hemska käringen som sitter vid Stureplan och säljer apelsiner och efter att ha mött först Granfeldt på Stureplan och sen Lindén på biblioteksgatan kommer vi att tänka på att alla cafeer nu visst stänges klockan 10.
Vi konstaterade faktum vid ett tredje klassens kafé vid Norrlandsgatan och måste tyvärr inskränka vårt äventyr till att på Engelbrektsplan inköpa varsin korv, med vilken vi i högsta hugg sen gick hem. Rut och jag skulle ligga tillsammans i Elsas soffa. Och härhemma levde vi som tosingar, innan vi kom i säng. Bland annat dansade Elsa i gymnastikbyxor, med en fantastisk gammal sommarhatt lekfullt placerad på näsan och med plastiskt svängande armar ut i tamburen för att fortsätta till ett visst ställe.
Och föll halvt dånande ned på sin bädd, ty i tamburen stod ingenjören som även hyr här. Oj oj vad vi skrattade!! Och sen stod Rut på huvudet i soffan under det att Elsa och jag dansade plastisk dans som möblerna voro i stor fara.
… Lite bakgrundsfakta om apelsindamen …
Apelsinflickor var under 1800-talets slut ett annat namn på prostituerade. Kvinnor som tvingades sälja sina kroppar, och vars korg med apelsiner de till synes sålde, snarast var en signal att de också erbjöd andra tjänster.
by Anders Arhammar | Mar 7, 2020
Tisdag eftermiddag voro vi alla tre inbjudna till “Thörnblads” av fröken Hilda Andersson. Dessutom närvoro hennes två systrar (varav den ena verkade i högsta grad stum) samt en fru Berg. Det var härligt kaffe och sköna bakelser, och där satt vi från 5-7 och bara småsladdrade, varunder jag flera gånger ej kunde undgå att göra den reflexionen, att det var något typiskt kafferep.
“Tänk att…..” – “Har Ni hört?…..” – “Nej, men vad säger Du.!!…..” etc. o.s.v. m.m. o. dyl.
När vi gick därifrån flög det oss (Naemi, Rut och mig) plötsligt in att hemsöka ännu ett kondis, och vi dinglade gladeligen iväg till Parkkaféet trots regn och rusk. Och där satt vi en god stund och hörde på den lindrigt
bra musiken, inmundigande ett glas madeira och ytterligare bakelser.
by Anders Arhammar | Mar 7, 2020
Mitt i april! Om 15 dagar är det min 22-årsdag!! Oh!! Nu ha vi fått upp Rut hit. Lille pappa är betydligt bättre, och så fick Rut resa på fredag. Även Naemi Kihlman skulle ha kommit hit upp, hon skulle ha anlänt som på onsdag kväll, så trots ett riktigt hundväder men snöslask och rusk voro Elsa och jag nere för att möta.
Tåget var 55 minuter försenat, och vi gick därnere på perrongen och frös och svor. Svor, så det osa om et’ och vi höll på att gå åt av skratt. Det är just fina inga damer! Men den som inte kom med det försenade tåget, det var Naemi det. Så vi hade besvärat oss alldeles i onödan.
Rut kom emellertid på fredag kväll. Naemi, Elsa och jag voro förstås nere och mötte, och det blev ett synnerligen hjärtligt mottagande. Vi gingo hem till Naemi där Rut skall bo. Där plockades nu upp massor av matvaror, som den omtänksamma lilla morsan skickat med och vi åto värre. Naemi och jag skulle förstås “broderligt” dela all födan, vilket skedde under åtskilligt bråk och oväsen.
Idag, lördag kom Naemi och Rut och hämtade mig uppe på Skandia, och det blev förstås åtskilligt “glodd” från herrarnas sida. Bägge tyckte förstås, att magister Lindén var mycket skön, och påstodo även att herr Jansson såg mycket trevligare ut än de hade trott. Rut ville t.o.m. påskina, att han var vacker.
Så gick vi på Strandvägen och promenerade, åt sen middag, och tog oss därefter en titt hit hem till oss. På eftermiddagen voro Ade och Håkan jämte jag hos Naemi och Rakel och drack kaffe, och sen gick vi på “Regina” och såg “Nallan”, Tallroth och Widerstedt i “Skuggan av ett brott”, som var ett sådant där lagom fånigt drama, men med många vackra scener.
Klockan är nu förmiddagen på söndag och ute är det ett ljuvligt väder, fast blåsigt. Idag har Elsa och jag haft stor frukost här. Jag skulle verkligen önska att vi hade en kamera, så att vi kunde föreviga diverse situationer här. Som t.ex. en sådan här morgonstund med frukost hemma.
Klockan 8 går jag upp, klär mig i morgonrock och tänder sen i kakelugnen. Då det är bara några bränder kvar, hyvar jag in kastrullen full med vatten, och plockar så fram smör, bröd, korv, stekt fisk, ost, cacaosocker, salt etc., vilket allt i en pittoresk blandning radas upp på bordet.
Under tiden har Elsa kvicknat till och kommit till “kamkoftstadiet”. Så äta vi med den ljuvligaste aptit av all vår goda mat och steka dessutom i kastrullen på glöden en del av alla efter “äggvisp” kvarblivna äggvitor. Dessa smaka tillsamman med Elsas kryddsill riktigt “maffe”.
Och sen springer vi här om varandra och städar och diskar och har det riktigt trevligt på vårt “Boheme-sätt”. Nu är här så fint och prydligt i rummet. De härligaste pingstliljor och björklöv ha vi i min korg på piedestalen, i en stor vas på bordet och i små kristallvaser på toiletten. Oh, vad de äro vackra.
Elsa har gått till kyrkan, och jag skall nu ge mig iväg för att träffa Naemi och Rut.
by Anders Arhammar | Mar 7, 2020
Ja, jag satt och skrev sent igår kväll och blev verkligen så sömnig, att jag inte orkade fortsätta. Nu är klockan omkring 12 på middagen, Elsa och jag steg inte upp förrän halv 11. Så sent har jag inte gått upp på mycket länge. Men det är ju inte att undra på, så som vi festat under påsk. Vartill jag senare återkommer. Elsa och jag kokte oss emellertid kaffe och åt smörgås här till frukost och sen skyndade hon sig iväg för att träffa Naemi. Själv skall jag klockan 1 träffa Karin Berg, som är hemma från Upsala och påskar, på Stureplan.
Igår slutade jag visst med att lille pappa varit så dålig, ja, doktorn t.o.m. misstänkte nervfeber. I slutet av förra veckan blev det dock så pass mycket bättre, att all fara därför tycktes över, och det var då mamma skrev till Naemi och mig. Vi blevo förstås förfärligt glada över, att pappa var bättre. Rut kunde emellertid inte få komma upp till påsk, eftersom de hade sköterska hemma och ganska besvärligt.
Mamma trodde dock att hon kunde få resa i denna veckan. Visserligen var det en stor missräkning för oss, att inte Rut kom, men som vi redan bjudit ihop pojkarna Lundberg, Eric och löjtnant Granfelt, måste vi förstås sätta igång ändå.
Således städades grundligt på torsdag. Fredag, långfredag, anslogs till grundlig vila, för att vara så mycket piggare på lördag, Påskafton, då kolifejet skulle gå av stapeln. Rakel och Naemi kom upp på fredag eftermiddag. Rakel gick ju snart till sin Petrus förstås, och sen satt vi andra tre här och “dusade” framför brasan.
Då kom plötsligt telefonbud till mig, och fattande luren, slött sägande “Hallå” hörde jag “i andra ändan” av tråden Granfeldts glada stämma: “Goddag, goddag, fröken Boudin” etc. Samtalet resulterade i att han infann sig här om en stund, förande med sig en yngre broder, en lång, stilig, trevlig kadett med de mest bedårande tänder. Och så satt vi här och hade småtrevligt till klockan halv 11.
På lördag hade både Elsa och jag fritt från knoget, vilket ju var synnerligen härligt, då vi behövde hela förmiddagen att göra uppköp och ställa iordning till kvällens “orchidé”. Rakel skulle resa hem på förmiddagen, så vi måste även följa henne till tåget, och sen var jag ute hos Ekebergs och lånade koppar, varpå jag ilade hem. Elsa och Naemi anlände snart, överlastade av korgar och paket med diverse innehåll, och så blev det ett väldigt ordnande här. Jag höll på i ett kör, men de andra gick och åt middag vid 4-tiden.
Vi hade köpt en mycket trevlig papperslykta, som vi hakade upp under lampan i taket, och så de ljuvligaste påsk och pingstliljor, jämte härligt björklöv, som vi anordnade i korgar och vaser här och var. Och så bredde vi smörgåsar med ansjovis, kaviar, räkor, sardiner och ost för brinnande livhanken.
Klockan 8 voro gästerna samlade och brasan tänd förstås. Och nu vidtog ett synnerligen livligt äggkokande, dels i en, av Ade medförd elektrisk kokare, dels i brasan. Äntligen hade vi kokt en ansenlig mängd, och slogo oss ned kring bordet med den kolossala smörgåsbrickan, med en vas blommor i mitten. Och så åt och skojade vi värre förstås, och efter maten slogo vi oss ned i soffan, på golvet och på ottomanen och pratade och rökte, under det att ljuset från vår lykta spred ett behagligt och fantastiskt sken i rummet.
Vid 1-tiden måste Granfeldt ge sig iväg, han skulle nämligen ha en tidig träning med sina manliga “gymnoser”, så han måste hem och gå till ro. Men vi andra ansågo oss nu mogna för äggtoddyn och fram plockades glas, ägg, socker och konjak, och det blev ett väldigt vispande.
Pojkarna Lundberg hade även medfört en flaska madeira, som smakade utmärkt. Och oh, vad äggtoddy är gott!!
Sen föll småningom en stilla slöhet över sällskapet, och hade vi haft en kamera skulle vi allt kunnat få några utsökta kort. Som t.ex. då Elsa och Ade slöade “skaföttes” på soffan (Ade enligt eget påstående med Elsas fötter i ansiktet). Håkan och Naemi i samma slöa och bekväma ställning på ottomanen och Eric och jag på Erics rock, utplanterade på golvet, tankfullt stirrande upp mot lyktans bleka sken, fantiserande om Japan.
När vi så halvsovit en stund, ryckte vi upp oss, Elsa och jag tog på oss kängor i stället för skor, och så begåvo vi oss hela “bibban” ut. Längs Karlavägen, Sibyllegatan och Humlegårdsgatan gick färden till Naemis, där det stod dukat kaffe. Pojkarna Lundbergs “förning” innehöll även punsch, som nu framplockades under åtskilligt skämt. Jag skulle öppna ett paket, som borde ha innehållit punschglas, vilka vi tagit med från oss, men blev något förvånad, då mina ögon i stället skådade en halv limpa och en bit ost!! De båda respektive paketen hade legat bredvid varandra på hyllan i garderoben, och så hade jag tagit fel, förstås.
Emellertid hade Naemi likörglas, som ju gick lika bra. Och sen fann Ade ovanligt lätt anledning att skåla. Och vi hade inte ledsamt precis. Rätt som det var, kom vi att tänka på, att fastän herr Olsson, som Naemi hyr av, var bortrest, fanns det möjligheter att hans gamla mamma låg därinne. “Den ska ja snart klara å´” tyckte Ade. “Vi bär uppna på virvelvinden, hänger na´ i järnvägståget i revbensspjället och tar ho ändå inte slut, avlossar vi ett par ryggskott! Och sen kan ho gärna stå där”. Du milde, va vi skrattade!
Men småningom förföll vi även här snart till en viss grad av slöhet, Elsa, Ade, Eric och jag hopkrupna på ottomanen, och Naemi och Håkan i soffan. Och över det hela sände brasans små fladdrande lågor ett darrande sken.
Klockan vid 5-tiden gav vi oss så iväg. En sådan ljuvlig luft det var ute. Klar, stark och frisk som härligt Rhenvin. Och inte förrän efter fem vilade Elsa och jag i våra något slarvigt bäddade sängar.
Jag vaknade redan klockan 8 och gick upp klockan 9. Och sen gnodde jag och kokade kaffe och städade, medan Elsa låg ända till 12. Så tog vi oss en promenad i det skönaste påskväder och på eftermiddagen samlades vi hos Naemi till “slö och eftersläckning”, då resterna av smörgåsar, kex och punsch sorgfälligt expedierades.
Sedan vi därefter fåfängt letat efter en “bio”, där det inte gavs naturbilder eller soaréer, gingo vi hem, var och en till sitt, och Elsa och jag lagade iordning riktigt raffinerat åt oss med brasa, äggtoddy, madeira och cigaretter. Njöt så i fulla drag, tills ögonen trillade ihop, så vi måste gå och lägga oss.
Idag har jag först varit ute med Karin, sen och ätit middag, och nu vänta Elsa och jag på att “de andra” skall komma hit på “slutkalas” med “äggvisp”.
Usch, sen är de ljuvliga, fyra påskdagarna över!!
by Anders Arhammar | Mar 7, 2020
Långfredag. Påsken. Påskdagens kväll, sent. Påsken var det ja. Den har verkligen kommit nu, och det med fyra dagars lov från “Skandia.” Ljuvligt, i sanning.
Torsdag före långfredagen hade Elsa och jag grundlig rengöring här. D.v.s. jag, som slutade klockan 2, gick hem och sopade, dammade, skakade mattan, tvättade kristallsakerna o.s.v. och drog mig sedan tillbaks till Naemi, medan Elsa skurade. Vi skulle nämligen på påskafton ha en länge påtänkt hippa. Från början hade vi så säkert räknat på att få upp Rut hit till dess, men så fick vi på torsdag brev från mamma, att pappa varit så dålig sista tiden och att…
