by Anders Arhammar | Mar 7, 2020
Ett sådant vildsint festande!! Jag, som förut suttit inne mest varenda kväll, har plötsligt gripits av nöjenas virvel. Sålunda deltog jag på torsdag kväll i en subskriberad avskedsfest för två Skandiaflickor, som skola gifta sig. Den avhölls på Dramatiska teaterns festvåning och blev synnerligen lyckad. Vid 8-tiden samlades de festklädda deltagarna och precis klockan halv 9 anlände de inbjudna föremålen. Strax efteråt serverades supé vid ett festligt dukat bord.
Alla hade vi vid våra kuvert fått vackra kort, “gumman” Skandia omgiven av en grön krans med röda band, (Skandias färger) med karaktäristiska benämningar i stället för våra namn.
Således förekom bl.a. “Språkröret”, “Finansministern”, “Gula Faran”, “Felbyrån”, Giftemålsbyrån”, “Handlingskvinnan”, “Matematikern”, m.m. Alldeles utmärkta öknamn. Själv var jag “Våran yngsta”.
Du milde, ett så muntert bordsällskap!! Det talades, både på vers och prosa, sjöngs och skålades, allt riktigt kvickt och spirituellt. Föremålen hyllades förstås livligt. Flera verkliga telegram och en hel massa fingerade, mycket roliga, upplästes. Bl. a. ett om att “När alla andra stå sörjande, för att Ni skall lämna oss, är det nog bara jag, som är glad därför”, undertecknat “Skandias pensionsfond”.
Och så fingo föremålen en hel del enklare presenter, potatisskalare, trattar, kärnhusuttagare etc. med roliga verser. Och så hurrade vi och sjöng “Ja må hon leva” för flera stycken utom föremålen, klappade händer, skrattade,
skålade och spelade piano, så de stackars vaktmästarna höll väl på att
få dåndimpen av fasa. Själva supén var förresten det sämsta. Alls inte
värd 5:75.
Efter kaffet och cigaretterna, höll fröknarna Gyllencreutz och Svedelius en urkomisk uppvisning i plastisk dans och dramatiska tablåer, där bl.a. den ena med tillhjälp av ett “besman” under vilda åthävor mördade den andra, som i sin violetta sammetsklänning rullade om på golvet. Himmel, vad vi skrattade!
Och sen blev det sång och dans, till vid 1-tiden, då ljusen släcktes och vi måste troppa av efter en ovanligt trevlig tillställning.
På fredag hade jag skaffat biljetter åt Elsa och mig till en konsert av den norska “Guldbergs Akademiska kör” på Auditorium. Och den kvällen glömmer jag sent. Oh, vilken njutning! De sjöngo alldeles överdådigt, och solisten, Björn Tholén, rent av gudomligt vackert. En sådan ljuvlig tenor.
“Quand tu dors” måste bisseras, liksom ” Sorgebudet” och ett par till av det utsökt vackra och välvalda programmet. Konungen bevistade konserten, och applådåskorna ville aldrig ta slut. Anföranden blev vederbörligen lagerkransad.
Efteråt begåvo vi oss, i hänförda ordalag dillande om konserten och särskilt Björn Tholén, som därtill var särdeles stilig, per tunneln till Feiths, där vi festade på choklad och bakelser.
Allt detta kan jag ju anse ha på ett värdigt sätt avfirat mitt förordnande till ordinarie i Skandia. Vilket skedde på fredag i förra veckan. Herr Lönnberg gratulerade mig med en liten blåsippa inklämd i två stora pappersblad á la brudbukett förr i världen, och så gratulerades jag från alla håll och kanter, utom av herr Lindén, som beklagade. “Nu blir det 95% värre för Er att komma härifrån”, tyckte han.
by Anders Arhammar | Mar 7, 2020
Och så dagen därpå var det första Maj. Första Maj! – låter inte det som vårens och glädjens dag par preference? Då skall det väl vara sol och fröjd ute och inne om någonsin!
Och så hade istället de hemskaste rykten om väntande oroligheter vid demonstrationerna utspridits i staden. Flera regementen från landsorten hade hitkommenderats för att bevaka slottet där t.o.m. kulsprutor uppställts, och polisstyrkan hade uppbådats i största utsträckning. Och många voro verkligen de, som trodde, att det skulle bli vilda kravaller och uppträden.
Men – de stockholmska arbetarna skötte sig nästan mönstergillt vid demonstrationen. Visserligen var demonstrationståget förfärligt långt – tog 2 och en halv timma att passera – och visserligen syntes en del fanor med vågade inskriptioner såsom “Leve revolutionen” och så “i Ryssland” med små, små, bokstäver över etc.
Men annars var det alldeles ovanligt lugnt hela dagen och kvällen. För detta kan man nog till stor del tacka det välsignade spritförbudet. Elsa och jag voro inne hela eftermiddagen och ordnade med sommarkläder. Ändå en känsla, fast det ännu är långt ifrån sommar ute.
by Anders Arhammar | Mar 7, 2020
Jag tänkte verkligen, att jag skulle ha skrivit lite i min dagbok på Valborgsmässoafton, min födelsedag, men så fick jag inte tid. Eftermiddagen före, söndag eftermiddag, voro Naemi och jag hos Maja, och när vi gett oss av därifrån, hemsökte vi en mindre “bio” på Drottninggatan och sågo “Sfinxens hemlighet” med V. Psilander. Ingenting vidare.
Sen låg jag kvar hos Naemi över natten och på morgonen överraskade hon mig på gammalt välkänt sätt och kärt maner med “Lucia heter denna dagen”, samt kaffe och ljuvliga kakor. Verkligen mycket snällt.
Dagen var i dubbelt måtto trevlig på grund av att det även var “kovans” födelsedag. På eftermiddagen klockan 6 hade jag inbjudit Heddy, Ragnhild, Eric och Elsa till en mindre bakelsehippa med frihet att senare på kvällen avdunsta, vart de behagade. Den stackars Naemi hade lektion hela eftermiddagen, så hon kunde inte komma. Kan man tänka sig, lektioner på Valborgsmässoafton!! Det måtte allt vara några “särdeles” elever, som går på stenografilektion då!!
Vi drack emellertid vårt kaffe och åt bakelser värre, och sen begåvo vi oss av åt skilda håll för att eventuellt, mycket eventuellt, senare mötas på Skansen.
Elsa och jag kommo dit vid 8-tiden alldeles lagom för att få höra “Sjungom studentens lyokliga dar” och “Hör oss Svea!”. Oh, hur härligt det klingade! Och hur vackert de vita mössorna lyste!
Så fort skymningen föll på, tändes stora, flammande eldar, och på dansbanan tråddes gamla vackra folkdanser av nationalklädda ungdomar, till musik av två fioler och en nyckelharpa, trakterade av gamla bonnspelemän. Det var alldeles bedårande vackert. En sådan stämning!! Det var en riktigt svensk gammaldags vårhälsning. Elsa och jag njöto i fulla drag av det förtjusande skådespelet.
by Anders Arhammar | Mar 7, 2020
Det är nu visst jämnt en vecka sedan jag sist ”fatade penan”. O du milde vad tiden flyger iväg!! Det är fullkomligt ofattbart! Fullkomligt ofattbart!!! Rut har nu farit hem igen efter en 14-dagars sejour. På förmiddagarna brukade vi träffas på vaktparaden nästan varje dag, Rut särskilt bekikad av en “Skandiaherre” som jag alls inte känner.
På söndag eftermiddag voro Rut, Naemi och jag hos Ekebergs och hade riktigt livat. Vi drack kaffe med bakelser, spelade och dansade. Och Dagmar klädde ut sig till balettdansös och dansade så kallad plastisk dans värre. Hon var rysligt söt, förresten.
På onsdag förmiddag blev jag helt överraskad av att farbror Blomberg ringde och frågade om jag inte ville äta lunch med honom. Naturligtvis ville jag och vi träffades utanför Skandia halv ett, varifrån vi styrde kosan till Rosenbad där han bjöd på en härlig lunch med fyra rätter vin och kaffe.
Vi pratade förstås både hit och dit och naturligtvis även om fru Blombergs död. Och vi voro fullkomligt eniga om, att det var det bästa, som kunde ske. Min lunchhalvtimme blev synnerligen lekfullt uttänjd att omfatta en timma och en kvart, men jag hoppas, att ingen ”däruppe” lade märke till det.
På torsdag förmiddag reste Rutan och vi voro nere vid tåget alla tre. Ack, den som kunde fått följa med ändå!! Undrar just när jag skall få se någon hemifrån nästa gång!
På fredag eftermiddag hade jag lovat herr Jansson att komma ner till Skandia och hjälpa honom med provisionsanordningar till inspektörerna.
Där nere var en hel del eftermiddagsarbetare, bl.a. herr Lindén, och jag tillbragte en god stund pratande med honom inne i hans rum. Herr Jansson hade nämligen helt plötsligt spårlöst försvunnit. Sedermera visade det sig dock, att han å Herr Roséns vägnar lodat iväg till “Spegelcaféet”, varifrån kaffe och bakelser beställts för hela högen, inalles 12 personer.
Det dukades i kollationeringsrummet, och sällan har väl ett så glatt sällskap varit församlat inom dessa väggar. Härliga bakelser, och det hela “sönnerligen löckat.” Klockan halv 11 anträdde jag hemfärden, ledsagad ända till porten av Herrar Andreasson och Jansson.
Nu gnor jag värre därnere i Skandia om dagarna. Har fått övertaga mer än hälften av fröken Gyllencreutz arbete. Hon har nämligen efterträtt fröken Johansson, som i och för äktenskaps ingående, skall sluta den siste april. Fröken Gyllencreutz skall däremot vänta ännu ett år, innan hon äktar sin Stellan = herr Warelius. Dessutom har jag fortfarande inspektörsliggaren att föra etc. så nu är jag, som väl är, strängt sysselsatt.
I eftermiddags ha Elsa och jag jämte Ade och Håkan varit på kafferep hos Naemi. Oh, vad kaffe är gott ändå. Och så en cigarett ovanpå. Jag är fullkomligt övertygad, att om jag riktigt släppte lös mina kaffe och cigarettlidelser, skulle jag snart vara hopplös coffein -och nikotin-förgiftad och dessutom fullständigt pank.
Så det är bäst att hänge sig med moderation. Sträng moderation!!
by Anders Arhammar | Mar 7, 2020
(Oläslig text) höll jag på att á la Friedlander i gamla “Majornas” säga, men jag menar, åter har en vecka, med åtföljande ljuvlig lördag, flytt sin kos.
Och under “loppans veck” (som Ade säger), har det varit ovanligt mycket rolighet. Först och främst har ju Ruts härvaro medfört diverse “orchidéer”. Nästan varje förmiddag hur hon kommit och hämtat mig till “vaktparaden” på min lunchrast, och jag har på ett fint och diplomatiskt sätt fuskat mig till cirka 1 á 1 och en halv timmes lunch, istället för en halvtimmes.
På “vaktparaden” har en av Skandias herrar, som jag inte känner, på det livligaste slängt 25-öresblickar, liksom även åtskilliga andra mer eller mindre till utseendet lindrigt begåvade maskulina individer.
På fredag kväll voro Elsa och Rut och jag på dramaten och såg på “Det var en gång” av Holger Drachmann med musik av Lange Miller, och med Harriet Bosse och Anders de Wahl i huvudrollerna. Det var alldeles bedårande. Vi voro förstås fullkomligt sjuka och hopplöst förälskade i de Wahl alla tre. Han är verkligen kolossalt stilig på scenen.
I eftermiddag är Naemi och Rut hos Petterssons på Norrlandsgatan och jag har tillbragt min tid efter 2 med diverse nyttiga arbeten, tvätt, strykning lagning etc. Och nu sitter jag här och skriver, så det osar om pennan. Måste även, medan jag är i farten, skriva hem.
