Måndag 30 april 1917. “Lucia heter denna dagen”.

Jag tänkte verkligen, att jag skulle ha skrivit lite i min dagbok på Valborgsmässoafton, min födelsedag, men så fick jag inte tid. Eftermiddagen före, söndag eftermiddag, voro Naemi och jag hos Maja, och när vi gett oss av därifrån, hemsökte vi en mindre “bio” på Drottninggatan och sågo “Sfinxens hemlighet” med V. Psilander. Ingenting vidare.

Sen låg jag kvar hos Naemi över natten och på morgonen överraskade hon mig på gammalt välkänt sätt och kärt maner med “Lucia heter denna dagen”, samt kaffe och ljuvliga kakor. Verkligen mycket snällt.

Dagen var i dubbelt måtto trevlig på grund av att det även var “kovans” födelsedag. På eftermiddagen klockan 6 hade jag inbjudit Heddy, Ragnhild, Eric och Elsa till en mindre bakelsehippa med frihet att senare på kvällen avdunsta, vart de behagade. Den stackars Naemi hade lektion hela eftermiddagen, så hon kunde inte komma. Kan man tänka sig, lektioner på Valborgsmässoafton!! Det måtte allt vara några “särdeles” elever, som går på stenografilektion då!!

Vi drack emellertid vårt kaffe och åt bakelser värre, och sen begåvo vi oss av åt skilda håll för att eventuellt, mycket eventuellt, senare mötas på Skansen.
Elsa och jag kommo dit vid 8-tiden alldeles lagom för att få höra “Sjungom studentens lyokliga dar” och “Hör oss Svea!”. Oh, hur härligt det klingade! Och hur vackert de vita mössorna lyste!

Så fort skymningen föll på, tändes stora, flammande eldar, och på dansbanan tråddes gamla vackra folkdanser av nationalklädda ungdomar, till musik av två fioler och en nyckelharpa, trakterade av gamla bonnspelemän. Det var alldeles bedårande vackert. En sådan stämning!! Det var en riktigt svensk gammaldags vårhälsning. Elsa och jag njöto i fulla drag av det förtjusande skådespelet.

Originaltext från Judit Boudins dagböcker 1912 – 1924

Illustration för Judit Boudins dagböcker 1912-1922

Bläddra i dagboken