Visst är det en vacker syn, en syn från det förgångna. Ett sopnedkast, och det fungerar! Man behöver inte klä på sig vinteroverallen och snöskorna, man behöver inte traska 100 meter med 15 olika påsar genom höga snödrivor, man tassar bara ut med räkskalen direkt efter festen, i tofflor och med det halvfulla champagneglaset i andra. Öppna luckan, släng och stäng.
Så här ska en kung se ut, bred och mäktig brer han ut sig framför undersåtarna. Gustav Vasa sitter staty på Nordiska museet, och jag har sett honom där i alla år. Men det var först i år som jag hamnade bakom hans nacke och la märke till den nya vinkeln.
Tänk att det alltid finns en ny vinkel.
Loa är van att posera. Oftast smäller han av ett leende i precis rätt sekund, med rätt distans till fotograf och kamera. Men när t-banan rullar in på perrongen så glömmer till och med Loa fokus en bråkdel av en sekund. Men vad gör det, fotogenique så det räcker ändå.
Full fart när Thomas fyller 40. Har väl aldrig sett ett så dignande kakbord med massor av sorter. Det var nog bara jag som klarade alla sorter och dessutom en extra chokladbiskvi. Men jag har många decenniers träning. Klart godkänt, Thomas.
Handtaget är av trä och ihoplagat med ståltråd. Den är bucklig, kannan, bucklig och ser välanvänd ut. Men det var förr, de senaste 40 åren har den inte jobbat särskilt hårt. Alla märken, skador och repor är från ett tidigare liv, där den antagligen fått göra skäl för varje krona den kostat.
De senaste åren kan närmas beskrivas som en välbehövlig pension.