Ja, i lördags morse reste lilla morsan till Norrköping. Naemi och jag följde henne till stationen förstås, och vi måste stiga upp klockan 6 för att mamma skulle få biljett, för nuförtiden är det ju nästan omöjligt att resa någonstans för det är så fullt med folk på...
Anders Arhammar
Det här är en arkivsida för ett speciellt ämne som du själv har valt.
Fredag den 22 mars 1918. Jag kan helt enkelt inte låta bli.
Jag har allt blivit bra lat med att skriva i min dagbok på sista tiden. Men nu är jag alldeles ensam hemma en stund, så nu skall jag passa på att nedskriva den sista tidens händelser. Lilla morsan är fortfarande kvar hos oss, men i morgon bittida lämnar hon oss,...
Onsdag den 13 mars 1918. Vi styrde sen kosan till Stadshotellet.
Lilla, kära mamma kom i lördags kväll. Vi voro förstås och mötte henne vid stationen, och knogade på alla hennes reseffekter hem, som de värsta stadsbud. Vid framkomsten bullades det upp smör och bröd, kallskuret, stekt fisk, potatisbullar och fläsk, och gissa, om vi...
Fredagen den 8 Mars 1918. Vi måste dit och rädda äran.
Det är otroligt!! Fullkomligt otroligt. hur fort tiden går! Tänk att idag är det faktiskt den 8 mars. Innan vi hinna blinka, ha vi full vår! Ack, hur gudomligt härligt det skall bli. Bara den inte flydde så fort! Nu tror jag det är väl en minst fjorton dagar sedan jag...
Tisdagen den 28 februari 1918. Jag skulle försöka äta mig riktigt mätt.
Nu måste jag absolut komma med den gamla dagboksfrasen igen "De' ä' hemskt va' tiden går!" Rent av alldeles fruktansvärt! Och nu måste jag tala om, att vi på tisdag i förra veckan fick det glädjande telegrammet "Kommer ikväll, pappa". Som Naemi hade kvällslektioner...
Fredagen den 15 februari 1918. Hon frågade, om herr Jansson är kär i mig.
Nu har jag verkligen blivit riktigt lat med att skriva i dagboken. Jag kan inte förstå hur det kommer sig, men jag får aldrig tid. Och inte ett brev har jag skrivit på aldrig så länge. Jag skrev ju till lilla morsan och gratulerade på hennes födelsedag den 12 dennes...
Torsdag den 7 februari 1918. Har aldrig varit så fet och frodig som nu.
Idag skall jag säga, att Naemi och jag har ätit en middag, vars like vi inte på länge njutit av. Ärter och fläsk! Tre tallrikar var, samt därefter visserligen potatis, men dock plättar! Maja har nämligen lovat oss att bjuda på ärter och fläsk, och nu har hon således...
Söndagen den 27 januari 1918. Försöker krångla oss till något ätbart.
Det här tycks verkligen urarta till en riktig "söndagsbok“. Det är väl för att man har bäst tid om söndagarna, som jag då alltid "fatar penan". I onsdags eftermiddag voro Naemi och jag hos Maja och tillbrakte där en angenäm afton. Vi hade med oss handarbeten och så...
Söndag den 20 januari 1918. Hon är galen och vild.
Det är nu visst precis en vecka sedan jag nu fattade pennan etc. På tisdag morgon kom Naemi tillbaka. Jag trodde att hon skulle konma på måndag kväll, men hon stannade i det längsta. Tåget var förstås försenat så jag hade redan gått på morgonen, då hon kom. Under...
Söndag den 13 januari 1918. Men i vrårna är det alldeles mörkt.
Nu sitter jag framför brasan och skriver detta i dess fladdrande sken. Vilken trolsk stämning ljuset från en brasa skänker! Den kastar en dansande reflex över mattans gröngrå mönster, glimma som små eldpunkter på glittret i julgranen och sänder ett svagt, flackande...
Lördag kväll den 12 januari 1918. Hur vackert det var där ute i dunklet.
Oh, vad det är roligt att gå på skidor. Härligt. Att sträcka iväg ute i den friska luften på vackra vägar. Igår eftermiddag gåvo Gunhild och jag oss i väg vid halv 7-tiden utåt Djurgården. Vi togo vägen förbi Oakhill och Manilla, ända runt Blockhusudden. Hur vackert...
Söndag den 6 januari 1918. Att “vilja” är inte alltid att “kunna”.
Trettondagen. Efter åtskillig tvekan valde jag igår att gå till Maja. Endast Edvard och Tage voro hemma, då jag kom, och den senare passade på att få hjälp med en tysk skrivning. Himmel, så många fel!! Tänk, om ungar kunde lära sig tänka ändå! Om en stund uppenbarade...












