by Anders Arhammar | Mar 21, 2020
Det Suveräna hjärtat var en roman på 296 sidor, skriven av Ellen Idström. 1910 fanns den med på Iduns boklista, och den gavs ut av Åhlén & Åkerlund i deras serie av enkronasböcker. Där fanns också Gretchen och Strömdrag och säkert flera andra böcker som Judit läste.
Ellen Idström var dotter till skräddarmästare Fredrik Vilhelm Holzhausen och Julia Lovisa Willgren. Hon var initiativtagare till bildandet av Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Göteborg. Hon skrev tidningsartiklar, resebrev, novellsamlingar och romaner.
Hon var också engagerad i arbetet med att på somrarna få fattiga barn ut i grönskan, från arbetarkvarterens grådaskiga bakgårdar. Hon gifte sig 1887 med konsul Axel Fredrik Idström, som hon senare skilde sig från 1913. Synnerligen ovanligt och rätt så suspekt på den tiden, skilsmässa. Men inte för en av feminismens pionjärer, som hävdade med glöd att kvinnan är suverän.
Hennes roman Det suveräna hjärtat blev som folklig ”enkronasbok” på Åhlén & Åkerlunds förlag en storsäljare.
by Anders Arhammar | Mar 19, 2020
Judit läste ju många 25-öres böcker i sin ungdom, men hon kunde också se skillnaden på den förströelselitteraturen och annan litteratur av kanske bättre kvalitet. Karin Brandts dröm, med underrubriken “En roman från gamla tider”, av Gustaf af Geijerstam var en bok som fick bra betyg av Judit. i sin dagbok skriver hon: “Det var en förfärligt fint skriven bok. Förresten skriver ju alltid Geijerstam så vackert”. Så här börjar den:
Jag har lyssnat en sommar till stämmorna från dagar, som förgått. En saga om längesedan döda människor har jag hört; medan denna sommars dagar försvunnit, har jag känt, hur sagan blifvit lefvande och klädt sig själf i ord.
Gamla släkters minnen lefva i de människors öden, hvilka dikten gripit, och i mitt eget blod sjuder som en genklang från släkten, hvilka längesedan dött.
Bort till skogstrakterna föra mig minnena, till skogstrakterna, där de gamla släkternas män bröto bygd och deras kvinnor födde dem söner och döttrar för att odla den bygd, hvilken fädern brutit. I granskogsbygden och tallskogstrakten, där älgen ännu lefver, tranbären blomma på myren, och malmen smides till järn, dit för mig minnet.
Där går älfven stark genom granskogen, där sträcka sig skogarna milsvidt, orörda ännu af odlarens hand, där brinna milorna mot den stjärnklara natthimmelen, om vintern ligger snön djup, och om sommaren spelar orren i morgonglansen.
by Anders Arhammar | Mar 19, 2020
Baksidestexten på den här boken lockade nog till läsning, med sin äventyrliga hjältinna, som fick manövrera mellan två uppvaktande kavaljerer. Max Pemberton heter författaren, och förlaget är återigen Nordiska förlaget, och dess 25-öres serie.
Bland de många från varandra som ämnesval vitt skilda alster, som utgått från Max Pembertons penna, intager LADY EVELYN en framstående plats, icke blott genom sitt särdeles originella uppslag, utan även tack vare de levande och intressanta karaktärsteckningar, som göra den till en fängslande lektyr.
LADY EVELYN, hjältinnan i boken är en sammansatt natur ett barn av östern och västern, som dels genom sitt eget temperament, dels genom mycket dramatiska yttre förhå11anden upplever de mest spännande händelser. Tvänne män, i allt olika, tävla om hennes hjärta och hand, och i den kamp, som utkämpas mellan de båda rivalerna, framträder deras olika läggning, och kontrasten mellan dem är bjärt.
Berättelsen är rik på livfullt skildrade tilldragelser, äventyr, intriger, hjältemod, allt återgivet med talang och friskhet. Liksom i det verkliga livet står det onda mot det goda och egennytta mot storsinthet.
by Anders Arhammar | Mar 19, 2020
När Judit tittade på baksidan av Kära släkten, var det något i den här texten som lockade lite extra. Kanske den milda humorn?
Kära släkten skrevs av den tyska författarinnan Caspar von Dornau, översatt till svenska av Hjalmar Rendahl. De 175 sidorna gav ut av Nordiska förlaget 1912, numer 104 i förlagets tjugofem-öres-serie. På tyska hette den Gäste auf Ober-Friebach.
C.von Dornau tillhör det moderna Tysklands mest lästa och mest omtyckta pennor. I den roman, som under titeln KÄRA SLÄKTEN här för första gången föreligger i svensk dräkt, för hon fram för oss en samling av det verkliga livets människor fyllda av inbilskhet och högmod, avundsjuka och listighet, vilka göra livet bittert nog för det unga nygifta par, hos vilket de uppträda som alltför långvariga gäster.
Författarinnan förstår dock att med en mild humor plåna ut alla vassa och skarpa konturer och att breda ett skimmer av försonande löje över denna samling av folk, som hon låter framträda. Och under det hela väves samman en kärlekshistoria så spröd och fin, så upphöjt stor inför all denna övriga alldagliga falskhet och lumpenhet.
by Anders Arhammar | Mar 19, 2020
Strömdrag var en prisbelönt roman från 1909 av samma författare som skrev Gretchen, Elisabeth Kuylenstierna-Wenster. Så här slutar den, med ett uppenbarligen lyckligt par som finner varandra till slut.
Aina satt vid skymningsbrasan och lät sina blickar tankfullt följa de hoppande flammorna, då Halvar kom in.
-Här är bjudningskort till en supé åtta dagar i dag. Är ni icke nu hvarje afton upptagen?
-Jo, men jag går inte längre, jag är trött på att roa mig.
– Redan, det vill säga, att ni ämnar lämna Stockholm snart.
– Ja, troligen, den här luften alstrar så många sjukliga tankar. Det är bäst jag reser igen.
Han såg forskande på henne.
– Ni skref ändå, att ni var säker på er själf, sade han allvarligt.
-Ja, i det fallet är jag fullkomligt botad, men ett sådant här dolce far niente är inte för mig.
De sista orden hade han knappast uppfattat, ty de första fyllde alla hans sinnen med en jublande, hoppfull glädje.
– Aina, utbrast han plötsligt, som hade alla mödosamt uppförda fördämningar inom honom sprungit, säg ännu en gång, att du är fri, fri från din egen sorg.
– Jag är alldeles fri.
Hon såg varmt på honom.
Han grep hastigt hennes båda händer.
– Aina, jag kan icke längre tvinga mig till tystnad, vill du ej försöka att i mig finna något mera an en vän och lärare? Du skall ej taga detta steg af uppoffring, tacksamhet eller medlidande, bättre då att allt förblir som det är men tror du, att du kan hysa tillgifvenhet för mig, att jag kan blifva ett innehåll i ditt lif, då.
Aina svarade ingenting, hon lutade blott hufvudet tryggt och tillitsfullt mot hans bröst, som kände hon sig där beskyddad.
– Svara mig, du älskade lilla vildfågel, får jag hoppas, får jag tro på lifvets senhöstlycka?
– Ja, sade Aina innerligt, om jag kan skapa den.
