När Judit tittade på baksidan av Kära släkten, var det något i den här texten som lockade lite extra. Kanske den milda humorn?
Kära släkten skrevs av den tyska författarinnan Caspar von Dornau, översatt till svenska av Hjalmar Rendahl. De 175 sidorna gav ut av Nordiska förlaget 1912, numer 104 i förlagets tjugofem-öres-serie. På tyska hette den Gäste auf Ober-Friebach.

C.von Dornau tillhör det moderna Tysklands mest lästa och mest omtyckta pennor. I den roman, som under titeln KÄRA SLÄKTEN här för första gången före­ligger i svensk dräkt, för hon fram för oss en sam­ling av det verkliga livets människor fyllda av in­bilskhet och högmod, avundsjuka och listighet, vilka göra livet bittert nog för det unga nygifta par, hos vilket de uppträda som alltför långvariga gäster.

För­fattarinnan förstår dock att med en mild humor plåna ut alla vassa och skarpa konturer och att breda ett skimmer av försonande löje över denna samling av folk, som hon låter framträda. Och under det hela väves samman en kärlekshistoria så spröd och fin, så upphöjt stor inför all denna övriga alldagliga falskhet och lumpenhet.