Vid Kils station.Tre timmars väntan! I förmiddags gåvo vi oss iväg med 11.59 tåget. Jag åkte till stationen på bagagevagnen. Igår kväll voro Rut och jag ute och togo adjö av Carl och Arvid. Greta var så förkyld, att hon gick och lade sig klockan halv sju. Albin och Yngve reste förbi två gånger men kommo inte in i bersån, där vi sutto.

När vi kommo till Arvika, var fru Almqvist och Elsa där och tvingade Greta att gå av tåget och stanna hos dem ett par dar. Så hennes Göteborgsresa fick ett hastigt slut. Nu sitter jag i en berså i Kils järnvägspark. Det regnar och jag har så bekvämt stuckit ner paraplyskaftet mellan ett par spjälor i bordet och sitter och skriver med en penna formad med naglarna. Vi ha nyss allesamman varit och druckit kaffe med en massa dopp, så jag är alldeles stoppmätt.

Nu skall jag läsa i “Kära släkten” ett tag. “Köpmannebro” nästa station. Nästan hela vägen har jag stått ute på plattformen och låtit vinden svalka min brännande panna. Sitter nu och skriver med knäet till bord och tåget ruskar hit och dit, så stilen blir, som den är.