by Anders Arhammar | Feb 25, 2020
Nu är det väl bäst att jag skriver litet i min dagbok, jag har ju inget skrivit på en hel vecka. På torsdag i förra veckan började vi skolan igen och nu har redan en vecka gått. Det är förfärligt vad tiden skenar iväg. På måndag kom farbror Carl hit, han skall resa, på fredag, till Amerika igen.
Tänk, vilken förfärlig olycka, som skett nu i dagarna. Världens största ångare, Titanic, har kört på ett isberg och sjunkit i Atlanten med omkring 1 500 människor. Det är ju en förskräcklig katastrof. Den största i sjöfartens historia. Och det var första resan! Det är alldeles obeskrivligt hemskt, tycker jag.
Idag skulle jag egentligen vara i skolan och repetera igen, man alla andra utom jag äro borta, så jag måste vara hemma hos barnen. Idag har det varit solförmörkelse och därför fingo vi lov i två timmar. Blott en tiondel av solen var synlig och alla människor på gatorna, jag med förstås, gick och kikade på den genom sotade glasbitar. Strålande vackert väder hela dagen.
by Anders Arhammar | Feb 25, 2020
Oh, imorgon skall skolan börja igen. Jag ryser när jag tänker påt. Upp klockan 7 varje morgon. Hemskt! Igår förmiddag var jag hos fru Johansson ett tag. Fick kaffe och karameller och spelade grammofon. Ganska livat. Det sitter en katt utanför dörren och jamar, jag måste gå ut och köra bort honom. Så där, nu är det gjort.
Idag har jag varit och köpt tyg till min hovnarrdräkt. Rött och gult. Grant så det förslår. I eftermiddag har det även varit repetition av pjäsen. Nu hade vi kungasalskulisserna med. Vi har inte haft kulisserna med förut någon gång.
by Anders Arhammar | Feb 25, 2020
Annandagens förmiddag. Det snöar! Det syns att vi kommit in i april. De föregående dagarna har det varit det härligaste väder, solsken, blå himmel och sådana där små vita, ulliga molntappar, och idag äro gatorna dyvåta och det snöar! Och halvstormar! Jag sitter vid salsfönstret och ser de få människor, som vågat sig ut, kämpa sig framåt gatorna med paraplyer, som i var minut äro färdiga att “vränga” sig. Och alltemellanåt ligger gatan alldeles tom, tom, ödslig, grå och våt. Och den stora förgyllda kringlan därnere över bagarbutiken dinglar vemodigt fram och åter för blåsten.
I fönstret mitt emot sitter en liten kanariefågel i en bur. Han ser så ledsen ut, stackars liten. Han hänger med huvudet och ruggar upp fjädrarna, och de små, eljest så pigga och glada ögonen äro svårmodiga och sorgsna, litet undrande. “Vad är detta för ett besynnerligt land”, tänker han, “ena dagen skiner solen så varmt och härligt, och andra dagen kommer det sådana där kalla vita stjärnor, som försvinna så fort de nå gatan, och det stormar och är så kallt, så kallt.” Och den lilla fågeln huttrar till och borrar in huvudet under vingen för att värma sig.
Igår hade jag mycket roligare än vad jag haft i dag. På förmiddagen var Elsa Lj. och jag i Slottsskogen och sedan på kondis. På eftermiddagen var jag först ute ett slag med Lilly S. och sedan var jag på Armén. (Tvärtom var det). Sedan var Greta och Josef här och jag skulle lära dem att dansa. Greta kunde alldeles lära sig men Josef var omöjlig. Jag skrattade, så jag grät. Ja, det var komiskt.
by Anders Arhammar | Feb 25, 2020
Påskafton. Alldeles nyss ha vi ätit de obligatoriska äggen och så gröt förstås. Vi ha fått härliga påskägg, choklad, fyllda med marsipan, karameller av fru Dahlén. En stund på eftermiddagen var Elsa Lj. och jag i Slottsskogen. Det var härligt. I trappan hälsade jag på Anders Lind. Den pojken ser verkligen trevlig ut. Stilig förresten.
På onsdag fingo vi påsklov i skolan. Skall ha till nästa torsdag. Hurrah!!! Vi, som är med i pjäsen, stannade efter en stund för att repetera. På onsdag eftermiddag var jag hos Anna-Lisa. Det börjar verkligen att bli vår nu. Vår! härliga, härliga vår, då allt på jorden får nytt liv. Idag köpte mamma små söta blåsippsknoppar på torget, de voro så näpna, att jag skulle ha velat kyssa dem och kalla dem smeknamn. Men det är så mycket man skulle vilja, men inte kan – för omgivningens skull!
I eftermiddag har jag också varit och mött Greta vid Statens. Hon var riktigt solbränd, hon hade legat och gassat sig i solen på hallen nästan hela dagen. Jag brukar ibland längta så förfärligt efter något roligt. Om det ville hända något. Men livet här går sin jämna, enformiga gång, dag ut och dag in. Det är ledsamt, långtråkigt. Men jag är orättvis som tänker så. Jag har ju så mycket att tacka för, hälsa, föräldrar, syskon, hus, hem, kläder, föda m.m. Sådant. Ja, där blev visst något, som liknade katekesen. Det var inte meningen.
by Anders Arhammar | Feb 25, 2020
Ja, idag är det den sista mars. Det var fasligt vad tiden springer iväg. Nu har vi ju snart påsklov. Hurrah!!! Och sen kilar tiden iväg igen och så är det sommar. Först skolresa! Sedan till Värmland. Ack, vad det är härligt att leva och vad Gud är god för att han ger oss så mycket.
Ibland gripes jag av en sådan vild lust att sjunga, sjunga en hymn till allt härligt på jorden med egna ord. Men jag vågar inte sjunga högt, ty någon kunde ju tycka att man var dum och så sjunger jag med min själ och det går nästan lika bra.
Idag var pappa och jag på förmiddagen hos K.V. Johanssons änka. Hon bor på Djupedalsgatan och hade det alldeles bedårande sött. Alldeles ett önskehem. Hon var så trevlig, bjöd på kaffe med rent av “härligt” bröd till. Så spelade vi grammofon “Zuzu”, “Tattare-Emma”, “Under Dubbelörnen” och en mängd andra vackra bitar.
I eftermiddags har jag setat inne hela eftermiddagen, som jag ofta gör om söndagseftermiddagen förresten. Jag skulle ha gått med Anna-L ut, men så ringde hon inte, och då brydde jag mig inte om det. Jag ringer ju och klinkar till henne, (hon är ofta inte hemma, ute med Ingeborg) nästan var dag, och nu bryr jag mig inte om att ringa upp henne förrän hon ringt till mig först.
Jag var ju uppe hos henne i söndags det har jag varit många gånger, när hon varit sjuk, och annars också, förresten. Inte för att jag tycker att det är någon uppoffring inte, nej då, för all del. Men jag tycker verkligen att hon kunde komma hit eller ringa någon gång utan att jag behöver särskilt be henne om det. Det är så tråkigt.
