Nu är det väl bäst att jag skriver litet i min dagbok, jag har ju inget skrivit på en hel vecka. På torsdag i förra veckan började vi skolan igen och nu har redan en vecka gått. Det är förfärligt vad tiden skenar iväg. På måndag kom farbror Carl hit, han skall resa, på fredag, till Amerika igen.

Tänk, vilken förfärlig olycka, som skett nu i dagarna. Världens största ångare, Titanic, har kört på ett isberg och sjunkit i Atlanten med omkring 1 500 människor. Det är ju en förskräcklig katastrof. Den största i sjöfartens historia. Och det var första resan! Det är alldeles obeskrivligt hemskt, tycker jag.

Idag skulle jag egentligen vara i skolan och repetera igen, man alla andra utom jag äro borta, så jag måste vara hemma hos barnen. Idag har det varit solförmörkelse och därför fingo vi lov i två timmar. Blott en tiondel av solen var synlig och alla människor på gatorna, jag med förstås, gick och kikade på den genom sotade glasbitar. Strålande vackert väder hela dagen.