Ja, idag är det den sista mars. Det var fasligt vad tiden springer iväg. Nu har vi ju snart påsklov. Hurrah!!! Och sen kilar tiden iväg igen och så är det sommar. Först skolresa! Sedan till Värmland. Ack, vad det är härligt att leva och vad Gud är god för att han ger oss så mycket.

Ibland gripes jag av en sådan vild lust att sjunga, sjunga en hymn till allt härligt på jorden med egna ord. Men jag vågar inte sjunga högt, ty någon kunde ju tycka att man var dum och så sjunger jag med min själ och det går nästan lika bra.

Idag var pappa och jag på förmiddagen hos K.V. Johanssons änka. Hon bor på Djupedalsgatan och hade det alldeles bedårande sött. Alldeles ett önskehem. Hon var så trevlig, bjöd på kaffe med rent av “härligt” bröd till. Så spelade vi grammofon “Zuzu”, “Tattare-Emma”, “Under Dubbelörnen” och en mängd andra vackra bitar.

I eftermiddags har jag setat inne hela eftermiddagen, som jag ofta gör om söndagseftermiddagen förresten. Jag skulle ha gått med Anna-L ut, men så ringde hon inte, och då brydde jag mig inte om det. Jag ringer ju och klinkar till henne, (hon är ofta inte hemma, ute med Ingeborg) nästan var dag, och nu bryr jag mig inte om att ringa upp henne förrän hon ringt till mig först.

Jag var ju uppe hos henne i söndags det har jag varit många gånger, när hon varit sjuk, och annars också, förresten. Inte för att jag tycker att det är någon uppoffring inte, nej då, för all del. Men jag tycker verkligen att hon kunde komma hit eller ringa någon gång utan att jag behöver särskilt be henne om det. Det är så tråkigt.