Vardagen

Så här var det …

Jag som staty

Jag som staty

Jag har anmält mig som staty till One and Other projektet i London. Tyvärr får jag den första varje månad ett ledset brev som berättar att jag inte blivit utvald i utlottningen, men att jag står på väntelista.
Under tiden ligger jag i träning. Nu senast stod jag en liten stund i Palatinens skugga på Forum Romanum, bredvid en gammal huvudlös romare som alla gånger hade kunnat vara jag.
Så när och om det väl blir dags på Trafalgar Square är jag väl förberedd att ställa mig bredvid Nelson. Det största problemet kommer nog att vara duvorna.

jag som staty

I was @Sweden for a week

I was @Sweden for a week

Anders Arhammar

Från och med måndag morgon 12 mars 2012, klockan nio, var jag Sverige på Twitter. I en vecka var jag en del av det Sverigepussel som formas på Twitter, där en dynamisk, personlig bild av Sverige byggs, bit för bit.
Jag var mig själv, inte något annat. Under en vecka var mitt liv synligt för hela världen, framförallt för de nära 30 tusen som följde @sweden på twitter. Så här stog det om mig på engelska:

I m an experienced writer, journalist and photographer, 60 years of age, who just left a secure job and threw myself out in a less secure, but hopefully more exciting world of freelance. I have a passion for incorporating new and old media.
When I called myself a journalist for the first time, 50 years ago, it was on a plane to Addis Abeba, and I was ten years old. Back then, Paul McCartney and John Lennon just had formed a band, and we for sure hadn’t put a man on the moon yet. Well, I wasn’t really working for a paper, but I knew I was a journalist. Since then, I have been writing with pen and paper, a bunch of typewriters, word processors, and all kinds of Macs, about a wide range of topics from cars to travel to music to religion to medicin.
Father of four, grandpa of six. Old enough to know my dreams, young enough to fulfill them.
I´m a blogger on www.arhammar.se/blog and love to start new projects. My latest is www.hejigen.se, a page where I tie together time and place, today and yesterday, just for the fun of it.
I normally tweet as @arhammar but for one week I’ll be @Sweden. I´m eager and curious to know more about you. Hopefully, both me and you’ll learn more about each other after this week. To quote an earlier curator: ”How cool is that?”

Och på svenska:
Jag är en erfaren författare, journalist och fotograf, 60 år, som nyss lämnat ett säkert jobb och kastat mig ut i en mindre säker, men förhoppningsvis mer spännande värld av frilansande. Jag har en passion för att kombinera nya och gamla medier.
När jag kallade mig själv journalist första gången för 50 år sedan, var det på ett plan till Addis Abeba, och jag var tio år gammal. Då hade Paul McCartney och John Lennon just bildat ett band, och vi hade inte placerat en människa på månen ännu. Jag hade inte börjat arbeta för en tidning, men jag visste att jag ville bli journalist. Sedan dess har jag skrivit med penna och papper, på ett gäng skrivmaskiner, ordbehandlare och alla typer av Mac-datorer, och skrivit om allt från bilar till politik, resor, musik, religion och medicin.
Jag är far till fyra, far- och morfar till sex. Gammal nog att veta mina drömmar, ung nog för att uppfylla dem.
Jag bloggar på www.arhammar.se/blog och älskar att starta nya projekt. Mitt senaste är www.hejigen.se, en sida där jag knyter ihop tid och plats, idag och igår, bara för skojs skull.
Jag twittrar normalt som @arhammar men för en vecka kommer jag att vara @Sweden. Jag är ivrig och nyfiken på att veta mer om dig. Förhoppningsvis kommer både jag och du lära oss mer om varandra efter denna vecka. För att citera en tidigare curator: “Hur coolt är inte det?”

Trygga räkan på nyhetsmorgon

Trygga räkan på nyhetsmorgon

Tänk att få titeln felhörningsexpert, och i TV:s nyhetsmorgon till och med. Joakim presenterade sin nya bok Trygga räkan nu på morgonen. Tänk så fräsch man kan se ut, så tidigt på morgonen. Vi skulle nog alla behöva en sminkör/ös före klockan nio. Ja inte ni förstås, men jag, absolut.
Härnedan följer en kavalkad med bilder, som det såg ut på TV-skärmen hemma. Här kan ni läsa mer om och av Kerold som är en av de två illustratörerna i boken. Den andra heter Thomas Olsson. Mycket finurliga och roliga illustrationer!

Loa och Jocke testar öppna förskolan

Loa och Jocke testar öppna förskolan

Jag ville inte sitta och prata väder och bajs med andra föräldrar, utan kunde minsann vara med min son själv. Men det är ju helt suveränt. Man lär sig jättemycket av andra föräldrar och personalen. Och barnen kan interagera med varandra.
När man sätter ned Loa på ett nytt ställe börjar han springa i luften – och sedan rusar han iväg.

Öppna förskolan får gott betyg av Jocke och Loa. Här kan du läsa om det i Aftonbladet. Och vill du kolla in förskolebloggen direkt så klickar du här.

Rammsvik ute på hemnet

Rammsvik ute på hemnet

Rammsvik

Jag tror det här är den bästa tiden nere på Rammsvik. Solen värmer, fåglarna kvittrar. Sädesärlan är självklart redan på plats och har mutat in sin holk i snickerboa. Ormvråken uppåt skogen har kollat in fjolårets bo. Koltrastarna vete sjutton var de boar, kanske i syrenhäcken. Men de har redan kommit igång och sjunger över omgivningen. En vårens kakafoni, ackompanjerade av hackspetten på trummor. Ett härligt ställe för den som kommer att ta över. Allt kan bli ditt för 750 000 kronor.

Rammsvik
Rammsvik

Ett slag för sociala media

Så här gick det till. Jag står vid busshållplatsen på Odenplan, bussen kommer om 8 minuter. I hörnet upp mot kyrkan vrålar en tjej medan hon går över gatan. Hon går bort från den plats där jag står, så jag tittar ner i min Iphone och tänker att jag ska lägga ut en liten platsbestämning på Gowalla, som man gör när man väntar på bussen och inte har mycket annat för sig.
Då smäller det bara till, jag får en knuten näve rakt i ansiktet och ser stjärnor en kort stund. Den vrålande kvinnan är tillbaka, hon är intill mig, hon slår mig och vinglar sedan vidare nerför gatan. Folk viker undan som käglor på en bowlingbana medan tjejen fortsätter bort mot t-banan. Då och då hör jag tirader av svordomar som fjärmar sig och sen blir det tyst.
Vi ser på varann, vi som står vid busshållplatsen. Ingen säger något.
”Ja det där hade jag inte väntat mig,” säger jag och tjejen en bit ifrån mig svarar ”nej, men jag hann i alla fall få upp armen.” Så hoppar hon på trean, och sen kommer min buss och jag hoppar på den.
Jag slänger iväg ett twitter:
Internationella kvinnodagen. Jag står vid bussen på Odenplan. Då, PANG. Knytnäve rakt i ansiktet av påtänd tjej. Oväntat.”
Kattis svarar, hon undrar om det är sant. ”What? Sant?”
Jo det är det ju, så jag twittrar tillbaka.
”Ja. Känner smällen fortfarande. Kunde sprungit efter men bussen kom och det är ju mest synd om henne. Men det gjorde ont! ”
Och jag får svaret tillbaka ”Där ser man. Vad tråkigt:(”

Och redan där är jag lite mindre utsatt, och faktiskt lite ompysslad.
Jag skulle nu ha kunnat göra en sändning på bambuser, visat mitt blåslagna ansikte. Men för det första var jag nästan redan hemma, för det andra var jag som Muhammed Ali inte alls blåslagen, inte ens i själen. Bara lite sorgsen. För det tredje är jag för blyg.
Sen, när jag kommer hem och får en kram, tänker jag att jag måste berätta det här för några kompisar. Så det blev ett gruppmail och sen lade jag det på facebook för syrran och övriga familjen måste ju få veta också.

”Internationella kvinnodagen. Jag står och väntar på kvällsbussen hem vid Odenplan. Då, PANG. Knytnäve rakt i ansiktet av påtänd tjej. Oväntat, som en blixt från klar himmel. Känner smällen fortfarande. Kunde sprungit efter tjejen, men bussen kom och det är ju mest synd om henne. Men det gjorde ont! 
Man får helt enkelt vara lite mer uppmärksam i fortsättningen. Hon hade inte mycket kärlek i sig den här kvällen.”

Den reaktion jag får via sociala media, lite olika beroende på vilken kanal det är, den feedbacken gör verkligen bara gott. Den här händelsen känns som en typkarta för hur gången kan vara i sociala media, med olika reaktioner beroende på var händelsen speglas för tillfället.

Och jag tycker om att G tycker jag är rar och att Kattis såg mig på twitter och att jag får kramar, reaktioner och mycket tycksyndom på Facebook. Det gör slaget lite lättare att förlika sig med, nu när man inte längre har en mamma som kan blåsa, utan får blåsa på sig själv.
Och nu blir det ett blogginlägg också.

Hård helg

Hård helg

Det har varit en hård helg. Jag var nyrakad och mummad, men sen hände något på pendeln in till stan.

Onda märket till hemtjänstens tjyvar

Onda märket till hemtjänstens tjyvar

Nu berättar tidningarna åter om stölder inom hemtjänsten. Här har vi att göra med den värsta sortens skurkar, de som utnyttjar de svagaste. I Fantomen kallas de för vråkar.
Lågt stående varelser som förtjänar det onda märket på båda sidorna av hakan.
Jag kan berätta hur det kan gå till, ett exempel från hemtjänsten i Märsta.
Min mamma älskade dem. Några blev hennes vänner, en utökad familjekrets. En i hemtjänsten var en vråk.
Vråken bytte ut 19 hundralappar i en låda till 19 tjugolappar. Vråken tog 12 femhundralappar ( 6000 kronor) och lämnade 6. Allt för att förvirra. “Var det verkligen 6000 kronor du hade mamma, var det inte bara 6 femhundralappar?”
Men vi hade koll, Märstavråken. Vi vet vem du är. Vi såg när vråken smög in och fick sitt onda märke. Och att du går fri ska du tacka mammas öppna sinne för. Du tog det lilla hon hade, men hon lät det passera och fyllde istället aldrig på penninglådan mer. För det du gjorde får du gå genom resten av livet med det onda märket på din haka.
Det kan du aldrig tvätta bort. Det lyser som en eld i mörkret. Jag ser det.

Dåliga tider för Coca cola, banker, Statoil och Merck

Dåliga tider för Coca cola, banker, Statoil och Merck

Dryckesjätten Coca Cola redovisar en vinst före skatt på 1,8 miljarder dollar för årets första kvartal. Det är en försämring jämfört med vinsten på nästan 2,0 miljarder dollar samma period i fjol. Försäljningen sjönk från 7,4 miljarder dollar till 7,2 miljarder dollar. Det märks att det är dåliga tider. Man får nog dra ner på bonusen.
I rapporten från första kvartalet, som överträffade prognosen, framgick att Bank of America ökat både vinst och omsättning rejält jämfört med motsvarande period året före: eller med 4,2 miljarder dollar respektive 36 miljarder dollar. Vidare meddelades att förlustreserven fyllts på med 6,4 miljarder dollar.
Det märks att det är dåliga tider. Man får nog dra ner på bonusen.
Läkemedelsföretaget Merck gjorde en vinst på 1,46 miljarder dollar för första kvartalet i år. Det är mer än en halvering jämfört med vinsten på 3,33 miljarder dollar första kvartalet i fjol.
Det märks att det är dåliga tider. Man får nog dra ner på bonusen.
Och stackars Statoil då, bara 41 miljarder norska kronor i vinst förra året. Jag förstår att de måste höja bensinpriset över 12 kronor. Tur jag har bonus på köpen…

Att resa på Internet och se Victors smekta snopp

Att resa på Internet och se Victors smekta snopp

Jag har varit ute och rest på riktigt, och bidragit till ett sinande kassaflöde. Men som tur är lever vi i en tid då man kan resa på många olika sätt. Så idag drog jag till den mest kända kyrkogården i Paris, Pere-lachaise, för en virtuell tur bland alla kända gravar. Här finns Piaf, Yves Montand, Oscar Wildes kyssta sten, Chopin, Colette, Bizet, Balzac, Jim Morrisson och Isadora Duncan och Maria Callas. De två senare mitt emot varandra. Och Heloise Och Abelard, och Victor Noir.
Victor Noir var en 22 år ung journalist, vars bronsstaty är så smekt på vissa kroppsställen att man rodnar. Heloise och Abelard är ett av alla tiders mest romantiska kärlekspar, från 1100-talet.

Fler projekt i malpåse

Fler projekt i malpåse

testprojekt

Nu när jag ändå är igång med neddragningar, så tänkte jag malpåsa lite fler sajter. Sagtavbarn försvinner och blir en testsajt. Barn säger så mycket, så man hinner inte med helt enkelt.

Testpatrullen och dess lilla systersajt, Hej konsument är två andra sajter som nu drar sig tillbaka för att ensamma och oskötta skvalpa runt i sajber. Än en gång – Less is more. Återstår bara att fundera vad det där more är för något. Kanske en ny sajt? hmmm…

testprojekt

Less is more och Lailas rumpa

Less is more och Lailas rumpa

löpsedlar

Less is more säger Weman. Och idag har jag skurit ner för att skapa mer. I en månad har jag testat att skapa en hemsida med namnet dagens löpsedel, med ett öga på vad kvällstidningarna skriver. På AftonbladetUS och systersajten ExpressenUS har jag följt upp med en engelsk “översättning”, och fått in lite kommentarer. Men det blev tröttsamt. Dagens bilaga, bara 59 kronor. Extra ny schlager idag. Samla på cd, klassiker, recept, tv, Lynley och Clintan. Variationen är så frånvarande. Spiken i kistan för mitt engagemang blev när jag nästan blev lyrisk över att se Laila Bagges rumpa. Äntligen ett nytt ord. Eller var det själva rumpan?

Senare tillägg

Hela detta projekt, som pågick under ett år, lade jag senare ner. Tack och lov.

Googlemaps hemliga ställen

Googlemaps hemliga ställen

google secrets

Det finns 51 grejer du inte får se på google maps. Till exempel ett flygfält i Holland. Och några platser visas fast med gamla bilder, till exempel vita huset.
Och det är ju intressant. Men jag tippar att det finns fler platser som inte är sig riktigt lika. Och mycket riktigt. Som härnedan, det där gula paraplyet på bilden, det har jag slängt på tippen redan förra sommaren. Googlemaps?
loosers!

google secrets

Mamma Mia, Saltmannen går lös

Mamma Mia, Saltmannen går lös

Saltmannen

Rädda alla laxar, Jag står i hörnet med säden i näven, Mamma Mia I have a hairy sister. Visst är det roligt när vi sjunger fel. Och många av oss gör det både roligt och ofta. I dagens Svenska dagbladet kan du läsa en intervju med grabben bakom Saltmannen. Nu finns boken ute, Är det Saltmannen?, där Joakim har samlat de bästa av över 1000 felhörningar. Köp boken, lägg era egna förslag på felsjunget.se eller bläddra bara runt lite. Det är underhållande.

Så här ser det ut när Kent låter fel


Det är verkligen roligt med felhörda låttexter, och nu finns det en hel bok med sådana. Är det Saltmannen? heter den, skriven av Joakim Arhammar. Så här fel kan man höra när Kent spelar FF.

Naturvårdsverket tänkte skjuta Anders

Naturvårdsverket tänkte skjuta Anders

Älgen Anders

I början av juli förra året hittades älgen Anders inne i hamnkvarteren i Malmö. Det var inget bra älgställe, så han sövdes ner och fördes till Skånes Djurpark för att kunna kvickna till.
Där har han levt ett osäkert liv, för det mesta som en presumtiv älgbiff. I Kvällsposten skriver man “
Eftersom Anders hittades utanför jakttid ansågs han tillhöra staten, och naturvårdsverket har tidigare hävdat att han därför borde avlivas.”
Det känns himla osäkert att heta Anders, speciellt utanför jakttiden. Men nu får älgen Anders leva vidare, meddelar Johan Lindström som är djurförman. 


- Anders mår alldeles utmärkt i dag, han trivs i flocken och här hos oss. Tack vare att han var så ung när han kom till oss, har han anpassat sig väldigt bra till livet här, säger Johan till Expressen.
Det var ju bra, men det där naturvårdsverket tänker jag akta mig för.

Vill du hjälpa Aftonbladet?

Vill du hjälpa Aftonbladet?

Aftonbladet

Självklart, speciellt när du nu har hittat ner på mitt datorskrivbord. Så, javisst, shoot man, shoot.
Det gick rätt bra. Ett tag. Jag drog mitt strå till stacken. Men sedan blev det klurigt.

Aftonbladet test

De ville veta om vad jag trodde om människorna som producerat dagens löpsedel. Var de objektiva, pedagogiska, trovärdiga, dissikerande, orädda, intellektuella, kunniga, utmanande, engagerade, smarta, nyfikna, skoningslösa, spännande, noggranna, nyanserade, grundliga, maskulina? Kunde de gärna varit mina vänner, underhållande, feminina, samhällsengagerade, macho?
Sen undrade de som gjorde undersökningen om löpet ger mig verklig insikt, gör att jag kan skapa min egen åsikt, något jag har nytta av. Om det ger mig en rikare fritid, gör att jag kan utveckla min egen identitet, ger mig stabilitet i livet, hjälper mig i mitt samliv. Ger mig hjärnstimulans. Nja… här började de tappa mig lite.

Och sen undrade de vidare om jag kände mig lugn, seriös, mobiliserad, engagerad, viktig, modern eller ansvarsfull när jag läste löpet. Avslappnad, omsorgsfull, energisk, inspirerad. Provocerad, glad, som en del av en gemenskap.
Det var en svettig halvtimme. Men jag kunde vinna 3 000 kronor, på slutet, om jag tipsade om lite förbättringar. Och, självklart.
Visst vill man hjälpa Atonbladet att bli bättre.
Men inte vann jag några pengar.

Bilderna som blev över 2008

Bilderna som blev över 2008

Ett nytt år kräver rensning, nya tag, uppryckning, ett besök hos frisören, nya föresatser. Så här kommer bloggbilderna 2008 som bara togs och inte blev. Nu blir de, fast 2009.

Ovan, ett hus i Nice med förunderligt vackert målad fasad.
Nedan en annan sorts fasad, vacker doft på vackra flaskor.
Inte billigt, trots taxfree.

En bild på en bild på två artister som hoppade under Garden festival i San Fransisco.

Trädgården bakom kongress center i San Fransisco är en oas för konst, fika, möten och kultur under året.

Häxan nedan dansar, sjunger och skrämmer livet ur små barn. Det är först när batterierna tar slut som de modigaste vågar sig fram för att kolla vad som döljer sig under mössan.

Det verkar inte vara någon annan som tycker att denna bronsplatta är rolig. Den föreställer Jerry Rice, och sitter på väggen på Chicagos flygplats. Jag tycker det ser ut som Jonas Gardell.

Det upphör aldrig att förvåna mig att såna här snögubbar finns, och än mer, att de köps. Men det är ju en glad samling.



Spela Bamse kräver kondition

Spela Bamse kräver kondition

Det är nog dunderhonungen som gör det, den farmor delar ut. Hur ska man annars förklara att ett stillsamt tärningsspel mest liknar ett gymnastikpass?

Tandborstarnas förbannelse

Tandborstarnas förbannelse

tandborstar

Hemma hos oss förökar sig tandborstarna snabbt, antagligen genom delning. Ungefär som skorna i hallen. Vi är för tillfället två som ska borsta tänderna. Nyligen gjorde jag en tandborstrensning i enlighet med detta, och idag kunde jag så åter räkna till 13 tandborstar i muggarna. Och då har jag ändå försökt skilja manliga och kvinnliga tandborstar åt i två separata muggar. Hur gör dom? Vad är det för orgier som utspelar sig, hur lyder trollformeln? Jag skulle vilja använda den på min plånbok, min bil, mina favvojeans, de strumpor som inte har hål i sig samt på den tid jag har till förfogande.
Där behöver jag dubbelt upp, inte i tandborstmuggen.

En kasse med guldpengar

En kasse med guldpengar

pengaburk

Genom åren har det hamnat många småmynt i mina fickor. Till slut hamnar de i Skattkistan, huller om buller. Folk har retat mig för den där kistan, bara för att jag ibland kollar om det finns något aktuellt mynt att ta med mig på enstaka resor. Häromdagen tog jag en grabbnäve pengar och började förverkliga ett av årets nyårslöften. Jag ska skapa en skattekistefond med hjälp av Tradera. I slutet av året hoppas jag ha fått ihop tillräckligt med pengar för att kunna göra en skillnad, någonstans.
För två år sedan köpte jag getter och skolböcker i Etiopien. För ett år sedan, 2007, var det Kiva som fick 7 000 kronor från ett annat projekt. 2008 fick Wikipedia 5 000 kronor.
Jag hoppas att skattekistefonden drar in bra med pengar, och nu har jag 11 månader på mig att fundera ut var skattkistan kommer att göra mest nytta. Förslag mottas självklart.

Krisen på antikvariaten

Krisen på antikvariaten

antikvariat
Idag var det sista gången jag ansträngde mig för att sälja gamla böcker till ett antikvariat. Bokälskarna har tydligen övergett den sortens institutioner. Här ovan är några av de böcker som ratades. Plus Bra böckers lexikon, en uppsättning. Och den vet jag säljer, 150 kronor fick Alfa antikvariat i Stockholm betalt för bokstaven M medan jag stod och väntade.
Mannen jag pratade med skulle ha ringt mig i höstas, men det gjorde han inte. Och samtidigt som han beklagade sig över kräftgången inom sin bransch, hade han inte nyfikenheten, viljan, tiden eller förmågan att vare sig titta i mina medhavda kassar, eller fråga vad som fanns i dem.
Så varsågod att leva med kräftgången då, ganska självvald skulle jag vilja påstå.
Och så ett PS till alla bokintresserade. Gå till myrorna i Sundbyberg, där finns de ratade böckerna och massor med andra fynd. I princip gratis, och när ni köper dem så går pengarna dessutom ner i rätt fickor.
Ett mycket trevligt alternativ till fisförnäma, självgoda antikvariat på dekis.

Topplistan – mina mest lästa inlägg 2008

Jag gillar topplistor, det hade jag nästan glömt. Så här följer en topplista från 2008. De mest lästa inläggen på min blogg under året.
Mer fel kan man inte göra, Skånetrafiken.
Jag gillar verkligen inte konduktörer som lämnar små barn ensamma på en tågperrong.
Dragon gate är ett konstigt ställe.
Det är ett konstigt ställe. Och tydligen många som söker information på nätet och hamnar hos mig.
Swiffer. Swiffer!
SPAMspöket var igång och spred desinformation på nätet. Jag blev Swiffermannen!
Jag en Naturist.
Säkert inte den sortens naturist som man vill hitta.
Krasande halkande vitmossa.
Vitmossa som visade sig vara något helt annat.
Den eviga vaktparaden.
Det är tydligen inte bara jag som gillar vaktparaden!
Rustas varor rasar och varumärket rostar.
Rustas värde rostar. Ett grymt arbete för att få en ny mutter.
Svenska kakor till kaffet.
Det måste vara utlandssvenskarna som letar efter hemlandets välsignelse, något att ha till det svenska kaffet.
Hämnden är ljuv.
Tilde Fröling är, liksom hämnden, en ljuv och eftersökt varelse.
Showbusiness – A Hollywood tribute.
En föreställning som det skrivits lite om, så när man söker på den hamnar man här.
Hos Felsjunget samlas alla felhörningar.
Saltmannen – årets julklapp redan i januari! Och nu kommer boken också!

Wiki makes me Witty and wiser

Wiki makes me Witty and wiser

Wiki makes me Witty. Wiki makes me wiser. Så jag tyckte inte det var mer än rätt att jag betalade tillbaka en del. Wikipedia har ju hjälpt mig många gånger, i mitt yrke och annars också.
Betalningen gick lätt med Paypal. Det var oroligt en stund när doneringsadressen studsade tillbaka, men det visade sig vara helt rätt, pengarna hamnade där de skulle, och det känns gott att vara en av alla dem som ser till att kunskapen är fri, tillgänglig och världsomspännande. Det är klart värt att hosta upp en hundring eller två på Wikimedia. Men: Expressen och Aftonbladet, Svenskan och DN, TV och webmedia, var är ni? En hundring klarar ni väl av?

Slopa begreppet gammelmedia

Det förekommer då och då en diskussion i dagens samhälle om gammelmedia kontra nya media. Och de flesta som diskuterar verkar tycka att det är antingen det ena eller det andra, utan att riktigt specificera vad det ena eller det andra är.
Är DN ett gammelmedia, och DN.se ett nytt media bara för att man sätter en punkt och ett SE efter namnet?
Ett vansinnigt kontraproduktivt sätt att spendera sin energi på.
För egen del ser jag bara att det finns olika medievägar, en del nya och andra som funnits ett tag. Vägar för medierna att gå, informationsformer att använda. Internet är en ny medieväg (med alla sina underavdelningar), mobiltelefoner en annan. Men fortfarande är det bara något som ska förmedlas, och på bästa sätt beroende på vilken medieväg vi väljer och vilka vi vill nå, och när vi vill nå dem.

För varje ny medieväg som dyker upp tror jag att vi måste se över den form vi stöper alla våra budskap i, och kanske ändra formen med den nya medievägen i åtanke. Gör vi det så kommer alla mediavägar att finnas kvar, och även blomma ut, inte på andras bekostnad utan som en frukt av ett gott samarbete.

Och som den journalist jag är, är jag mer inriktad på, och besatt av, att det vi lägger i formen håller en hög kvalitet. Som mediekonsumenter ska vi ställa krav på det som serveras, vare sig det kommer till oss på en blogg, i ett socialt nätverk, i morgontidningen eller via eterradio och web-TV.

Ja till och med om det når oss via semaforer, så ska det semaforeras rätt och vara relevant information. En liten tanke så här i utkanten av cyberspejs.

Nix Fortum, aldrig mer

Nix Fortum, aldrig mer

I en dryg vecka har dom ringt till mig från 0480-463068. Varje gång jag svarat har de lagt på, ibland flera gånger om dagen.
0480-463068 ringde mig idag igen och efter två veckors pina, var jag äntligen snabb nog att svara, och det visade sig vara från Fortum.
Så nu vet jag vad jag aldrig i livet mer kommer att välja som elleverantör!
Killen som ringde kunde inte göra någonting, sa han. Men när jag frågade varför han ringde i så fall, sa han att han kunde sälja ett elabbonemang hos Fortum.
Så han fick en massa felaktiga uppgifter, ändringar, nya adresser och till slut bad jag honom att läsa upp det han skrivit och konstaterade att han missat det väsentliga.
Och det väsentliga var att han skulle gå in till sin chef och smula sönder papperet på hans stol, hälla ut kaffe över det hela, gnida in ordentligt och sen be chefen ringa upp mig igen.
Då ska jag slänga luren i örat på honom.
Nu väntar jag bara på att hinna svara på ett 026 nummer också för att se vad mer jag aldrig ska använda i framtiden. Och ett tips – har du ett nummer du undrar över, sök på Google, så ser du hur seriöst det är.

Känner du någon på bilden?

Känner du någon på bilden?

Känner du igen dig? Jag har hittat dina bilder från i somras. Den 1 juni var det en massa raggarbilar som lockade, den 3 juni 13.53 står ni framför Vy 37, en fiskebåt som heter Maria 2 på Gotland.
Den 4 juni var ni i Visby och åt, kollade en koltrast och utsikten över stan. Kameran är en ny COOLPIX S210 och minneskortet föll nog ur någon gång efter den 14 juni 13.13, för sen finns det ingenting mer. Bilderna har jag kvar, och minneskortet med.

Mer fel kan man inte göra, Skånetrafiken!

Mer fel kan man inte göra, Skånetrafiken!

– Vi gjorde inget fel, säger Skånetrafikens presschef.
Avgå säger jag. Mer fel kan ni inte göra!
– Jag har svårt att se att vi ska ha brustit i rutinerna, säger Skånetrafikens presschef.
Rensa upp säger jag. Kan inkompetensen bli större?
– Det finns emellertid inte något som talar för att något av det som föraren sa skulle ha någon som helst koppling till pappans etniska bakgrund.
Men hallå?! Presschefen!
– Hade det stått ett ledset, ensamt barn på perrongen hade det aldrig hänt, säger Ulrika Mebius vidare, presschef hos Skånetrafiken.
Men hallå?! Presschefen?! Det gjorde just det, och det hände.
Lägg ut trafiken på några mänskligare varelser som inser när man gjort ett fel.
Och Ulrika. Skaffa dig ett gram civilkurage…

Ny spännande blogg på stan

Ny spännande blogg på stan

Stående sittande skytte • Släng iväg kyssar på stan • Skriv ut! Tipsa! Gör till startsida! • Du KAN komma in om du har lust • Hästskötare söker lägenhet • VM-kvalbrickan! • Fin-fin brygga • Snikare som sätter kokel.
Se där några rubriker från en alldeles färsk blogg som ni måste kolla in. Snart kan den vara nedlagd.
Det är Jockes nya blogg, alltid läs- och tittvänlig. Här är adressen.

Ramadan – med sikte på dadlar och mjölk

Ramadan – med sikte på dadlar och mjölk

Jag tänkte testa dadlar idag. Muslimerna har en månkalender med 12 månader, och deras år är därför kortare, 354 dagar. Den nionde månaden Ramadan är en viktig högtid för muslimer. Den kan inträffa när som helst under det kristna året, men i år, 1429 enligt muslimerna och 2008 enligt den kristna världen, sammanfaller den helt med västerlandets nionde månad september, en total tidsmässig harmoni.
I Frankrike önskar man trevlig helg hela månaden och försäljningen av dadlar når extrema höjder. Högtiden Ramadan kan väl närmast jämföras med det kristna julfirandet.
De troende förväntas i Ramadan att uppträda väl, ge allmosor (zakat) till de fattiga, visa speciellt hög aktning för sin familj samt rena sitt sinne genom att undvika beteenden som våld, ilska, avundsjuka, småaktighet, girighet och illasinnad ryktesspridning.
Under Ramadan är alla vuxna, friska och bofasta muslimer skyldiga att, från gryning till skymning, avhålla sig från mat, dryck, rökning samt sexuella relationer.
När fastan under Ramadan dagligen bryts vid solnedgången är det mest idealiskt att äta dadlar och dricka mjölk.
Det finns undantag för vissa som får lov att stå över fastan. Kvinnor som är gravida eller ammar behöver inte fasta, liksom de gamla och sjuka, och barn under 12 år.
Om en muslim gör någon av de saker som förbjuds under Ramadan, ogiltigförklaras den dagens fasta och man måste fasta om en annan dag efter att Ramadan är slut. Låter jobbigt, men dadlarna är goda.

Hos Saltmannen samlas alla felhörningar

Hos Saltmannen samlas alla felhörningar

I Aftonbladet idag står det om felhörda texter. Vill du ha en helkväll, gå in på Felsjunget , en riktig guldgruva, och ta del av de mest fantastiska felhörningar du kan tänka dig! Själv har jag berättat om Groovin med LSD, Ecstasy, när The Young Rascals snurrade på vår lilla röda batteridrivna Philips skivspelare. Året var 1967. Vi var på skolresa med tåg till Paris, och någon hade den här låten som vi spelade om och om igen.

“Lovin me explosive, You and me LSD”, skrålade en del av oss. Det var väl häftigt att sjunga lite ungdomligt upproriskt om LSD, den tidens farliga drog som man blev hjärnskadad av. Det var först några år senare som jag kom på att texten egentligen lät “Lovin me exposy, you and me and Lesley”. I många år funderade jag på vem den där Lesley var egentligen.

Först helt nyligen såg jag den riktiga texten; “Life would be ecstasy, you and me endlessly”. Så när jag nu nynnar med, ja skrålandet har försvunnit med åren, är det Ecstasy jag sjunger, en annan hjärndödande drog som visserligen används idag, men inte fanns då. Cirkeln sluten på något sätt! På Felsjunget har jag lagt in min felhörning, och läst om andras. Det är skönt att inte vara ensam om sina felsjungningar.

Kivas lån gör stor skillnad

Kivas lån gör stor skillnad

Vitalina Togia, 34, Är gift och har tre barn. Hon säljer bananer tre gånger i veckan. Hon har lånat pengar tre gånger tidigare, den här gången lånade hon 825 dollar. Hon får inga lån av de stora bankerna.

Margaret Nantege är en 39-årig ensamstående mamma med tre barn, 15, 13, och 10 år. Hon tillverkar kuvert och har fått många lån tidigare, den här gången har hon lånat 1050 dollar. Varje vecka köper Margaret flera kilo papper som hon sen viker till kuvert som hon säljer till en fotograf i Kampala.
Tack vare Kiva kan de här kvinnorna, och många andra, investera och leva på sin verksamhet. Jag tycker det är ett bra sätt att hjälpa till och känna att man gör en insats. Det är inga stora summor det rör sig om.
Kiva är en icke vinstdrivande organisation som låter dig låna ut från 25 dollar till speciella låginkomst entreprenörer i u-länderna. Du väljer vem du vill låna ut till – en bagare i Afghanistan, en herde i Uganda, en bonde i Peru, en grupp klädskapare i Azerbadjan eller en skräddare i Irak. Och när de betalar tillbaka sitt lån, får du dina pengar tillbaka.
Ett kraftfullt sätt att hjälpa till.

Den visa sivregeln

Den visa sivregeln

Vatten och syra är farliga saker ihop. Det gäller att hälla den ena i den andra, inte den andra i den ena. Vatten I Syra trodde jag, då är man VIS. Men det har visat sig att man ska vara SIV. Hel obegripligt, varför ska man vara henne?

“SIV-regeln
SIV-regeln (Syra I Vatten) är en minnesregel inom kemi som säger att starka syror ska spädas genom att blandas ut i vatten, inte tvärt om.
Blandningsreaktionen mellan en stark syra och vatten är exoterm och om vatten sätts till syran börjar det koka med kringskvättande syra som resultat. Genom att tillsätta syran i vatten i små portioner blir värmeutvecklingen kontrollerbar.”

För mig får det vara VIS-regeln i fortsättningen också. Var VIS, Häll alltid Vatten Innan Syra.

Ormvråkens ungar spelar tonåringar

Ormvråkens ungar spelar tonåringar

Ormvråksungarna har lämnat boet och roar sig på egen hand. Men när de ser föräldrarna komma hoppar de snabbt tillbaka, blir små hungriga yllen igen och låter sig bli uppassade. Det känns bekant på något vis.

Rusta hjälpte till – till slut

Rusta hjälpte till – till slut

Uppdatering:
Efter en kontakt med Rustas huvudkontor har frågan till slut lösts.
Förutom det trasiga tältet involverade lösningen också ett helt nyköpt tält, som vi inhandlat när vi i första läget blev nekade hjälp i den lokala Rustabutiken i Barkarby.

1. Vi lämnade in det trasiga tältet.
2. Vi fick ett ersättningstält.
3. Vi lämnade tillbaka det nya tält vi köpt.
4. Vi fick pengar för vad det nya kostat.

Med en bättre och mindre nonchalant lokal hantering hade det kunnat skötas bättre, och besparat oss och miljön 5 returresor till Rusta. Här kan du läsa vad som hänt innan.

Rustas varor rasar och varumärket rostar

Rustas varor rasar och varumärket rostar

Vi ringde till Rusta för att klaga på deras partytält. Det hade brakat ihop. På kontoret sa de att vi kunde komma in och reklamera tältet, så skulle vi få ett nytt. Det är bara det att man centralt säger en sak – väl på Rusta i Barkarby är det en helt annan historia.

“Det är faktiskt bara ett solskydd det här.”
“Och den tål inte regn”.
Den unga flickan var bestämd, och värjde sig mot de klagomål som hon räknade med skulle komma.
Jag förklarade att vi hade ringt huvudkontoret, och att man hänvisat oss till den här affären.

Jag pekade på tältpinnarna som gått sönder, jag visade på den lilla knappen, den som ska hålla tältet uppe, men som bara hade försvunnit in i det ben där den satt och därför fått tältet att falla ihop och brytas sönder. Och jag förklarade att vi köpt tältet för att skydda små lekande bebisar från solen.
Då kallade hon på förstemannen.

– Det här är ett självförvållat fel, sa förstemannen på Rusta och skakade lite på huvudet.
– Vad är det för fel som du inte anser är självförvållat, frågade jag.
– Ja om det är ett konstruktionsfel.
– Och att knappen försvinner när man trycker på den, är inte det ett materialfel?
– Nej det är självförvållat, du tryckte ju på knappen, konstaterade förstemannen.
– Ja, vad är knappen till för då?
– För att hålla taket uppe.
. Och för att man ska kunna hålla taket uppe, måste man då inte trycka på knappen?
– Jo, sa förstemannen.
– Och om knappen då bara försvinner in i benet, är inte det ett materialfel, för knappen ska väl bara fjädra in i benet, inte försvinna?
– Nej, det är ett självförvållat fel, du tryckte ju på knappen, sa förstemannen och fortsatte:
– Man måste vara fyra för att sätta upp det. Annars går det lätt sönder, tältet är väldigt ömtåligt.
– Var står det att man ska vara fyra?
– I bruksanvisningen, sade förstemannen.
Vi tittar senare på bruksanvisningen. Där står faktiskt inte så mycket, det är mest bilder. Bilder på två personer som visar hur man ska sätta upp tältet.

– Och var står det att tältet är väldigt ömtåligt, frågar vi förstemannen.
– I bruksanvisningen.
– Nej det står inte alls där vare sig om det ena eller det andra.
Förstemannen funderar lite.
– Nej men det är en rekommendation.
– Och var står den rekommendationen?
– Den står ingenstans.
– Men vem rekommenderar att man ska vara fyra när man sätter upp tältet?
– Det gör jag, säger förstemannen och lyser upp för en stund.
– Så du är med när varje tält säljs och ger muntliga rekommendationer?
– Det här är ett självförvållat fel och vi kan inte reklamera tältet. Tyvärr. Men jag kan ringa och fråga importören.
Så med det beskedet lämnar vi det trasiga tältet i butiken, och väntar oss ett samtal. Det kommer någon knapp timme senare.
– Det här är ett självförvållat fel och vi kan inte reklamera tältet. Tyvärr, upprepar förstemannen.
– Har du ringt och frågat?
– Nej det behövdes inte, jag kollade skadan och det var självförvållat.
– Jamen då kan jag ringa och fråga, vem ska jag prata med?
– Huvudkontoret. Det är vår egen import det här.
– De har jag redan talat med tidigare, och de hänvisade mig till din butik. Och vem ska jag prata med där på huvudkontoret?
– Det vet jag inte, svarar förstemannen.
– Men du tänkte ringa någon sa du, vem tänkte du ringa?
– Det vet jag inte, det är väl den som svarar.
– Så du vet inte vad dina chefer heter?
– Nej. Man får prata med den som svarar.
– Vad är det för nummer jag ska ringa då?
Numret står i vårt reklamblad. Jag kan inte det, säger förstemannen och därmed känns det som om ämnet är uttömt.
Dagen efter kommer jag tillbaka till Rusta, hämtar mitt trasiga party-tält och tar det med mig hem. Förstemannen tittar snabbt ut från lagret, kollar tyst på mig och går snabbt tillbaka in igen.

När jag packar upp tältet hemma saknas det trasiga benet med den försvunna knappen.
Dessutom är den ena plastfoten inte avskruvad, utan helt enkelt avsågad.
Det är väl självförvållade fel, det med. Läs här om vad som hände sedan.

Sju sanningar om mig

En vän har utmanat mig på sju sanningar.

Här finns det ju plats för gediget tänkande, underfundighet och personlig PR. En månads skapande. Och så var det detta som kom ut. Suck. Det får bli min första sanning.

1. Jag har bråttom. Jag vill att det ska vara klart. Det ska vara lagt i olika burkar, i olika fack, sorterat och färdigt. Jag blir dedicerad, liksom uppslukad och ställer höga krav på min egen förmåga och snabbhet. Och sanningen här är att det blir lite hämmande ibland, eftersom jag vill nu, men det mesta sker sen. De flesta sker sen.

2. Jag har verkligen svårt för att se sanningar hos mig själv. När jag levererar en sanning känns den antingen skrytig eller avslöjande, och jag tvivlar i båda fallen på att det är en sanning. Weman kallar det för falsk blygsamhet. Jag jobbar med frågan.

3. Jag är numera en 56 årig föräldrarlös, och det är en sanning som jag också har svårt att förlika mig med i alla dess delar. Både när det gäller åldern och när det gäller den plötsliga insikten att man är den enda kvar som minns, och borde minnas, hur det var förr.

4. Jag har drömmar, och jag har numera skaffat mig förmågan att försöka leva dom. Den sanningen är jag nöjd med. Att fortfarande ha fantasin att finna en förändring, att ha viljan till förändring och dessutom ha råd med det.

5. Jag är en bra förlorare. Jag hatar att förlora, men jag är bra på att ta en förlust. För innerst inne är jag övertygad om att det alltid är bara första halvlek och jag kommer igen i den andra halvleken. Då kan jag slå ur underläge och det tycker jag är grädden på moset. Den andra halvleken kan vara väldigt lång ibland. Jag har några väldigt långa, pågående matcher.

6. Vänskap är viktig. Ärlighet och vänskap. Om din vän är enögd, betrakta honom/henne i profil, heter ett talesätt. Jag är tillåtande mot vänner, har inriktningen att aldrig svika. En vän är ovärderlig. Men blir jag själv medvetet sviken så gör det för ont och vänskapen är över.

7. Jag har en ständigt pågående diskussion med mig själv om hur man ska vara. Jag läxar upp mig. Reptilhjärnan har inte mycket att säga till om. Jo det har den, men jag lyssnar inte rakt av utan käftar emot med värdeord som omtänksamhet, empati, stöttande, hjälpsamhet. Min reptil har på det sättet, med åren, blivit rätt schysst.

Kungen och jag

Kungen och jag

kungen och jag

Jag hade nyligen en bild på kungen och mig här på min blogg. Kung Carlos av Spanien. Med anledning av det har jag fått spydiga kommentarer av typen ” och vad är det för fel på vår kung då?”
Inget fel alls, tvärtom, och drottningen är så stilig som en drottning ska vara. Så för balansens skull kommer här en bild på mig och vårt kungapar. Kungen till höger.

Jag och kung Carlos

Jag och kung Carlos

Kung Carlos

Kung Carlos av Spanien är en tuff kille. När en överste T försökte göra en statskupp 1981 stod Kung Carlos modigt upp för demokratin. Nu har han ställt upp för sitt land igen, och bett Venezuelas president att hålla käften, när Chavez talade illa om den spanske förre premiärministern och den nuvarande premiärministern inte fick försvara Spanien. Bilden på mig och kung Carlos är några år, men med mobilen blir den som ny, och handen som skakade Kung Carlos, den har jag kvar.

Guliga jag

Guliga jag

Först var det Potter och nu är det Homer. Höstfilmerna börjar gå upp på biograferna, och eftersom det alltid är bra att vara först så tidigarelägger man hösten alltmer. Och med varje film följer en hel industri med grejer, bilder, hamburgare, jippon och hemsidor.
Det fanns till exempel en hemsida där du själv kunde se hur du skulle se ut om det var du som var med i Simpsons, gulifierad, gulsotad, simpsonized.
Gula febern är här och det här är jag, i starkt behov av en gammagloubulinspruta.

Två underverk på samma dag

Den 13:onde är verkligen en lyckodag, sen må det vara fredag eller inte. Förra gången var det Hilda som kom till världen. Idag, exakt 7 månader senare, ser två nya flickor dagens ljus.
Bella,2695 gram och Alice, 2115 gram. För andra gången i år blir jag morfar, och nu dubbelt upp. Jag känner mig tacksam och lyckligt lottad.
Och så finns det dom som undrar över livets mening…

En liten Hilda

Och som morfar finns det självklart inget annat att skriva denna dag än att Hilda kom till världen den 13 mars klockan 18.37.
Hilda.
Så vackert….

Tredje dagen på bloggen

Jag är nu inne på tredje dagen och fortsätter att bygga mitt blogghus för att få rum med det jag tänkt mig. Jag har övertygat mig själv om att ska jag kunna uppdatera bloggen varje dag, så krävs det lite kategorier.
Här är den snart kompletta listan, sett i ett två-årsperspektiv:

Andra krönikeboken – En samling kåserier som nu finns utgivna som bok
Det stora scoopet – En roman, påbörjad men ej avslutad ännu.
Nedslag i tangenten – små textstycken som väntar på att fästas i verkligheten
Ödets noveller – Små berättelser om stora händelser, där verkligheten överträffar dikten
Texter – Stycken som väntar på att bli lästa
Uncategorized – Omdöpt till osorterat och kommer att vara just det
Breven till mamma – en 14-årig kille skriver resebrev hem till mamma
Sagor

Dessutom kommer tre hemliga kategorier att dyka upp under året.
Hmmm… Jo det blir nog bra.

Mitt första inlägg

Kan en blogg vara ett bra ställe att publicera sig på?
Jag har inte ens ställt mig den frågan. Jag gör detta bara för att alla andra gör det.
Det kanske är kul?!