by Anders Arhammar | Mar 4, 2020
Jag har åtagit mig ett ansvar så stort, att jag inte vet hur jag skall kunna bära det. Det är om Bertil. Har nu varit ute med honom flera gånger och fått reda på mycket. Först och främst då att han älskar mig. En 18-års pojke. Men en så onaturligt utvecklad och brådmogen! Så obehärskat lidelsefull!
Han säger att allt är slut för honom, om jag inte bryr mig om honom. Och fast det låter överspänt är jag nästan tvungen att tro det. Och jag, jag är inte ens kär i honom. Han intresserar mig något, och så kan man ju inte blunda för hans stora skönhet. Igår, då vi voro ute, kysste han mig. Jag tyckte det var förfärligt obehagligt. Och fick honom att lova, att aldrig utan min tillåtelse göra om det. Hur i all världen skall jag klara upp det här!!
by Anders Arhammar | Mar 4, 2020
Ett långt uppehåll i min dagbok! Nu äro vi förstås inne i stan. Har varit här i tre veckor. Ungarna har börjat skolan och Lillan har lyckligt kommit in i andra förberedande. Vi ha haft en förtjusande vacker eftersommar. Sol nästan var dag, vilket har kommit mig att längta rysligt efter de härliga baden ute på Hälsö. Nästan var kväll har jag varit i Slottsskogen. Runt dammen och på “Vita Bandet”. Än med Rut, än med Hilding eller Anna-Lisa. Ett par gånger med Nils. Vi ha börjat gå med varann nu igen “som vänner”.
I lördags var jag med Volrat. Och den promenaden får jag väl kalla särskilt betydelsefull. Hör! Vi gingo först ordentligt runt dammen, så drogo vi oss bortåt ”Stora rundan”. Arm i arm där förstås. Hur det nu var förirrade vi oss ända till “tallskogen” där vi satte oss på “min” bänk. Och där satt vi och svärmade och småkelades.
Stjärnorna blänkte fram genom björkarnas kronor, det susade så hemlighetsfullt i trädens lövverk och prasslade och rasslade i buskar och torra blad, ack, höstens första torra blad. Det var så vackert och stämningsfullt, och vi voro unga och svärmiska och så… kysste han mig, två gånger å rad, och så sutto vi alldeles tysta och om en liten stund möttes våra läppar igen. Och det susade i björkarna och brusade i granarna och stjärnorna blänkte och gnistrade i lövverket över två unga svärmare, som tyckte allt var så härligt och stämningsfullt i den dunkelblå eftersommarkvällen.
by Anders Arhammar | Mar 4, 2020
Sista Söndan i skärgården. Härligt väder, sol över glittrande böljor, blå himmel över blåskimrande hav. Idag har det varit allmän bot- och bönsöndag och pappa, mamma och Rut ha varit till Öckerö kyrka. Nu bär det snart iväg med oss. På tisdag reser vi in.
by Anders Arhammar | Mar 4, 2020
Vi va allt till Kalvsund igår ändå! Vid halv 6-tiden gav vi oss iväg, Rut och jag, fina och uppfiffade. Vi rodde på en halvtimme. Alldeles som vi kom över bergen och skulle springa för att hinna till “Falken” som kom just då. Men rätt som vi kom springande av alla andens krafter, kom en landstormsman och hejdade oss, så vi hann inte till “Falken”.
Det var alldeles fullt av flottister på Kalvsund, där ligger ju flera krigsbåtar, Gondul, Gudur, Blixt, Stjärna, Skagul, Tordön och Tirfing. Om en stund kom en extrabåt “Lärkan” och på den var Naemi. Hon blev ju mycket förvånad över att finna oss där, likaså pappa, som kom på en andra extrabåt, Ärtan.
Vid 7-tiden blev det dans på bryggan, där vi svängde oss med flottisterna, till vid halv 10-tiden. Då följde en av dem oss till båten. Bernhard Johansson hette han och tycktes vara mycket fin och trevlig.
Idag har det varit det mest förtjusande väder. Tyra och Hilding ha varit här och vi har badat och solbränt oss riktigt. Nu sitter vi på “Solberget” och väntar på solnedgången. Långt, långt ut vid horisonten sticker en stor ångare ut till havs. Ack, den som vore ombord där och finge fara ut mot okända öden. Nu sjunker snart solen. Horisonten därborta i väster blir allt starkare färgade av det flammande ljuset. Marstrands fästning framträder så ovanligt klar ikväll.
by Anders Arhammar | Mar 4, 2020
Hemma i stan. Krig. Och så ute på Hälsö igen. Idag är det visst den 15 augusti. Tror jag. Och som ovan nämnts är det krig på kontinenten. Tyskland och Österrike mot Ryssland, England, Frankrike, Belgien och Serbien. Det skall verkligen bli mycket intressant att se, om Tyskland kan klara sig.
Ja, här ute på Hälsö går livet sin jämna gång. Ofta ser vi krigsbåtar gå förbi härute och vid Kalvsund ligger 6 stycken, som signalerar och lyser med strålkastare, sen det blivit mörkt. Igår låg en torpedbåt, Gondul, alldeles utanför Hälsö huvud och Rut och jag rodde ut med dragspelet och spelade. Då ropade en på båten och bad att få låna spelet och det fick han och vi låg längs båten en lång stund och pratade med en av befälet.
Cirka 10 andra robåtar, fyllda av yngre Hälsöbefolkning, låg omkring oss. Den där, som vi talade om bad att vi alldeles säkert skulle komma till Kalvsund och dansa ikväll. Men du milde att sånt jobb att ro dit! Får se om vi vågar oss påt.
