Lördag den 4 december 1915. Ivrigt bekikade av diverse ungherrar.

Igår var det ganska livat. Egentligen var det så att Anna, jag, herr Schwedler samt några av honom anskaffade kavaljerer skulle gå på “Danspalatset”. (Oh!) Men när jag, i all min glans, iförd min nya ljusblå sidenklänning kommer dit upp till Anna, talar hon om, att herr Schwedler ej kunnat få tag på någon kavaljer, utan han skulle försöka få tag i någon till nästa torsdag istället, och nu skulle vi gå till Royal. Nåväl, vi bilade dit, och slog oss ned i caféet, och dit kom också Maja, Pelle och Naemi.

Där satt vi nu och hörde musik och drack porter och champagne (himmel!), Naemi och jag ivrigt bekikade av diverse ungherrar. Royal är verkligen f-ö-r-t-j-u-s-a-n-d-e- med sin härliga vinterträdgård. Sen bilade vi till “Kronprinsen” och superade. Och så hem och i säng, vilket var mycket skönt.

Idag skall jag gå med Karin ut ett slag, och sen ämnar jag nästan bjuda henne på “Törnblads”. Hon bjöd mig på “Bergs” förra fredagen.

Onsdag den 1 december 1915. Hej, vad tiden går! Slask, dask, schlask, smask.

Inne i julmånaden. Hej, vad tiden går! Ja, igår var det en så förtjusande trevlig dag – avlöningsdag. Och idag sprang jag förstås genast ut för att förskingra 15 kronor till ett par förtjusande stiliga kängor. Lack och ljusgrått handsskinn.

Fy, för den fule, ett sånt avskyvärt väder. Slask, dask, schlask, smask. Man kan absolut inte gå ut och sprätta med sina nya kängor. Utan får sitta och kasta beundrande blickar på dem alltemellanåt, under det man broderar, allt vad tygen håller. Idag fick jag ett riktigt rart litet brev från Bertil. Han sätter allt bra stort värde på mig ändå. Ja, det är roligt att vara uppskattad, om det också inte är något så särdeles bevänt med en.

Lördag den 27 november 1915. Oh, vad det skall bli gräsligt roligt!

Nu ha vi ett härligt vinterväder. Snö och 4 grader kallt, och då och då kommer solen framstickande. I förrgår kväll var Naemi och jag på “Orientaliska teatern” och såg “Ned med vapnen”. Det var verkligen det bästa i kinematografspel jag någonsin sett.

Och så fanns det så många vackra spelare, särskilt hjälten Olaf Fønss var skön som det allra värsta. Nu har jag fått lov av doktorn, att, om inget oförutsett inträffar, resa hem till jul. Oh, vad det skall bli gräsligt roligt! Jag tänker inte skriva och säga när jag kommer, utan kommer in och överraskar dem riktigt. Jag får vara hemma i sex dagar.

Måndag den 22 november 1915. Jag avundas henne kolossalt.

Fin middag igår. Gås, rödvin, madeira, glace till middag och hummer och Rehnvin till kväll. Gäster: doktorinnan Bohnsack, doktorinnan Forsberg, majorskan Spak med son (ej doktorn), fru Mark, flickorna Forsberg och Häradshövding Herlitz. Det var rätt gemytligt.

Flickorna Forsberg är rysligt trevliga, särskilt Karin. vi lade bort titlarna, hon och jag. Hon hade med sig porträtt av sin fästman, och han såg mycket stilig ut. Idag har jag varit på tidig förmiddagsvisit till Anna, som fått plats som husföreståndarinna hos herr Schwedler. Hon tycktes ha det särdeles trevligt. Jag avundas henne kolossalt, att där finns ett charmant piano.

Idag är det grådaskigt väder, men igår var det härligt. Nu är klockan bara halv 1 och jag vet faktiskt inte vad jag skall hitta på att göra. Broderiet är färdigt. Och jag har inget tyg att börja ett nytt. Får väl slå mig ner i soffan och läsa.

Fredag den 19 november 1915. Men i morgon ä de jag, som smiter ut.

Fortfarande fången. Karin var här i går förmiddag, och hon kommer hit idag med. Hyggligt att hålla mig sällskap. Men i morgon ä de jag, som smiter ut, de ä då bra säkert. För nu är jag alldeles frisk. Har inte hostat ett dugg inatt eller idag. Och nu har jag broderat färdigt, och har läst ut alla böcker jag har här.

“The mistress of shenstone,” trevlig, “Måndalen,” bussig, “En piga som pennskaft” Åh, kors, “Ett pennskaft som piga”, menar jag – åja, “På jakt efter en millionär,” skojig, “Sin fars dotter,” ja vars, “Wachtmeisters Reseminnen” intressanta. Nu när Karin kommer har hon med sig flera åt mig. Så har jag tvättat den söndersprättade vita klänningen, och nu ligger tygstyckena i blöt därute.