Onsdag den 3 juli 1912. Han skriver tokigt, som vanligt.

Idag har det verkligen varit någorlunda vackert väder, det har inte regnat åtminstone. Vi ha badat två gånger i dag, Greta för första gången. Oh, vad det är ljuvligt att bada. Att känna de svala böljorna smeka sin nakna (med baddräkt klädda) kropp. Ja, det är härligt.

Idag har jag fått brev från Bertil igen. Han skriver tokigt, som vanligt. Tiden här är allt tämligen långsam. Och ändå går den fort. Jag förstår inte hur det är. Man gör ju egentligen ingenting om dagarna. Om det ville hända något upplivande ändå! Men det gör det ju inte.

Tisdag den 2 juli 1912. Jag går här och velar, som en annan idiot.

Det är så man kan bli arg! +13 varmt, 13. Och så regn! Milde himmel vad det är genomtråkigt med vädret. Omöjligt att bada såvida man inte vill ta livet av sig i kölden. Usch! Usch! Usch!!!

Trots regnet reste Greta och Naemi idag in till Arvika, ty Greta skulle till doktorn. Och jag går här och velar, som en annan idiot. Nere hos Verner var jag för en stund sen och han piggade upp mig något. Han sade, att det är så tråkigt, att det vore bättre om han hade varit döfödd, men då kunde jag inte hålla mig för skratt. Så skulle jag gå och plocka smultron, ignorerande regnet. Resultatet blev ungefär 15 smultronkart, dyvåt, arg. Och så är det min hushållsdag idag, så jag har diskat och kokat och sopat. Ändå någon sysselsättning!

Jag har också skrivit två långa brev, ett till Karin Berg och ett till Elsa Cederblom. Och nu sitter jag, ledsen och rasande över väderleken och skriver dumheter i min dagbok. Usch, usch, usch, fy, gräsliga regn. Att det inte kan bli solskensväder. Det är så man kan bli förtvivlad. Nä, nu bryr jag mig inte om att beklaga mig mer.

Måndag den 1 juli 1912. Kalle var därnere. Kalle!

Återigen en ny månad. Jag begriper rakt inte vart tiden tar vägen. Det är väl ingen stund sen vi hade avslutning och nu har vi varit på skolresa och hunnit ett gott stycke in på sommaren. Tänk, endast tre eller fyra gånger ha vi badat än och så äro vi inne i juli! Så kallt och regnigt har det varit.

Idag har det stormat och störtregnat, men nu på kvällen är det klart och härligt, fast något kyligt. Greta och jag har varit nere vid bryggan och sett en motorbåts ankomst med en pråm. Kalle var därnere. Kalle! Vad han är stilig. Han är mycket för god att gräva ner sig i den här hålan, men han får inte resa någonstans för Nylén, ty han är ju så duktig i butiken. Greta tycker att Kalle är stiligast av alla pojkar häromkring, och jag håller med henne. Klockan är nu halv 11, så att det är så skumt, fastän jag sitter vid fönstret, att jag inte ser att skriva längre. God natt.

Söndagen den 30 juni 1912. Sedan lekte vi änkeleken och påve.

Sol över nejden! Härliga, välsignade sol! Idag har det varit det mest förtjusande väder hela dagen. På eftermiddagen ha vi haft så roligt. Karl, Arvid och Verner ha varit här och druckit kaffe. Sedan lekte vi änkeleken och påve och så kastade vi boll. Jag var så svett, att det formligen rann av mig.

Inatt voro vi fyra flickor samt Verner och Arvid på Marfjället för att se soluppgången. Och så var det mulet! Så vi fingo bara se en svag morgonrodnad. Men vi hade ganska roligt ändå, där vi lågo och sutto på en filt och snaskade kakor. Vid 4-tiden kommo vi hem, men jag var inte alls sömnig.

Fredagen den 28 juni 1912. I natt har Flora fått den allra sötaste fölunge.

Jag förstår inte att vädret skall vara så fult. Nu är det regn, regn igen.Trots den icke mycket lovande väderleken företog hela famijen en utflykt till Bergshagen i går.

Försedda med en väldig matkorg, fotogenkök, filtar, badlakan, kappor och baddräkter inskeppade vi oss i två båtar och rodde över. Väl ditkomna satte vi genast kaffepannan på och efter en stund fingo vi njuta av det godaste kaffe med dopp. Vi befunno oss på en i sanning, idyllisk plats. Höga furor, granar, björkar och alar om vartannat och hela marken täckt med den ljuvligaste, mjuka mossa. Och så den förtjusande utsikten över viken med Sulviksstranden mittemot.

Efter kaffet pratade och sjöngo vi en hel del stämningsbitar och småbarnen badade ner i vassen. Vi hade det särdeles angenämt. Vid halv 8-tiden bröto vi upp och inskeppade oss igen. Så fort vi kommit i båtarna började det regna och under hela hemfärden formligen hällde det ner. Vi kommo hem genomvåta och ruskiga att skåda men också genomglada och nöjda med vår trevliga utfärd.

I natt har Flora fått den allra sötaste fölunge. Den är så förtjusande näpen och lilla Flora är också stolt över den, vill jag lova.