by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Vad vi hade livat igår kväll. Vi gingo ända till “Hoxterängen” och mötte Axel, som kom från Ottebol. Jag fick stå bak och köra det var väldigt skoj.
Vid Bergbacken körde vi ikapp Naemi och Greta som gått tillbaka. Vid skolhuset sutto Elin och Selma samt Verner, Carl, ”Arve” och Albin och skojade. Vi körde förbi i full trav. Sen kommo Carl, “Arve” och Albin upp jämte den otäcka slaktaren och vi spelade och dansade på gården (inte med pojkarna).
Sen åkte vi alla fyra med Janne till “Koppen” i en dyngkärra och när vi kommo tillbaka hem, sutto pojkarna utanför ännu. De gingo inte förrän vi hade gått upp och lagt oss.
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Nu har jag verkligen blivit riktigt ordentlig med att skriva i dagboken. Tycker du inte det? (Vilken?)
Igår kväll spelade vi som vanligt nere och dansade litet i köket. Sen spatserade vi ett slag vid halv 11-tiden. Nere hos Verner lekte Karl, “Arve,” Selma och Elin “gömme”, men vi brydde oss inte om att gå dit, ty vi vilja inte umgås med bondtöserna.
Idag reste “pappis” till Göteborg. De sista dagarna har han roat sig med att skjuta kråkor och har till sin stora belåtenhet skjutit fyra stycken. Vi ha tvättat vid sjön idag, mamma Naemi och jag. Det var riktigt skojigt. Och vi voro så duktiga så. Nu får jag väl skriva till Eleonore. Det är hennes namnsdag i morgon och jag fick brev från henne för ganska längesen.
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
O, vad jag är glad. Ty vädret är ju så bedårande härligt. Sol och varmt och skönt. Varenda dag ha vi badat, för det mesta två gånger. Igår tänkte jag låta bli att bada, för på söndagarna är man ju alltid finklädd, och det är ju så besvärligt att klä av och på sig, och så man väter ner håret sen. Trots badmössa.
Men så sågo vi några, som togo sig ett svalkande bad nere på bryggan, och då kunde vi inte motstå, utan vi följde exemplet och plaskade väldeligen. På eftermiddagen var Nils Karlson i Byn, storbonden, här och vi bjöd på kaffe i bersån och han bjöd oss hem till sig. Dit ska vi då gå, ty där finns det ju piano, så man kan få spela ett slag.
Karl, Yngve, Albin, Verner och Arvid stodo härutanför en lång stund, men till slut reste de tre första till Torpåsen på dans, men Verner och ”Arve” stannade kvar och vi fyra flickor spelade för dem. Naemi förste fiol, jag andre, Rut violoncell och Greta guitarr. Det var ljuvligt. Men det gick riktigt bra. Idag gick jag upp klockan 7 igen och kokade kaffe och var och hämtade posten. Jag hade brev från lilla Karin B.
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Härligt väder! Förtjusande. Igår kväll hade vi så livat här. Axel och pappa spelade och vi dansade med varandra och med Verner. Han dansade hambo nästan hela tiden och det var väldigt skoj. Jag bara önskade att en till hade varit med. En viss, naturligtvis.
Jag sitter och tänker på Dalarna. På de sköna, ljuvliga trakterna kring Siljan, där “kyrkorna på stranden stå glimmande som liljan” uti sin vita prakt. På Rättvik, Leksand, Orsa och Mora! Aldrig kan jag glömma dem. Åh, de härliga blånande bergen! Jag kommer ihåg en eftermiddag på resan, vi sutto vid flera småbord på en veranda alldeles invid Siljans strand.
Det hade blåst och regnat, men vinden hade mojnat och regnet upphört. Luften var så klar och ren. Små svaga dyningar skvalpade så stillsamt mot stranden, de smögo sig omkring skriarna i vattenbrynet och lekte tittut med de vitstammiga hängbjörkarna. De andra flickorna glammade och pratade, men jag hörde dem inte, jag bara såg och njöt. Längst i fjärran reste sig de blå bergen, så dunkelblå och hemlighetsfulla. Jag kunde aldrig se de bergen, utan att tänka på “Gösta Berlings” längtan till de eviga skogarna. Jag begriper inte varför. Men storslaget var det, och storslagen var naturen överallt däruppe i trakterna kring Siljan.
by Anders Arhammar | Feb 26, 2020
Nu tror jag att det äntligen skall bli vackert väder. De två sista dagarna har det varit härligt solsken. Vi ha också passat på att bada så mycket som möjligt, men det ligger en båt vid bryggan, så vi är tvungna att ro ut på sjön, vilket ju är ganska besvärligt. Igår fick jag brev från Anna-Lisa. Hon var i Sunderland och skulle fara till Narvik. Jag skrev dit till henne.
Idag gick jag upp klockan 7. Tänk så tidigt! Men, vad det var förtjusande ute! Strålande solskensväder och friskt och klart i luften. Och så den härliga naturen häruppe! Jag kan aldrig se mig mätt på den. Jag försäkrar, att det kan inte vara vackrare någonstans på hela jorden. Om det bara vore litet mer “stadsfolk”, så skulle det vara riktigt härligt här. Men det är bara “bönder”att umgås med. Flera av dem äro riktigt käcka, men det blir ändå inte detsamma, som kamrater i staden. När det blir alltför tråkigt här, brukar jag gå ner till Verner, han har alltid något komiskt att tala om.
